Tarva

(ålderdomligt) vara i behov av något, ha behov av något (särskilt något abstrakt, exempelvis en åtgärd), det tyska ordet darben betyder lida brist (kan tänkas ha blivit ett försvenskat låneord)...

T.ex:
Den segern var oväntad, så nu tarvas lite extra firande.
Den trasiga fönsterrutan tarvar en mycket bra förklaring, min lille vän.
Synonymer: behöva, fordra, kräva
Besläktade ord: tarv, tarvande, tarvlig

Ur Svensk etymologisk ordbok:

Och denna tidiga morgon säger jag bara: idag tarvas det kaffe, mycket kaffe, för att komma igång.
Tarva är ett bra och viktigt och användbart ord som just nu når sin fulla potential.

Tidsfördriv

Periodvis spelar jag schack online. Man kan utmana och utmanas av olika spelare. Jag känner ingen på schackonline.se, men har börjat känna igen de olika användarnamnen. Jo, förresten, jag har en kompis som har konto på schackonline. Vi har spelat ett par partier mot varandra. Det är skön avkoppling att spela schack. Det är ett sätt att gå ner i varv. Det är också givetvis ett sätt att hålla tankarna i någon form av trim. Jag vet inte alls - rent vetenskapligt - om det gör någon nytta eller inte, men strunt samma, det är roligt (för det mesta) och intressant. Man kan på schackonline.se skriva några rader om sig själv under den menylänk som heter Personlig sida. Somliga skriver oerhört sparsmakat om sig själva och andra skriver hela romaner eller avhandlingar om sig och sina tankar om högt och lågt. Igår läste jag på en sådan Personlig presentationssida och vad en tänkbar motståndare skriver om sig själv. Ingenting. Bara dessa ord: Schack är tidsfördriv.

Jag läste orden om och om igen. Jag stannade upp inför det sista ordet: Tidsfördriv. Hmm, tänkte jag. Tidsfördriv. Är det så det är?

Efter en stund funderande kom svaret: nej. Jag har ju inget behov av att fördriva tiden. Men min schackvän kanske har det. Detta skrivet utan att raljera med någon.  Jag är medveten om att schackonline-medlemmen som använder ordet kanske bara menar: avkoppling eller något annat skönt tillstånd som inte kräver någon som helst ansträngning.

Jag bara funderade vidare. Kanske har människor behov av tidsfördriv, i ordets mer direkta betydelse. Att man vill driva tiden bort från sig. För att tiden känns jobbig eller som en fiende. Och om man fördriver tiden, vad är målet för det fördrivandet?

Så är det inte för mig. Tiden är viktig. Tiden är just nu. Just här. Nu. Tid. Detta ögonblick är egentligen det enda jag vet något om och kan uppleva. Gårdagen är förbi. Morgondagen har jag inte ännu sett. Tiden är nu. Och den vill jag inte fördriva. Inte driva bort från mig, utan ta den till mig. Tiden är en glimt, ett ögonblick, av evigheten. Därför är den viktig. Värd att ta vara på, att ta på allvar, att ta till sig.

Någon sa: fyll inte livet med år, utan fyll åren med liv. Och någon annan yttrade dessa ord: Tiden är Guds vän. Och skulle jag nu vilja fördriva något som är vän med Gud? På något sätt tror jag att då blir det i själva verket en brottning med eller kamp mot själva livet.

Nej, schack och annat jag gör, är inte tidsfördriv. Det är något annat.

Sång- och musikfest. Julkonsert.

Denna helg är det stor sång- och musikfest i Pingstkyrkan i Karlskrona. Lokala musiker, orkester, arrangörer, solister, sångare och sånggrupper, duettpar, triokonstellationer, lampor och färger, rök, glädje och kompgrupp och hammondorgelspelare - snart sagt allt som ska till för att få till en riktig och musikalisk fest och högtid. Nästan 1000 biljetter sålda i förväg, dvs. i snitt 330 personer/konsert. Plus dem som kommer och spontanköper. Det är riktigt roligt att få vara med i sammanhanget. Gamla och nya låtar, unga och äldre medverkande, konferencier som håller samman det hela. Det är helskön stämning. Julkonsert.

Denna låt framfördes av On the road under konserten.

Chris Reas Driving home for Christmas.

Om läsning (5)

En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser.
En klassiker är en bok som alla vill ha läst, men ingen vill läsa.
(Mark Twain)

Jag har aldrig kunnat tåla journalister, så i mina böcker har de alltid fått lida en fasansfull död.
(Agatha Christie)

Akta dig för den som bara läst en bok.

