Kanske har det som är du, sovit lång eller kort tid.
Denna nyårsafton ser vi framåt med öppnade ögon.
Jag vill känna att jag levt mitt liv.
Uppmuntrar dig att göra detsamma.
Idag är det Värnlösa barns dag (förr: Menlösa barns dag) som härstammar från dessa ord i Boken:
"När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 'Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer'. "
(Matteusevangeliet 2:16–18)
Från denna historiska händelse kommer uttrycket: ramaskri. Herodes blev livrädd för orden ooch frågan som stjärntydarna levererade: var kan vi finna den nyfödde judakonungen? Och därför tog han till den mycket drastiska åtgärd som Matteus berättar om.
De många misslyckandena (i våra liv) kan öppna den där platsen i oss där vi inte har något att skryta över, men ändå blir högt älskade.
Det är att bli barn på nytt, ett barn som är älskat bara för att det finns, bara för sitt leende, bara för att det ber om hjälp.
(Henri Nouwen)
Se på er själva som Kristus Jesus såg på sig. Han hade samma ställning som Gud, men att vara Guds like var inget han till varje pris klamrade sig fast vid. Tvärtom.
När tiden var inne avsade han sig gudomlighetens privilegier och fick samma ställning som en slav. Han blev som vi - en människa! Och när han hade blivit människa förblev han människa. Det är en ofattbar ödmjukhet.
Han krävde inga särskilda förmåner. Nej, han levde i osjälvisk lydnad och dog i osjälvisk lydnad - dog genom korsfästelse, den värsta tänkbara döden.
Tack vare hans lydnad upphöjde och hedrade Gud honom högt över allt och alla som någonsin funnits, för att allt skapat i himlen och på jorden - även de sedan länge döda och begravna - ska böja knä och tillbe Jesus Kristus och kalla honom alltings Mästare, till Guds Faderns stora ära.
(Filipperbrevet 2:5-11 i The Message svenska översättning)
Plötsligt händer det att mörkret skingras, spänningen släpper, motsägelsen upphävs. Oförmodat, i ett språng, en genombrytning. En födelse.... [...]
Genombrytningen till ett annat plan, där bild och motbild smälter samman, linjer och motlinjer konvergerar. På varje nytt plan samma födelseprocess. Steg för steg träder verkligheten fram, växer brottstycken samman till en helhet.
Att gå in i motsägelsen, att vila i spänningspunkten, att slå rot i förvandlingen, att överlåta sig åt mörkret - ogörligt och ändå möjligt, orimligt och likväl det enda sannfärdiga, outhärdligt och den enda befrielsen.
Väg och vardande.
.................................................
Våga fortsätta. Vägen öppnas.
Här slutar stigarna.
Här gör skidspåret sin sista bukt,
lägger en slinga mellan stavarnas kransar
och upphör.
Avtryck av mjuka lejontassar,
kan det vara sant.
Någon såg ett lamm,
eller var det ett moln?
Granar försäger sig aldrig,
bara lättar på snöbördan och fläker upp
ett par mörka grenar,
som på skämt.
Dörren står halvöppen i skjulet;
det var för länge sedan någon kunde bo här.
Eller?
Här upphör spåren,
mörkret luktar fukt
och gammalt hö.
Det sägs att Gud föddes här.
(Matt. 2:14)
![]() |
| Chat-GPT har skapat bilden |
Vad citatet betyder:
Årets nobelpristagare 2025 är:
| Champs-Élysées, bild från Wikipedia |
En mäktig luftström
Jag har en kompis som jagar och fiskar. Han älskar att vara ute i naturen och känna vindarna och årstidernas växlingar. Och han lyssnar på radio. Särskilt på SMHI:s sändningar av land- och sjöväder. Du har säkert hört det på P1: "och nu kommer SMHI med en land- och sjöväderrapport". Min kompis vet när dessa sändningar går på radio varje dag och varje tid på dygnet. Och han lyssnar för att veta. Han säger själv att han är lite väderfixerad. Med glimten i ögat.
Jag har också hört den där påannonseringen många hundra gånger under mitt liv. Okända platser som jag vet namnet på radas upp med temperatur, vindstyrka och väderlekstyp: Fladen grund, Doggers Bank, Bjureklubb, Midsjöbankarna och många andra platser där det finns väderobservationsstationer. Samma namn och samma rabblande år efter år. En helt avgörande information för sjöfarten och yrkesfiskarna. Och för min kompis som vill veta och förhålla sig till det. Exakt kl. 15.55 och 21.50 börjar land- och sjöväderrapporten i P1 varje dag. Lägg det på minnet.Bland alla uttryck som används när meteorologen läser upp sina rapporter finns ett uttryck som fäst sig inom mig och som är ett sånt vackert och starkt uttryck. Det låter nästan poetiskt och tilltalar språkmänniskan i mig. Ibland kommer det och det bara letar sig in i själens djupaste vrår. Meteorologen påstår plötsligt att "en mäktig luftström från sydväst drabbar de sydliga delarna av landet". En mäktig luftström. En ström av luft som är mäktig påverkar hela södra delen av landet. Visst är det vackert?! Ibland beror denna luftström på att det helt enkelt blåser halv storm eller kuling, men ibland hänger flaggorna rakt ner, men den mäktiga luftströmmen finns där ändå. Jag kände den senast igår kväll när jag cyklade en liten runda på 4 mil i den underbara sensommarkvällen, och såg det magiska och låga kvällsljuset över åkrar och ängar. Det blåste inget, men det var en mäktig luftström emot mig hela tiden från alla väderstreck! Havet låg nästan som en spegel, och ändå fanns luftströmmen där. Den skapas av mötet mellan havstemperaturen och när lufttemperaturen sjunker snabbt. Havets temperatur sjunker med en naturlig långsamhet, medan luften kyls mycket fortare. Och i det mötet skapas denna mäktiga luftström.
