Riva ner har sin tid

Och bygga upp har sin tid.

Sveriges äldsta pizzeria

Den ligger på Rosenlundsgatan 18 på Söder i Stockholm, nära Mariatorget.
Väl värd ett besök.

På väg i Stockholms undre värld

Lite om någonting eller något om ingenting

Kl. 7.03.

En dag har grytt. Nja, grytt och grytt, det är oerhört lågt i tak idag. Fint duggregn som nästan osynligt faller oupphörligen från lågt liggande molntäcke. Gryningsljuset lyser med sin frånvaro, det är mörkt, nästan svart. Men i bussen är det ljust och varmt, jag omsluts av det. Ljuset och värmen. Omkring mig sitter andra bussåkare. Bussadicts, som jag. Bussbrukare. Eller kanske bara bussåkare. Inte busåkare. Bussbrukare. Brukare av kollektiva transportmedel. Yes!

Vi stannar, vi kör igen. Några regnvåta - snarare regnblöta - resenärer äntrar bussen, med reflexväst, ryggsäck, paraply och vattenkammade frisyrer. De sätter sig som vanligt nästan längst bak. I bussen alltså. En enslig gymnasieelev som brukar kliva på bussen vid ett ställe namngivet till Gnistan, uteblir idag. Kanhända har han sovmorgon (förmodligen, officiellt eller inofficiellt, han är nog inte uppe och spelar rundpingis med lillebror), och det klingar som ljuv musik. Sovmorgon. Hur funkar sådant? Jag vaknar ju alltid kvart över fem, och klockan börjar låta vid kvart i sex. Varför måste jag ideligen - oavsett när jag än lägger mig på kvällen - vakna en halvtimme före klockan? Undrar hur många - eller rättare sagt: hur få - gånger jag vaknat av en väckarklocka? Minns inte. Jag är inget sovgeni. Tyvärr. Jag är en dålig Morfei dräng.

Om jag fördenskull är en vaken person? Vet inte. Inte mer vaken än de flesta andra. Tror jag. Möjligen icke utsövd. Och det är väl ingen bra benämning på en människa. "Rune, 52, icke utsövd". Det låter inget vidare. Vem är Rune förresten?

Idag skingrar sig inte mörkret och regnandet. Det håller i sig. Märkligt uttryck: det håller i sig. Vadå? Kan något hålla i sig? Hålla i sig själv, eller hålla i sig självt?  Kan något hålla i sig själv? Att Någon kan hålla i sig själv, har jag lättare att köpa! Vadå "köpa", är det handel jag sysslar med plötsligt? Med kronor och ören? Bitcoins? Dollar eller pund eller Euro? Man "köpslår" med sig själv, ibland. Det är nog att göra eller säga något och vara beredd på att det kan kosta något. Kan det vara det uttrycket betyder? Och varför skriver jag om detta? Ingen aning? Det kanske är detta som i sin mest förvirrade form kallas för Brainstorming. Vad vet jag? Icke utsövd. Det visar sig väl på något sätt. Någon sa att "tankarna är som pingpongbollar inne i huvudet". Och alla som sett eller upplevt en pingismatch anar hur det kan vara... Tänk dig dessutom att det finns flera bollar i omlopp vid ett och samma bord, då är det rörigt värre. Äpplet, J.O och all världens pingisspelande kineser: släng er i väggen! Matcherna blir helt oförutsägbara. Fullständigt och alltid. Bettingföretagen gnuggar händerna i vild förtjusning. Ingen match med tio pingisbollar på bordet och i luften under en och samma match, går att förutsäga! Men en liten detalj: hur gör man med poängräkningen? För att inte tala om svaret på frågan: vem har serven? Det blir anarki light, insvept i lite svettdoft och gnisslande gympadojor mot mattan.

Kriminallitteratur (3). Martin Beck.

Vi har mött honom otaliga gånger. På TV framförallt. På balkongen med sin granne next door, med halskrage och wiskeyglaset i handen med den ständiga frågan: ska vi inte ha en stänkare?  Martin Beck. Frånskild kriminalkommissarie vid stockholmspolisen med mycket funderingar om livet. Lite kontaktproblem med chefer, dotter och till viss del sina kollegor. Kollegorna, Hillman - sympatisk, Gunvald Larsson - osympatisk, men effektiv; det finns hatkärlek mellan honom och Beck, sedan ett antal skiftande utredare som kommer och går - men de utgör den grupp av poliser som tillsammans, under ledning av Martin Beck, löser brotten, mestadels mord.

De senaste årens Beck spelas av Peter Haber (från 1997 och framåt). Jag har en speciell koppling till honom. Hans pappa - Keh Haber - var min bildlärare i högstadiet i Södertälje. Han var konstnär och drejarmästare. Mycket duktigt. Och när han gav oss instruktionerna på sin tyskbrutna svenska, så lystrade man till och skärpte sig. Han sa: “idag ska vi måla plummon…”

Martin Beck och hans kriminalkollegor är ett typexempel på den särskilda och mycket svenska versionen av kriminallitteratur: privatliv och yrkesliv går samman, svensk melankoli och dialog, ibland monolog, presenterar sig; det är gruppen som löser brotten - inte bara stjärnan. Flera får visa framfötterna och glänsa från och till, dåliga relationer visas upp, deckaren får vara mänsklig och känna sig ensam och misslyckad. Detta kännetecknar denna genre  inom kriminallitteraturen.

Den första boken av Sjöwall/Wahlöö om Martin Beck, heter Den vedervärdige mannen från Säffle, utgiven 1971 (filmtiteln: Mannen på taket, med Carl-Gustaf Lindstedt som Beck, 1976).

