onsdag 2 december 2020

Nåd

Ur Spegelmannen av Lars Kepler:

Hon tar sin dotters ansikte i sina händer och ser in i hennes ögon. En känsla av ofattbar nåd omsluter henne som varmt vatten.

– Mamma, ler Alice.

Tillsammans faller de ner på knä i sanden och håller om varandra hårt. Sirener från utryckningsfordon hörs avlägset.



tisdag 1 december 2020

Kärleken

“Kärleken är faktiskt inte en sak, utan en oändlig rad enstaka handlingar” 

(Richard Ford)    



måndag 30 november 2020

Bokstaven Ö

Alfabetets sista bokstav är Ö och den härstammar från digrafen oe. Bokstaven ö uppkom av att man under 1500-talet satte ett litet e över o, vilket härstammar från tyska. Under medeltiden på svenska och fortfarande på danska och norska används ø som härstammar från o och e skrivna bredvid varandra som œ. (Ligaturen œ används i franska.) I frakturstil användes ett litet e ovanför ett o som beteckning för ö ända in på 1900-talet. I tysk skrivstil skrivs ett litet e med en n-liknande bokstav som något förenklad liknar två streck.

Användning

Ö används i estniska, finska, isländska, svenska, azerbajdzjanska, turkiska, tyska och ungerska (men har i tyskan inte status som en självständig bokstav). Bokstaven kan också dyka upp i exempelvis (äldre) engelska texter, då trema markerar dieresis, dvs. prickar sätts ut över en bokstav för att markera att den ska uttalas separat från bokstaven innan (ex. eng. coöperation).

Den motsvarande bokstaven i norska och danska är ø. I latin och franska används stundom œ.

I handskrift kan ö ibland se ut som ō eller õ.

Uttal

I svenska representerar ö en mellansluten främre rundad vokal (IPA: [ø], som ett vanligt långt ö) eller en mellanöppen dito ([œ], som ett kort ö, eller ö framför r). Vid nedteckning av dialektala uttal används ibland ô.

(källa: Wikipedia)


Vill du läsa om övriga bokstäver i det svenska alfabetet, sök uppe till vänster på min bloggsida, och använd sökordet: bokstaven

Alla bokstäver i alfabetet går att hitta på min bloggsida. De är var och en  - precis som du och jag -  viktiga.


söndag 29 november 2020

Första advent

Jag tänker på första advent. Den dag då Jesus red in
i Jerusalem och människor, vuxna och små, gav honom
sin hyllning. De ropade och sjöng Hosianna i höjden, 
de bredde ut palmblad som en banad väg för honom, rakt
in i staden. Rakt in i historien. Och rakt in i motståndet, som 
hans väg också var kantad av. 
Man frågade sig själv, och varandra:  vem är han? 
Varifrån kommer han? Vad vill han?

Han vill komma in i ditt liv, kära läsare. Men han bryter sig
inte in. Han knackar på hjärtats dörr, och manar dig att
öppna ditt inre för honom. 


fredag 27 november 2020

Bokstaven Ä

Ä är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska och finska alfabetet. Ä finns också i tyskan, estniskan, võru, turkmeniskan, slovakiskan och liviskan men har inte status som egen bokstav i tyska.

Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid[när?] har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll.

I handskrift kan ä ibland likna ā ellar ã.

Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:

  • Æ i danska, norska och färöiska. Isländskans æ uttalas /aj/.
  • Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB är Ä signum för tidningar, se SAB:Ä.

Historia

Bokstaven Ä var under medeltiden en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Under 1500-talet började man skriva bokstaven som ett A med ett litet e ovanför, (Aͤ respektive aͤ). Under de första decennierna av 1700-talet uppkom bruket med två prickar.

I början av 1900-talet fanns krafter som ville byta ut bokstaven E mot Ä i vissa ord för att stavningen skulle motsvara uttalet: Pär, modärn osv.

(kella: Wikipedia, eller var det: källa ?)