Man kan väderleksmässigt skriva mycket om den här typen av naturfenomen, men det överlåter jag åt väderspecialisterna. Min kunskap på det området är inte större än ungefär till de väderspänningar jag kan känna inom mig ibland. Däremot upplever vi ofta att det här fenomenet finns i våra liv hela tiden, eller under vissa perioder. Och ibland är det svårt att förklara varför jag kan känna en mäktig luftström som jag upplever som motvind eller som medvind inom mig, men den är ytterligt konkret och påtaglig. Och på något sätt talar naturlagarna om för mig vad det kan bero på: mötet mellan himmel och jord (hav), där temperatur och perspektiv spelar in för att skapa denna mäktiga luftström. Den gör att livet inte står still eller blir statiskt, den driver på eller ger motstånd. Om "jord/hav" står för de mänskliga delarna och våra livsvillkor som människor och "himlen" står för våra drömmar, våra höga intentioner, de vida perspektiven och den hägrande horisonten långt borta, då blir det hela begripligt för mig. Jag lever i ett spänningsfält mellan "å ena sidan", men också "å andra sidan". Eller som Kierkegaard uttrycker det: "anten eller". Det är detta som är att vara människa.
En liten grabb gick med sin pappa vid en stor äng och det var en lite större grabb som sprang runt på ängen och tittade upp och det såg ut som om han höll i någonting, men de kunde inte se vad det var som han tittade på däruppe. De gick fram till honom och frågade vad han gjorde. Han sa: "jag flyger drake, men den är så högt upp så jag ser den inte, men jag känner att det rycker i tråden jag håller i".
Den berättelsen lär mig vikten av att stå med fötterna på jorden, men för att livet inte ska bli alltför lågt, alltför perspektivlöst, alltför inskränkt, så behövs det kontakt med en "mäktig luftström" som finns lite utanför mig själv. Det vidgar vyerna, ger glädje bortom det jag kan se, det är personligt, kanhända osynligt - men ändå ytterligt konkret.
En mäktig luftström. Tack SMHI.
(första gången publicerad september 2014)
Fick denna länk från min vän Peter, som jag delar intresset för tro, vetande och både logiskt och ologiskt tänkande med.
>> https://fritanke.se/podcast/ulf-jonsson-om-guds-existens-kausalitet-och-religios-tro/
"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”
Kloka och vackra ord av Joyce Carol Oates. Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är. Inte en resa bort från oss själva, utan hem. Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut.
Vi behöver inte förändras. Vi behöver bara komma hem. Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning. Till den vi alltid var.
(Marie på webbsidan blimeradu.se)
------------
Jag tror som Marie att vi behöver komma åter till det vår Fader skapade oss till från början. Att alla avlagringar av krav, skuld, förväntningar, skam gjort något med oss. En snedvridning, en vilsenhet som fört oss långt långt bort från den vi innerst inne är. Och att komma till denna insikt, hjälper oss att återvända till den vi verkligen är, den som Gud tänkt att vi kan vara. Att komma hem. Att komma tillbaka till Honom som är Klippan, Hälleberget, Sanningen, på vilken vi kan stå säkra och trygga. Och återbygga våra liv med Hans hjälp.
Jesus berättar i Luk.15 om sonen som återvände hem från sitt exodus. Inte hem till kraven och skammen, utan till ett liv i gemenskapen med sin Fader och med sitt rätta jag. En av de vackraste och mest hoppfulla texterna i Boken. Ord som öppnar upp möjligheter för den som gått bort från sig själv.
Vidare sade han (Jesus): "En man hade två söner. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.
Då kom han till besinning ("han kom till sig själv") och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far.
Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
..................
Välkommen hem!
Jag stöter ibland på ordet rådbråka i skönlitterära texter, och vid efterforskning fick jag fram följande:
Ordet rådbråka har genom historien haft flera olika betydelser. Ordet dyker upp då och då i skönlitterära texter. När jag söker på nätet hittar jag följande:
Bildlig användning:
Mentala/fysiska påfrestningar: "Hon rådbråkade sin hjärna" betyder att hon ansträngde sig extremt mycket för att lösa ett problem.
Förvanskning av språk: Ordet kan också betyda att man vanställer eller förvränger ord, uttryck eller texter, särskilt vid översättning.
* (historisk betydelse) avrätta genom att metodiskt krossa under ett hjul och därefter sätta upp kroppen för allmän beskådan...
Historik för rådbråka rådbråka, Ekeblad 1653, 1663: rådebråkt(-); förr ofta rå-, motsvarande danska radbrække, från medellågtyska ...
Rådbråkning är ett avrättningssätt där den dömde avlivades genom att lemmarna krossades. Oftast skedde detta med hjälp av ett hjul... (Wikipedia)
Historisk betydelse:Tyskans ursprung: Rådbråka lånades in i svenskan från medellågtyska rādebrāken runt 1605.
Beståndsdelar:
Råd/Rad-: Kommer från medellågtyskans rat (hjul).
Bråka/Brāken: Kommer från medellågtyskans brāken (bryta, bräcka).
Koppling till "ratt" och "bråka": Ordet är besläktat med moderna ord som "ratt" (som roterar) och "bråka" (att vara i strid, slåss).
(källa: Gemini AI)