Nobeldagen

I år är nog det mesta av firandet annorlunda, men så här brukar det gå till, som SO-rummet på nätet visar oss:

Dock, det blir annorlunda i år. Se själva kl. 20 ikväll: 

https://www.svtplay.se/video/28462221/nobel/nobel-2020-en-kvall-for-nobel-10-dec-20-00 

Stämningsfullt vid Lyckebyån

 

Lysande träd i Lyckeby

 

Vy över Lyckeby

 

Andra advent

Vacker frost

                     

Ron på bron

 Har du ron att stanna på bron? Ta chansen.

Uppleva stillhet

           Om  

Nåd

Ur Spegelmannen av Lars Kepler:

Hon tar sin dotters ansikte i sina händer och ser in i hennes ögon. En känsla av ofattbar nåd omsluter henne som varmt vatten.

– Mamma, ler Alice.

Tillsammans faller de ner på knä i sanden och håller om varandra hårt. Sirener från utryckningsfordon hörs avlägset.

Kärleken

“Kärleken är faktiskt inte en sak, utan en oändlig rad enstaka handlingar” 

(Richard Ford)    

Bokstaven Ö

Alfabetets sista bokstav är Ö och den härstammar från digrafen oe. Bokstaven ö uppkom av att man under 1500-talet satte ett litet e över o, vilket härstammar från tyska. Under medeltiden på svenska och fortfarande på danska och norska används ø som härstammar från o och e skrivna bredvid varandra som œ. (Ligaturen œ används i franska.) I frakturstil användes ett litet e ovanför ett o som beteckning för ö ända in på 1900-talet. I tysk skrivstil skrivs ett litet e med en n-liknande bokstav som något förenklad liknar två streck.

Användning

Ö används i estniska, finska, isländska, svenska, azerbajdzjanska, turkiska, tyska och ungerska (men har i tyskan inte status som en självständig bokstav). Bokstaven kan också dyka upp i exempelvis (äldre) engelska texter, då trema markerar dieresis, dvs. prickar sätts ut över en bokstav för att markera att den ska uttalas separat från bokstaven innan (ex. eng. coöperation).

Den motsvarande bokstaven i norska och danska är ø. I latin och franska används stundom œ.

I handskrift kan ö ibland se ut som ō eller õ.

Uttal

I svenska representerar ö en mellansluten främre rundad vokal (IPA: [ø], som ett vanligt långt ö) eller en mellanöppen dito ([œ], som ett kort ö, eller ö framför r). Vid nedteckning av dialektala uttal används ibland ô.

(källa: Wikipedia)

Vill du läsa om övriga bokstäver i det svenska alfabetet, sök uppe till vänster på min bloggsida, och använd sökordet: bokstaven

Alla bokstäver i alfabetet går att hitta på min bloggsida. De är var och en  - precis som du och jag -  viktiga.

Första advent

Jag tänker på första advent. Den dag då Jesus red in

i Jerusalem och människor, vuxna och små, gav honom

sin hyllning. De ropade och sjöng Hosianna i höjden, 

de bredde ut palmblad som en banad väg för honom, rakt

in i staden. Rakt in i historien. Och rakt in i motståndet, som 

hans väg också var kantad av. 

Man frågade sig själv, och varandra:  vem är han? 

Varifrån kommer han? Vad vill han?

Han vill komma in i ditt liv, kära läsare. Men han bryter sig

inte in. Han knackar på hjärtats dörr, och manar dig att

öppna ditt inre för honom. 

Trist-lott

Bokstaven Ä

Ä är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska och finska alfabetet. Ä finns också i tyskan, estniskan, võru, turkmeniskan, slovakiskan och liviskan men har inte status som egen bokstav i tyska.

Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid[när?] har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll.

I handskrift kan ä ibland likna ā ellar ã.

Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:

• Æ i danska, norska och färöiska. Isländskans æ uttalas /aj/.
• Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB är Ä signum för tidningar, se SAB:Ä.

Historia

Bokstaven Ä var under medeltiden en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Under 1500-talet började man skriva bokstaven som ett A med ett litet e ovanför, (Aͤ respektive aͤ). Under de första decennierna av 1700-talet uppkom bruket med två prickar.

I början av 1900-talet fanns krafter som ville byta ut bokstaven E mot Ä i vissa ord för att stavningen skulle motsvara uttalet: Pär, modärn osv.

(kella: Wikipedia, eller var det: källa ?)

Round Robin

Inom datavetenskap är Round Robin en av de enklaste schemaläggningsalgoritmerna för att schemalägga till exempel processer i ett operativsystem. Round Robin baseras på FIFO (First-in-first-out) och leder inte till resurssvält och är mycket enkel att implementera, men kan vara ineffektiv och saknar ganska många funktioner, till exempel prioritering.

Algoritmen fungerar genom att varje enhet som behöver resurstid får en fast tid att jobba på. Därefter får nästa enhet resurstid. När alla som vill ha tid har fått sin tid, så börjar man om igen.

För att göra en liknelse till verkligheten kan man se Round Robin som en lite annorlunda kö i en butik. Alla kunder får till exempel en minut på sig att betala. Om kunden inte hinner med alla sina varor får kunden ett kvitto på hittills inslagna varor och får ställa sig sist i kön. Efter en stund får kunden komma fram och fortsätta betala i en minut till. Till sist har kunden fått alla sina varor inslagna och betalat och kan då lämna butiken. Detta kan vara bra för att undvika att en kund står längst fram och aldrig blir klar, medan en person längre bak i kön som bara ska köpa en läsk får vänta i flera timmar. (källa: Wikipedia)

Round Robin kan också betyda "alla möter alla", i t.ex. en hockeyturnering. 

