Sunset Jordö

Tröst i sorgens stund

AI-skapad bild.

Herren är min herde,

mig ska inget fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar,

han för mig till vatten

där jag finner ro.

Han ger liv åt min själ,

han leder mig på rätta vägar

för sitt namns skull.

Även om jag vandrar

i dödsskuggans dal

fruktar jag inget ont,

för du är med mig.

Din käpp och stav,

de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och låter min bägare flöda över.

Ja, godhet och nåd ska följa mig

i alla mina livsdagar,

och jag ska bo i Herrens hus

för alltid.

Septembersol

 En skön joggingrunda på Almö i septembersol och sydostlig vind.
Kan det bli mycket bättre?

Vidgå

Ordet "vidgått" kommer från fornsvenskans viþerganga och betyder ursprungligen "erkänna" eller "gå till" i en mer konkret betydelse, jämförbart med sammansättningen i ordet "tillstå". Etymologi är läran om ords språkhistoriska ursprung, hur de har bildats, förändrats och används över tid för att förstå deras betydelse. 

Etymologin för "vidgått":

Ordets ursprung: "Vidgått" är en form av verbet "vidgå". 

Fornsvenska: Verbet är belagt i fornsvenska som viþerganga. 

Betydelseutveckling: Ursprungligen hade viþerganga en konkretare betydelse som "gå till" eller "sälla sig till". Detta liknar hur prepositioner kunde kombineras med verbformer, som i till exempel "tillstå". 

Nutida betydelse: Från denna grund har betydelsen utvecklats till att "erkänna" eller "säga det som har erkänts". 

(källa: Gemini, Google)

vidgå  är att erkänna att något (för veder­börande) ofördel­aktigt finns el. har hänt (SAOL).

Uppmuntran att skriva

”Charlie, du kan ta med dig boken.”

”Va?”

Ta dagboken och … tja, skriv ner saker i den, som min fru brukade göra.”

”Vilka saker?”

”Imogen brukade beskriva saker hon såg. En man som promenerade. En fågel på en trädgren. En skräphög som brukade vara ett hem. En kvinna som gav mat till behövande. Och därefter brukade hon skriva ner sina tankar runt allt det där.”

Charlie torkade sin snoriga näsa på rockärmen. ”Är det verkligen något folk använder sin tid till?”

”Ja, åtminstone vissa. Du slår mig som observant och nyfiken. Du skulle kanske tycka att det var … värt besväret, är nog orden jag söker. Lite ironiskt att en bokhandlare har svårt att hitta de rätta orden.”

”Jag slår vad om att du kan fler ord än jag.”

”Jag vågar påstå att du kommer i kapp och går om mig. Men var snäll och ta boken. Jag har så många andra, som du kan se.” 

Han tog upp boken och höll fram den.

(Ur boken: Fångna i tiden, skriven av David Baldacci)

...................................................

Uppmuntran att skriva: när du skriver, visualiserar du dina tankar. När du skriver texten igen, så förändras den - och du förändras med texten. När man skrivit sina tankar, och sedan läser vad man skrivit,  har man en ny möjlighet att se på det skrivna ur olika perspektiv. Att reflektera. På det sättet lever texten. Och den blir egentligen aldrig färdig, eftersom du (och jag!) aldrig blir färdiga. "Och det är som det ska" (som Tranströmer skrev i Romanska bågar).  

Imponderabilia

Imponderabilia

I nätupplagan av tidningen Dagen läser vi (2024-01-29) om att poeten Ylva Eggehorn blivit hedersdoktor vid Uppsala universitet:

bild från sr.se

I sin hedersdoktorsföreläsning talade Ylva Eggehorn om ordet som hon tycker sammanfattar hela hennes gärning: Imponderabilia.

Hon hittade det för många år sedan i arbetarkalenders lilla ordlista, som tillhörde hennes pappa.

Imponderabilia betyder ”ovägbara ting” och är en benämning på faktorer som kan ha stort inflytande, men som är svåra att exakt mäta.

Som språk. Som kultur. Som teologi.

– Att skapa ett språk som gör att vi närmar oss varandra, i stället för att glida isär likt två isflak, är ett akut problem i vår tid. Vem tänker det otänkbara? Här finns ett arbete att göra.

I motiveringen till Ylva Eggehorns hedersdoktorat lyfter juryn fram att hon har verkat för kulturteologi i offentligheten – fältet där teologin möter konst, litteratur och konst och musik. 

Imponderabilia - vilket vackert ord. Vilken vacker innebörd. 

(Första gången publicerad 2024-01-24)

Var god och lys

Solkighet. Det finns. Det perfekta. Finns det?

Snorkighet -- finns det? Uppriktighet. Bär det?

Att vara enkel, funkar det?

Helighet och härlighet.

Delaktighet och ärlighet.

Kan de samsas?

Kan de vara sambo?

Sol och fläckar, hör ihop helt enkelt.

Bloss avlossas, smuts faller av eller förtärs.

Solens glöd varierar i gult, rött och orange.