Asplöv

Asplöv, asplöv på grenen där
säg mig vem som räddast i världen är.
Den som darrar under vindens tjut
eller den som flyr genom grinden ut.

Den som inte vågar stanna för att se in i
sig själv och det som finns dolt inuti
eller den som fattar mod och förblir sann
mot det som hon är och vill och som hon kan.

Att vara ett löv som rör sig
är inte att vara rädd,
det är vara vid liv och på djupet -
ha kontakt med sitt inre
fast det ibland känns som att vara på väg till stupet.

Att darra i förtröstan och lugn
när själen är tom och tung
att ha kontakt med sitt innersta liv
att våga ta modiga, osäkra och ovana kliv.

Ett asplöv med liv.

Detaljer

Vårt liv är söndersplittrat av detaljer. Förenkla, förenkla, förenkla! Jag säger, låt dina angelägenheter vara två eller tre, och inte hundra eller tusen; i stället för en miljon räkna ett halvdussin, och håll dina beräkningar på din tumnagel.

(Henry David Thoreau)

Att just Du föddes

Den natt du föddes log månen med sådan förundran att stjärnorna kikade in för att se dig och nattens vind viskade, ”Livet kommer aldrig att bli detsamma.” Därför att det aldrig någonsin funnits någon som du i världen. Så förtrollade av dig var vinden och regnet att de viskade ljudet av ditt vackra namn. Himlen blåste varje trumpet och spelade varje horn den underbara, förunderliga natten då du föddes.

(Nancy Tillman)

Bli inte gammal

Bli inte gamla, oavsett hur länge ni lever. Sluta aldrig att stå som nyfikna barn inför det Stora Mysterium vilket vi fötts in i.

(Albert Einstein)

Heta ord (18). Hängivenhet.

Ibland kommer tankar till en via oväntade kanaler (som jag skrev om häromdagen, då temat var: Från åsikt till insikt). Denna gång var det från TV-kanalen Eurosport, där mitt tittande på en favoritsport (Snooker) avbröts - igen - av ett reklamavbrott. Det flimrade förbi häftiga scener och upphetsade människor i en mängd olika idrotter och läktarplatser: fotboll, hockey, cykling, basket, handboll, utförsåkning, tennis, snooker; och alla och allt hade detta gemensamt: passion, glädje, hänförelse, ogenerat engagemang, oförlikneligt kroppsspråk, lust, en själens och kroppens explosion och exaltering.

Och så kommer reklamrösten, välformulerad, välartikulerad, välriktad och välljudande:

You can´t understand my devition if you dont share my passion...

När jag satt i soffan, förstod jag budskapet. Jag insåg poängen med alla ljud och läten, ansikten och lyftade armar. Det handlade om hängivenhet. Det handlade om att hänge sig åt den idrott som hjärtat slår för. Utan pardon, utan ursäkt, utan genans, utan återhållsamhet, utan att bry sig om vilka som ser eller vilka som hör. Hängivenhet. Devotion. Även om andra inte förstår det, så spelar inte det någon roll. Nu handlar det om mitt hjärta, mitt liv, min guldkantade tillvaro och förgyllda verklighet. Genom idrotten. Så är det för miljontals människor över hela vår jord, varje dag, varje timme är det någon som hän-ger sig (jag skriver bindestreck för att ingen ska tro att jag skriver hänger sig, dvs. det tragiska ordet med ng-uttal i mitten).  Att vara hängiven. Hängivenhet.

Och de som sågs dansa ansågs galna av dem som inte kunde höra musiken
(Nietsche)

Frågan som möter mig utifrån, och jag hör den inom mig också, är: vågar jag hänge mig, vara en hängiven person, våga visa hängivenhet -  i min tro, i min vilja att visa godhet och förlåtelse, i generositet och i trygg mänsklighet? Att visa hängivenheten i mitt livs glädje, i min övertygelse, i mitt musicerande, i mitt skrivande, i mitt talande, i mitt engagemang för andra människor?
Jag känner i skrivande stund att jag vill det! Jag tänker att jag hän-ger mig mer helhjärtat i fortsättningen.

Som dessa kända ord uttrycker det:

det är bättre att koka över ibland, än att aldrig koka. 

          Eller:

bättre lyss(na) till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge 

(Verner von Heidenstam, 1902).

Hängivenhet. Vilket ord. Och vilken kraft.

Iterativ utveckling

Iteration betyder repetition, att något upprepas. Grundidén (enligt: Anthony Brike) till dess tillämpning inom systemutvecklingen är att man inte alltid kan göra rätt från början. Att utveckla iterativt betyder att man upprepar en process, där man på kort tid skapar ett driftdugligt system som sedan successivt förbättras genom iterationer. Mer specifikt upprepar man en process fram tills att en accepterad lösning uppnåtts.

En iteration består vanligtvis av följande aktiviteter: analys av användarnas krav och användningssammanhang, en designfas samt en dokumenterad utvärdering med konkreta förslag till förändringar.

Den iterativa processen av analys, design, utvärdering samt återkoppling ses som en central del inom det användarcentrerade designområdet. Detta då möjligheterna till förändringar maximeras och att man genom att iterera kommer slutanvändarna närmare.

Är det inte så på många andra områden också? Att utveckling kommer utifrån planering, kravställande, analys, skapande, repetitioner, tester, misslyckande, tester igen osv. osv.
Jag tror det.

Från åsikt till insikt...

en bra trend...

en god utveckling...

en mognadsprocess...