Böcker har sina fördelar jämte människor. De sätter tankar i rörelse, vilket sällan människor gör. De tiger även så länge man inte ställer frågor till dem.
(Georg Brandes)

Böcker? Jag lånar hellre ut min hund, han hittar i alla fall hem.

De bästa böckerna står inte alltid i bokhyllan.

Det värsta med nya böcker är att de hindrar oss från att läsa de gamla.
(Joseph Joubert)

De fattigas hemort

En intresseväckande introduktion av en stor samtidsskildrare, Denise Mina, skriven av Christer Enander (nedan referat av hans artikel, lägg märke till det vackra, originella och tidlösa språket han använder i sin beskrivning):

De fattigas hemort
Det är en stad i staden - en enklav av entropi* - det är de fattigas och förlorades hemort. Garnethill heter ett av dessa områden där tiden frusit fast i väggarna och välfärden drivits på flykten. Det ligger på den högsta av Glasgows bergskullar och staden breder ut sig nedanför som ett lockande löfte om hägrande möjligheter och oinfriade utfästelser om en tillvaro som är bättre och rikare och helare. Margaret Thatcher har med en bödels kyligt stillsamma temperament hyvlat ner och skurit bort alla marginaler. De som inte passar in, åker ut. Antingen etablerad medelklass med egen villa och stadigt lönekonto eller dagen moderna motsvarighet till fattigstugan. Däremellan finns inte längre några alternativ. De brittiska öarna har snabbt blivit ett land i social upplösning där allt fler faller över stupet, ner i öppen ekonomisk misär. Människor som tidigare hjälpligt kunde hanka sig fram sitter fast i en rundgång av arbetslöshet, urholkade eller indragna bidrag, halvsvält och kriminalitet och apatisk misströstan. 

Där uppe på kullen, i Garnethills avskilda och upphöjda elände, bor Maureen O´Donnell i en luggsliten liten etta. Hon är ung. Hon är ovanligt smart. Hon ser bra ut. Hon borde ha framtiden framför sig. Den borde ligga där öppen och inbjudande, orörd och full av möjligheter. [...]

Men Maureen O´Donnell befinner sig i permanent krigstillstånd. Hon ligger i krig med hela den påträngande, klibbiga och genomfalska omvärlden, en omgivning som ständigt tycks utgöra ett oklart och odefinierat hot. Hon befinner sig också, dessvärre, i krig med sig själv. Vreden sjuder i henne, kokar som lava från en inre vulkan. Vreden är kanske också det enda som förmår henne att fortsätta leva och inte resignera och ge upp.

(ur Christer Enanders artikel: En stor samtidsskildrare - Denise Mina (1966-), sid. 161-162)

-----------------------------

Boken Död i Garnethill är mycket läsvärd.
Den är den första i en trilogi om Garnethill och Maureen O`Donnell.

*Entropi: Begreppet entropi kan illustreras med ett stökigt rum: I ett fullständigt städat/ordnat rum kan varje sak bara finnas på en plats, det vill säga det finns bara ett sätt att ställa alla saker i rummet så att det har egenskapen att vara fullständigt städat. I ett stökigt rum spelar det ingen roll om en viss bok står till höger eller vänster i bokhyllan; rummet är i alla fall lika stökigt. Rummets entropi är antalet sätt man kan ställa saker för att uppnå en viss stökighetsnivå. Ju stökigare rummet är, desto fler ställen kan de ligga på och desto högre entropi får rummet.

Festliga djurbilder

Klicka på filmen nedan och njut av djurbilderna och få dig ett gott skratt!

När du kört igång bildspelet, klicka då nere till höger i filmfönstret,
så att du får bilderna i helskärm.

Klyftor i samhället

Det finns en hel del klyftor i samhället idag. Och så här års ännu fler.
Men alla är inte av ondo, en del är rätt goda helt enkelt.

That´s Christmas for me

En a capellagrupp vid namn Pentatonix sjunger en julsång med den titeln. Vårt band On the Road tillsammans med tjejgruppen Joy framförde den i söndags kväll i Nättraby kyrka. Den - och alla de andra jullåtarna - blev väl mottagna och vi mötte en glad och inspirerande åhörarskara. Det är roligt med jullåtar, julmusik, julmat och julkrimskrams och små lampor all over the place. I konserten samlades julklappar in som ska delas ut till barn och ungdomar i vårt närområde som inte har en möjlighet att få julklappar på annat sätt. Mindre bemedlade, som det så vackert heter. En insamling gjordes också till Svenska kyrkans satsning: "Låt alla fylla 5 år."