Samma sol, samma energi, samma intensitet.

Ändå fläckar som inte ens hettan tar kål på.

Tankar som ger huvudbry och hopp.

Sanningar som stärker och ger mod.

Var god och lys!

Du har tillåtelse till det med fläckar och allt.

Skiftande i färgskalans alla toner.

Var god och lys!

----------------------------------

Även solen har fläckar, men lyser ändå.

Tankar från Gunnel Vallquist (8): Bortom

Bortom bilderna

innanför blinda mörkret

träffar dig ljuset.

Stiftsgården Berget, Rättvik

 

Klicka här och läs mera: https://www.stiftelsenberget.com/

Silence

 

Dalen invid den stora vägen

Vindens sus talar om stillhet och frid
distanserad från larmet från bilarnas stereotypa stereoapparater
som kör igång med musik och reklam
omedelbart när bilarna startar.

Hjärnan vill inte ta in det
själen protesterar och revolterar momentant.
Direkt, alltid, för alltid.
Reningsbadet i kvällens susning
öppnar sinnet inåt.
Allt är tillrättalagt.
Home is where the Son (sun) is, thats where I belong.

Jag andas ut. Djupt.
Jag andas in. Djupt.
Och jag får göra det. Igen.

Mitt hem är där solen, värmen, det inkluderande är 
- där hör jag hemma.

Detta måste få vara ledstjärnan, utgångspunkten och ingångsvärdet.
Även utgångsvärdet.

När detta är passé - bortprioriterat, passerat -
måste min väg gå åt ett annat håll.

Dalen jag ser framför mig viskar detta till mig.

Inte de döda benens dal, utan den fria vindens dal,
den grönskande dalens vind,
den fridfulla dalens stilla vind.

Boomers

Babyboomers, baby boomers, boomers eller babyboomgenerationen (av engelska: Baby boomers) är en definition av personer som är födda mellan krigsslutet 1945 och början av 1960-talet (alternativt 1964).

Begreppet kopplas ofta till förhållandena i USA, som under den här perioden upplevde ovanligt höga födelsetal (jämför babyboom). Denna generation anses, till skillnad från andra generationer, besitta en högre arbetstillfredsställelse, samt inte vara så villiga att lämna sina arbetsplatser.

Den svenska motsvarigheten är närmast årskullarna från 1940-talet, kända under begrepp som Fyrtiotalister, Jätteproppen Orvar eller Köttberget. Landet upplevde en födelsetopp med drygt 135 000 födda barn år 1945, en siffra som senare aldrig överträffats. Under 1950-talet var födelsetalen istället relativt låga, före en ny ökning mot slutet av 1960-talet.

Vanliga förnamn för svenska barn födda under 1940-talet är bland flickorna Eva, Lena, Karin, Kerstin, Birgitta och Kristina. Bland pojkarna är Lars, Jan, Hans, Bo, Peter och Mats vanliga namn.
(källa: Wikipedia)

Bild från pixabay.com

Beröring

 

små anteckningar

små anteckningar
med små bokstäver
lite tysta och reflekterande,
förvissade, personliga och äkta
i ensamheten och i det synliga.

Du med stort D
jag med litet j,
de små följer efter den Stora.
Själva inledningen är Du.
Hela tiden. 

Siljan och Rättvik i septembersol - ljuvligt!

 

Inte ägd

Han rör vid dig
men inte för att äga

Han väntar tills din egen tid
är inne.

(Ylva Eggehorn)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En helig och avskild plats vid 
den speciella, lilla kyrkan,
och den välkomnande famnen
med sommarkvällens stillhet -
dess tystnad talar.
Talar om att inte vara ägd,
men få vara överlåten,
inte tvingad

men överväldigad av Dig.
Lätthet. 

Famnen som bär oss

Ditt enda grepp är din värme...

Min längtan är inte min

Min längtan är inte min
Den är gammal så som stjärnorna.
Född ur Intet en gång som de, ur den gränslösa tomheten.

Suset i träden, vågens slag mot stranden,
de stora bergen lång borta - de väcker min längtan.

Men inte till någonting här.
Till något oändligt långt borta, någonting för länge länge sen
 - Långt före havet, långt före bergen, långt före vindarna.

(Per Lagerkvist)

En bro över mörka vatten

Om poesi och poeter

Wislawa Szymborska, om poesi och poeter, i sitt tacktal för Nobelpriset i litteratur 1996:

[...] 