Jag tar pilen till joppet

Bokstaven Å

Bokstaven å används med ungefär samma uttal i bland annat svenska, norska och danska. Å används numera även i vallonska, vilket dock har typografiska orsaker (den är tillgänglig i teckenuppsättningen) och saknar historiskt samband med de nordiska skriftspråken. Den förekommer också i bland andra nordfrisiska samt finska, lule-, skolt- och sydsamiska. Bokstaven används även i språken chamorro, bayerska och istrorumänska.

Bokstaven Å har sitt ursprung i ett långt a-ljud, vilket på medeltiden skrevs som aa på de skandinaviska språken. När långa vokaler senare slutade att skrivas med dubbla bokstäver hade det långa a-ljudet förändrats till dagens å-ljud. I likhet med ä och ö (ursprungligen skrivna som ae respektive oe eller som ligaturerna æ resp. œ) bildades en ny bokstav för att representera det tidigare aa genom att en bokstav placerades över en annan för att bilda ett nytt grafem. Bokstäverna ö respektive ä uppstod för att man ville representera ljud som var mellanting mellan [a] respektive [o] och [e]. De e som användes till en början förenklades efterhand till enbart två prickar. Långa aa ersattes i början av 1500-talet i tryckt svenska med ett a försett med ett litet o ovanför för att illustrera det nya [o]-liknande ljudet.

Aa användes som tecken för bokstaven å i norska fram till 1917 och i danska fram till 1948; exempel: "Ad landeveje og paa staalskinner; Fra barkbaad til oceandamper". Skrivsättet är fortfarande vanligt för Å/å i namn, till exempel "Braaten", "Aabenraa" och "Aalborg". Aa används även i den maskinella koden på svenska pass om passinnehavarens namn innehåller å. Till exempel så blir Ågren "Aagren" i maskinfältet.

Bokstaven å kan i sig utgöra ett helt ord eller en förkortning, och kan då betyda något av det följande:

• Ett mindre vattendrag, se å (vattendrag)
• Tolv platser i Sverige, fem platser i Norge och en plats i Danmark, se Å (ortnamn)
• -å förekommer också som ortnamnsefterled
• En preposition, motsvarande tyskans an och engelskans on, som i modern svenska har ersatts av på. Ordet å används nu bara i stelnade uttryck som å ena sidan och å mina vägnar. Frasen upp å kom att uppfattas som upp på och så uppstod det nya ordet på, som konkurrerade ut å. Samma utveckling skedde i danska och norska.
• Infinitivmärket att (som i att springa) uttalas ofta som å och det skrivs emellanåt så, särskilt för att markera ovårdat eller dialektalt språk. Det utgår från en preposition at med långt a-ljud, motsvarande engelskans at och latinets ad, med betydelsen "till". Under medeltiden utvecklades ordet till åt. Infinitivmärkets moderna skriftform "att" är en kortform av det äldre āt medan den vanliga talspråksformen "å" är en kortform av det yngre åt. På danska skrivs ordet som at, uttalat "å". På norska är skriftfomen "å". Funktionen som dialektalt svenskt infinitivmärke återfinns till exempel i shownamnet Det ska va gôtt å leva.
• Konjunktionen och uttalas vanligen som å och det skrivs emellanåt så, särskilt för att markera ovårdat eller dialektalt språk. Exempel: Uppåner. Orden att och och brukar förväxlas, och det förekommer hyperkorrektion av å i betydelsen "att", till "och".
• Å används som infinitivmärke på norska.
• Å är förkortning för längdenheten ångström (1 · 10-10 m), uppkallad efter den svenske fysikern Anders Jonas Ångström

(källa: Wikipedia)

Helt enkelt: höst

Fin joggingväg mellan Nättraby och Harstorp.

De två viktigaste dagarna i våra liv

The two most important days in your life are the day you were born, and the day you find out why.

De två viktigaste dagarna i ditt liv är dagen då du föddes, och den dag då du får veta varför.

(Mark Twain)

I Jeremia bok, 29:11 läser vi:

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens
för att ge er en framtid och ett hopp.

Ek och betong?

Kan någon förklara varför man har gjutit betong med stenar i, 

inuti eken vid Marielund, Nättraby?

Jag hittade ett svar på frågan på denna sida:
>Klicka här!

Betong förlegad metod

Det sägs att en ek växer i 300 år, står i 300 år och tillbringar ytterligare 300 år med att långsamt dö. Betongfyllningen var en metod som skulle ge träden en chans att stå längre för både människor och insekternas skull. Tidigare skulle ruttet trä tas bort genom att skrapa eller till och med bränna bort det. Efter det fyllde man i de ihåliga delarna med betong.

Nu har kunskapen och metoderna utvecklats. Idag vet man att träden skadas mer när det dåliga träet tas bort. Dels för att färskt trä exponeras och därmed börjar förstöras av de nedbrytande processerna. Dels för att trädet själv är bäst på att ta hand om angrepp och dessutom använder det trä som redan skadats, eller angripits av olika svampar, som ett skydd. Innanför avtar förmultningen.