Lycka

Värdigheten att få finnas

Läste en rubrik i min andaktsbok igår:
Värdigheten att få finnas -
och de orden fanns på näthinnan när jag
kom till jobbet och gjorde mig en kopp kaffe,
skrev orden, smakade på dem, nästan på
samma sätt som jag smakade på och drack kaffet.

Jag är inte säker på vilket som var godast:
kaffet eller orden i rubriken.
Bortsett från den fysiska upplevelsen,
kan jag med emfas påstå att smaken av rubrikens ord
dröjde sig kvar - om än inte i min mun,
men så mycket starkare i mitt sinne.

Värdigheten att få finnas
lyser upp mitt inre, mitt sinne,
framkallar en djup frid och en stilla glädje,
en underström,
bortom det synliga och för ögat uppenbara.
Tacksamhet är ordet som beskriver
den känsla som finns inom mig.

Tack att jag får finnas.
Tack för livet jag fick för länge sedan
och livet jag får dagligen.
Det är som en ström av
grundvatten,
en underström som trotsar
tid och rum,
motstridiga känslor och tankar.
Tack gode Gud,
min himmelske Fader.

Tack

Säg tack till lite och du kommer att hitta mycket.

(Tyskt ordspråk)

Playboys - spelpojkarna

Trodde först att det var ett skämt, men så kom jag på att det är inte 1 april.

Så gruppens namn stämmer nog. 

Daffodils

Påskliljor

William Wordsworths dikt om Daffodils (amazing!):

I Wandered Lonely as a Cloud 

BY WILLIAM WORDSWORTH

I wandered lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,

Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the milky way,

They stretched in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,

Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they

Out-did the sparkling waves in glee:

A poet could not but be gay,

In such a jocund company:

I gazed—and gazed—but little thought

What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood,

They flash upon that inward eye

Which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,

And dances with the daffodils.

Lyssna: 

https://www.poetryfoundation.org/play/77048

Blåsippan ute i backarna står

Blåsippan ute i backarna står

niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt
rusa sen hem under rop och skratt.

Mor nu är våren kommen mor.

Nu får vi gå utan strumpor och skor.

Blåsippor ute i backarna stå,

har varken skor eller strumpor på.

Mor i stugan hon säger så,

blåsippor aldrig snuva få.

Än få ni gå med strumpor och skor,

än är det vinter kvar, säger mor.

(Alice Tegnér)

Nåden är gratis

Något finns som är gratis
men som ändå kostar allt.
Nåden är gratis,
skatten i åkern precis där jag är,
den kostar ändå allt.

Jag kan aldrig förtjäna den
med mina ansträngningar,
ändå talar nåden till min vilja,
hela mitt förstånd, all min kraft.
Nåden är fri, annars vore den
inte nåd.

Den är heltäckande,
annars vore den inte från Gud.
Den avgör om jag fått del av
Livet.
Och just därför är den
allt eller inget.

Vårens äldsta trick: blåsippan

Att förtrollas – ingenting är enklare. 

Det är ett av markens och

vårens äldsta trick: blåsipporna. 

De är på något vis oväntade.

De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet 

på förbisedda platser

där blicken annars aldrig stannar. 

De brinner och svävar, ja

just svävar, och det beror på färgen. 

Den där ivriga violettblå färgen 

väger numera ingenting. 

Här är extas men lågt i tak.

”Karriär” – ovidkommande! 

”Makt” och ”publicitet” – löjeväckande!

De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, 

the giordo rusk ok mykit bangh. 

Högt i tak – över alla hjässor hängde 

kristallkronorna som gamar av glas. 

Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd

öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen,

som är dödstyst.

(Tranströmer)

Hör Tranströmer läsa dikten! >> här!

Vital eller viral?

Det slog ner som en bomb inom mig
hur ytligt det har blivit.
När Gud blir viral heter ett program
på svtplay.se som handlar om kyrkan som
under senare år växt explosionsartat och finns
nu i 28 länder runt om i hela vår värld.
Hillsong.  

Det är storartat. Det är häftigt. Det är ljud och färger.
Liv, dans, sång, musik, det är stort, och det är många.
Man dras in i det, man känner (nästan) magin i de
karismatiska sammanhangen.
Ungdom.
Tatueringar.
Kändisar.
Pengar.

Volontärer.
Fullt ös.
Många och stora samlingar, ungdomsmöten, full fart.

All in. Att steppa upp.
Utmaningar, skratt, påkostat. Och Gud.
Det är underbart. Det är skrämmande.

Ord som viral, klickokrati, klickbete och klickfrekvens
används i mediasammanhang för att beskriva hur
dagens samhälle inkluderar väldigt många olika
människor i alla åldrar som hänger sig åt detta.