Också poeten måste, om han är en riktig poet, ständigt säga till sig själv: “Jag vet inte”. I och med varje dikt försöker han att finna lösningen på gåtan, men så fort han har satt punkt blir han betänksam igen, han kommer underfund med att lösningen var av tillfällig natur, svaret var ingalunda uttömmande. Alltså gör han nya försök om och om igen, och med tiden samlar litteraturhistorikerna alla dessa bevis på hans missnöje med sig själv till en stor bunt och kallar den för hans “författarskap” …

Det händer att jag drömmer om sådana situationer som aldrig går att förverkliga. Jag kan till exempel vara fräck nog att tänka mig att jag för samtal med Predikaren (Salomo), han som har skrivit den så gripande klagosången över det fåfängliga i mänskliga göranden och låtanden. Jag skulle buga mig så djupt jag kunde för honom, han är ju en av de allra största diktarna, i varje fall för mig. Men sedan skulle jag ta hans hand och säga: “‘Intet nytt sker under solen’, skriver Du, Min Predikare. Men Du föddes ju själv ny under solen. Och den stora dikt som Du har skrivit är också den ny under solen, ty före Dig hade ingen skrivit den. Och nya under solen är alla Dina läsare, ty de som levde före Dig kunde ju inte läsa den. Och cypressen som Du sitter under har inte heller den växt här sedan världens tillblivelse. Den har blivit till på grund av en annan cypress, som liknade Din, men inte var alldeles densamma. Och jag vill vidare fråga Dig, Min Predikare, vad nytt under solen Du ämnar skriva nu. Blir det en fortsättning på Din tankegång, eller känner Du Dig frestad att säga emot Dig själv på någon punkt, trots allt? I Din förra dikt pekade Du också på glädjen – förgänglig, visst, men än sedan? Kanske är det glädjen den ska handla om, Din nya dikt under solen? Har Du skrivit ned någonting, ett första utkast? För inte tänker Du väl säga: ‘Jag har skrivit allt, jag har inget att tillägga’. Så får ingen enda poet i världen säga, allra minst en så stor poet som Du.”

(källa: https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1996/szymborska/25583-wislawa-szymborska-nobelforelasning/ )

Generation Snöflinga

Generation snöflinga (engelska: Generation Snowflake) är ett politiskt neologism (nyord) som åsyftar unga människor, vanligen gymnasie- eller universitetsstudenter, som så långt möjligt försöker undvika emotionellt känsliga ämnen; eller avfärdar idéer eller åsikter, som inte överensstämmer med deras egna, som kränkande och upprörande. Snöflingan som analogi härstammar främst från individens föreställning av att vara unik. 

Generation snöflinga "blir oerhört upprörda över idéer, tankar och liknande som går emot deras världsbild" och uppger oftare än tidigare studentgenerationer att de lider av psykiska åkommor. En undersökning som utfördes av UK Higher Education Policy Institute bland universitetsstudenter 2016 konstaterade att 76 % ville förbjuda talare som hade åsikter som gjorde studenterna upprörda, medan knappt hälften (48 %) ville att universiteten skulle klassas som frizoner där debatter endast får hållas enligt ett strikt regelverk. Åsikterna sammankopplas med en stark känsla av rättfärdighet.

Källa och läs mera: https://sv.wikipedia.org/wiki/Generation_sn%C3%B6flinga 

Bild från pixabay.com

Hoppets sång

Nöden i våra liv har olika namn, olika ansikten. Och vi ropar i vår nöd:

”Väktare, vad lider natten?
Väktare, vad lider natten?”

Väktaren svarar:
”Morgon har kommit,
och likväl är det natt.

(Jes. 21:11, 1917 års övers.)

"Väktare, vad är kvar av natten?

Väktare, vad är kvar av natten?"

Väktaren svarar: 

"Morgon kommer, ändå är det natt."

(Jes. 21:11, Folkbibeln 2015)

Det sägs att det är som allra mörkast, just innan gryningsljuset kommer. I skapelseberättelsen (1 Mos. 1) kommer detta uttryck flera gånger: Och det blev afton - och det blev morgon...

Detta ger oss hopp om att tillvaron inte avslutas i mörker, det finns ett ljus, ett hopp, en gryning.

Skuggbilder är också bilder

Bön för dem som sörjer

Mina tankar går idag till dem som känner så här:

Jag är nertryckt
så att jag inte kan höra,
jag är bestört
så att jag inte kan se.

Mitt hjärta är utom sig,
bävan överväldigar mig.
Skymningen som jag längtade efter
får mig att darra.

(Jes. 21:3-4)

So help us God. Amen.

Spenatsoppa i havet

 I söndags såg havet nära strandkanten ut så här.
Ovanligt med så sen algblomning.
Sugen på att bada? Nja....

Varandet i nuet

Varandet i nuet

i mitt äkta själv

att kunna vila i det som Är

just nu och här

Jag längtar efter vilan i Dig

att bara kunna stanna upp

och se mig omkring

livsorientering

Vad är det som drar

och lockar mig

-  varför?

-  varthän?

Ser mig i spegeln

och känner ingenting

och känner massor

frågande

Om jag får fortsätta: 

fastare, enklare - tystare, varmare

Jag vill fortsätta.

Fastare - enklare

tystare - varmare

enkelhet och uppriktighet.

Kyrie Eleison.

Alone - till minne av en vän

Herren är din Herde. Dig ska inget fattas.
Men Du fattas oss.

Bild från pixabay.com

Höstskönhet

Palettblad och cyklamen (tror jag).