I sången som rubriken lyder sjunger vi om the Old Christmastree, om raggsockorna som hänger vid spishällen, om familjen, om den tända brasan, om en kyss under misteln, om julstämning när den är som bäst och som mest julvykortslik. Det är en vacker bild som jag gärna håller kvar.

Julen är en fin högtid. Dels att vi med gott samvete kan tända så många lampor och så mycket ljus vi önskar, dels att alla verkar vara positivt inställda till denna ljusets och värmens högtid mitt i mörkaste vintermånaderna. Den lyser upp tillvaron. Den är tillåtande, och många vågar bekänna att de (som Py Bäckman skriver i sången Koppången) "vill tro att Han föddes och finns med oss här i tiden". Julen är vacker och omslutande. Den är vit och röd. Den är julmat, skinka och knäck. Den är en glädjens högtid. Den tillåter känslor av optimism och nostalgi och framåtblickande. Den är i många avseenden generös. Julen är vacker och efterlängtad.

That´s Christmas for me.

Nu är det ljud igen

Nu är det ljud igen
Och nu är det ljud igen
Och ljudet varar än till natten
Och det är faktiskt sant
ja det är riktigt sant
att ljudet skrämmer faktiskt katten.

Det låter hela tiden
skränar hela tiden
ljuden kommer, aldrig slutar
Och det är faktiskt sant
Ja det är faktiskt sant
att ljuden vi nu gärna prutar.

Ljud oss alltid möter,
trumhinnan det nöter
ljuden slutar aldrig höras,
jag ofta undrar då
just varför är det så,
att vi så väldigt lätt förföras?

Kan det vara så
Ja kan det vara så
att vi nu inte orkar höra
det inre som så stilla
ljuden fått förvilla
vill nu nå vårt hjärtas öra.

Vi låter friden komma
tystnad, vila blomma
oron den fullständigt viker:
Vi andas in dess frid
vi ser på stjärnan blid,
och julens frid oss aldrig sviker.

Lyssna på den nyskrivna ljud-visan >>klicka här! 

Det beror på utgångläget hur man ser på någon...

Andrum

Jag var på en badstrand för några år sen på väg söderut från Orsa i Dalarna, och efter att ha ätit och badat och solat en stund, flyttade jag mig till ett skuggparti och la mig på mage på mitt liggunderlägg och kände att slummern var nära. Och mycket riktigt, jag somnade. Och sov en liten stund helt bekymmersfritt. När jag vaknade - vet inte hur länge jag somnade bort - hördes tysta ljud och läten runt omkring mig. Jag öppnade ögonen och lyfte försiktigt huvudet och sneglade åt sidan. Det jag såg gjorde mig glad. 5-6 änder gick omkring min sovplats och lät (vet inte hur man beskriver deras läte, men de har ett speciellt ljud) och åt det de kunde hitta i gräset runt omkring mig. De verkade helt fria från rädsla för mig. Det föreföll som att jag hade blivit ett med deras omgivning, på mitt underlägg i det sköna gröna. Jag hade funnit andrum. Det var så stillsamt, odramatiskt och i någon mening roligt att uppleva detta. Stilla frid och ro tillsammans med änderna.

Vet inte varför jag vaknade med dessa tankar från upplevelsen för 3 år sedan. Det kan ha att göra med ett behov av stillhet, frid och ro. Och då kanske den här typen av sköna stunder dyker upp och ropar: "kom ihåg mig! Glöm inte att hitta öar av stillhet i din vardag!"

Idag får bli en sådan dag. Då jag söker upp dem. Öarna av stillhet. Andrum.

Tack kära små änder för vad ni lärde mig där vid strandkanten någonstans i Mellansverige. Jag tror att det var på en badstrand i Sala. Bara en sån sak.

Att lysa

Idag vill jag vara en reflex, som en hängande, dinglande eller fast reflex på en jacka eller en reflexstolpe på en mörk väg. Känner att jag inte har så mycket egen lyskraft, men jag vill återspegla ljuset från någon annan. Hoppas jag kan det. Jag vill det i alla fall.

Eller vara en oljelampa, som brinner och lyser på grund av sitt innehåll. Lampan är beroende av att vara fylld. Något som fylls på utifrån. När glöden, elden möter detta innehåll, börjar den lysa, börjar värma.

En glödlampa lyser också, och det beror på den kraft som kommer till den genom sladden. En kraft utifrån.

Att reflektera ljuset från bilar eller lampor.
Att brinna på grund av sitt oljeinnehåll.
Att lysa tack vare kraften som kommer utifrån.
Ljuset kommer sen inifrån och ut.
Till glädje och hjälp till andra.

Låt det bli så denna dag.