Att klicka (click) har blivit samhällets nr 1
när det gäller dagliga och nattliga aktiviteter.
I det virala samhället är det viktigaste att klicka.
Och att sidan, mediet får så många klick som möjligt.
Det är ett självfödande system som livnär sig på
sig själv. Ju fler klick, desto fler besöker sidan och
klickar i sin tur, och då mångdubblas antalet klick
varje sekund, varje minut, varje dag.

Sidan, samhället, fenomenen, kyrkan har blivit viral.
Beroendet.
Självklarheten.
Spridningen.

Är jag en del av detta?
Vill jag vara det?
Kan jag undvika det?
Går det att sätta gränser?

Tranströmer går mot strömmen:
Fotnoternas män, inte rubrikernas. 

En liten sjö bredvid Arvidstorpasjön, norr om Johannishus

Skärsviken vid Listersjöarna

Visste du detta (44)? Akolut

Akoluten av
Solomon Abraham 1842.

Akolut - vad är det?

Akolut, akolyt  

(av grekiskans akolouthos, 'medhjälpare', 'följeslagare', eller 'efterföljare').

GLAD PÅSK!

In some ways suffering ceases to be suffering at the moment it finds a meaning, such as the meaning of a sacrifice.

Översättning:
På vissa sätt upphör lidande att vara lidande i det ögonblick det finner en mening, till exempel meningen med ett offer.

(Viktor Frankl, överlevare från Auschwitz)

Vacker inför Gud

Vacker inför Gud

I Apostlagärningarna 7:20 läser vi:
Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud.

Orden träffar mig idag.
Solen skiner, frosten glittrar i solljuset,
och läsningen för mig till orden om Moses.
Han var vacker inför Gud.

Jag ser framför mig bilden
av en far och en mor som fått sitt barn,
och de ser på det vackraste, den vackraste,
de någonsin sett.

Det är förälderns privilegium:
att se enbart det vackra,
att se bort från det som stör bilden,
se bort från det som fattas.

Ingenting stör,
ingenting fattas.
Allt är perfekt.
Det är mitt barn.

Kan och får jag tänka så:
att jag är ett vackert barn?
Att det är Guds inställning till mig?
Att det är så Gud ser på mig?
Vare sig jag tror på honom eller inte?

Tänker Gud utifrån sitt Fadersperspektiv:
att den här personen är ett vackert barn?
att den här personen är mitt vackra barn?

Djupt inom mig tänker och känner jag
att det så det är.
Jag är hans vackra barn.
Hans unika barn.
Hans älskade barn.

Du också, min vän.  

Bild från pixabay.com

Att välja förhållningssätt

Viktor Frankl (som överlevde Auschwitz) har skrivit boken
”Livet måste ha en mening.”
I inledningen till den boken finns dessa rader:

Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak – den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig.

Mat i överflöd (2)

 

Mat i överflöd (1)

 

Naturlig humor

Det våras

Einstein in the mood

Han sitter så i Washington DC.

En ljusning vid horisonten kan anas

Pusselbiten - som är Du

Bild från pixabay.com

Vad är ditt centrum?
Det som är ditt innersta jag?
Det som - när allt annat skalas bort - ändå finns kvar?
När oväsentligheter och centrifugala krafter
slutar ta energi och plats.

Då finns det som är Du kvar.
Den som inte behöver strida för sin existens,
inte behöver kriga för sin rätt,
inte behöver vara om sig och kring sig
för att bevaka sin position.

Du har din plats. Du är viktig.
Som pusselbiten som är vacker och välformad.
Och som accepterar att den är just den pusselbit den är.
Som inte till varje pris vill ha en annan form, en annan färg,
en annan plats i pusslet.

Som inte kämpar för att få sitta ihop med andra bitar än de
som den faktiskt är till för att sitta ihop med.
Som inte krigar för att bli någon annan,
utan som på djupet bejakar sig själv,
ser sin skönhet, sin form, sina linjer, sitt yttre och sitt inre,
sin plats i tillvaron.

Som ett Guds barn. Som unik. Som vacker och fin i Skaparens ögon.
Med hull och hår (bokstavligen), med kropp och själ och skäl och ande.
Hjärtat har skäl som inte tanken känner.

Utsträckta armar

Bild från pixabay.com

Men en Gud som hänger värnlös på ett kors och med sina utsträckta armar i en världsvid omfamning försöker förena alla människor med sig och med varandra, en sådan Gud är det inte svårt att älska. 

Jesu sår hör till hans identitet, man kan inte tänka sig honom utan dem, det är hans sår som visar vem han är.
(Stinissen)

Hängbjörk

Byggnader (80): Krutholmen i Borgmästarfjärden

a snail

Det är något speciellt med snigeln som bär med sig sitt hus.

Lämnar liksom aldrig sitt centrum, sitt eget, sin trygghet.

The value of silence