Inte instängd - fri!

Essensen

Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. 

Som adjektiv eller adverb, essentiell, är betydelsen det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Filosofi

Inom filosofin avser essens de grundläggande egenskaper som utgör ett ting, det som inte kan avskiljas från tinget utan att det upphör att vara detta ting. De egenskaper som inte är nödvändiga för ett ting utgör dess accidens. Essensen är ett grundläggande begrepp inom essentialismen. I svensk filosofi används företrädesvis "väsen", då det i många andra språk talas om essens.

Etymologi - - - - - substantiv:

en saks grundläggande, verkliga och oföränderliga natur eller dess betydande individuella särdrag 

Konceptet härstammar från Aristoteles. Hans förklaring visade sådana svårigheter för hans latinska översättare så att de myntade ordet essentia för att representera hela uttrycket. (källa: Wikipedia)

Ibland funderar jag över själva essensen i kristen tro. Många gånger har vi gjort tron så komplicerad och krånglig, och vävt in oss i teorier och tankekonstruktioner. Istället kan vi ta emot och praktisera de enkla orden som är så befriande och avgörande för oss: "Älska Gud och din nästa som dig själv". "Jesus dog och uppstod". "Jesus lever idag". "Den som beder han får". "Sök och du ska finna." "Knacka på dörren och den ska öppnas för dig". "Gud älskar dig".  "Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Augustinus lär ha sagt: Älska Gud, gör sen vad du vill.

Kan det sägas mer essentiellt? Det enkla är det geniala.

 
Om inte annat, fråga Einstein. Hans formel E=mc². (Energi= massan x ljusets hastighet i kvadrat)
Ingen mer än han själv förstod essensen, när han gav oss relativitetsteorin. Men det visade sig vara en enkelhet och en genialitet på samma gång. 

Våren andas på oss

 

HISTORISK SPORTHÄNDELSE

I torsdags kväll (svensk tid)  gjorde Alexander Ovechkin sitt 893 NHL-mål i sin karriär i världens bästa hockeyliga. Gordie Howe var målrikast fram till 1994 då Gretzky gjorde sitt 802:a mål. Gretzky gjorde sitt allra sista mål år 1999, med nr 99 på ryggen, mål nr. 894. Det målrekordet har hållit sen dess. 

Nu har det hänt igen. 894 mål är gjorda för andra gången i historien. Av Alexander Ovechkin (stavas ibland: Ovetjkin). Han kallas GR8 (the great eight, efter numret på hans matchtröja), Alexander den Store eller helt enkelt: Ovi. Ett målrekord ingen trott skulle kunna slås. Men nu har det hänt. På Long Island, i matchen mot New York Islanders. Allt förändras. Inget i denna värld är för evigt bestående. En stor sporthändelse, javisst. Jag uppskattar att få se detta historiska faktum. Once in a lifetime. Det är stort utifrån ett sportsligt perspektiv. Alla hockeyintresserade ögon är riktade mot the GR8, och hans lag Washington Capitals, the Caps. 

Av Michael Miller - Eget arbete, CC BY-SA 4.0,
https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47369691

Och igår kväll hände det historiska (söndag kväll, svensk tid): ögonblicket då pucken för 895:e gången flög in över mållinjen efter ett skott från Ovechkins klubba; det är ett faktum: rekordet är slaget. Samtidigt försvinner förtrollningen och fixeringen vid att NÅ rekordet och SLÅ rekordet. Det skrivs in i historieböckerna. Säkert kommer det kommenteras med orden: det oslagbara rekordet! Och kanske är det sant. Eller inte. Gretzky var där och gratulerade. Alla som betytt något för Ovechkins karriär var där. Alla glada för hans skull. 

I detta läge vill vi inte tänka på presidenter i de två stora länderna USA och Ryssland, och allt vad de säger och gör, och att hockeyspelare i världen ska ta ställning för eller emot, och bedömas efter det. Varken den gamle rekordhållaren (kanadensare) eller den nye (ryss). 

Kan vi inte bara få glädja oss över det storslagna i det som nu har hänt på hockeyisen, där den lilla svarta gummitrissan nu för 895:e gången från en och samma spelare, glidit i mål?! 

Jag känner historiens vingslag. Och att det kanske är det vackraste med all idrott som utövas av så många, varje vecka, i så många länder och på alla olika nivåer: glädjen över målet, rekordet, insatsen, satsningen, hängivenheten, det målmedvetna, det uthålliga och målinriktade, gemenskapen och brobyggandet. Grattis Ovi!
Och ja: jag gillar NHL-hockey. Sen min tidiga ungdom. 

Blåsippan ler mot oss

Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och

vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade.

De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser

där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja

just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå

färgen väger numera ingenting.

(Tranströmer)

Våren möter oss

 

Vårfloden gläder oss

Silletorpsån, Bubbetorp. Njut av våren. Livet.
 

Vågar, vågar inte

Skanör kyrka

NÅD

DET VACKRASTE ORDET

Det stavas NÅD. Och det handlar om det oförtjänta, det oföränderliga, det som inte går att arbeta sig fram till. Det handlar också om det som inte går att mäta eller jämföra med någonting annat. NÅD helt enkelt. 

N handlar om närvaron

Å handlar om återkomsten

D handlar om det dagliga

Jag tar emot Din nåd idag. När du sträcker dig mot mig med en öppen och givande hand, så lägger jag min svaga hand i din starka. Jag kan känna kraften i den, det obevekliga och det orädda. Din hand. Och min lilla hand i din stora. Jag vet också att det är nådens hand. Handen som ger, om och om igen. Handen som inte slår, utan rör vid mig med helande kraft. Handen som är tecknet på närvaro. Handen som räcks mot mig när jag närmar mig Dig, vid återkomsten till mitt rätta hem, till mitt rätta jag. Handen som verkar i nuet, i det dagliga, vardag som helgdag. Särskilt under vardagarna, som utgör den största delen av mitt liv. 

Hans nåd är oändlig. Hans nåd är ny varje dag. Hans nåd har uppenbarats för oss genom Sonen, Jesus Kristus. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över oss. Herrens nåd varar från evighet till evighet. Herrens nåd är det att det inte är ute med oss. Han är stor i nåd. Nåd och frid följer oss, möter oss, träffar oss. Godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar. Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas. Evig är hans nåd. Nåd och frid från vår Fader, må vara med oss denna dag. 

NÅD

Ingen dålig hemväg...(2)

Stegvis

Gonna change my way of thinking

Make myself a different set of rules

Gonna change my way of thinking

Make myself a different set of rules

Gonna put my good foot forward

And stop being influenced by fools

(Dylan)

Pottholmskonst

Jätten Vist

Jätten Vist är enligt legenden en jätte som skapade Visingsö, då han och hans fru hade varit på fest i Västergötland och skulle kliva över Vättern tillbaka till Småland. Han tog då en stor tuva och kastade ut den i sjön för att kliva på, och den tuvan återfinns numera som Visingsö. Tuvan han tog blev då sjön Landsjön.

Sedan 1969 finns en skulptur av Calle Örnemark, föreställande jätten Vist med sin tuva, vid Strandvägen i Huskvarna. Den restaurerades ett par månader före konstnärens död sommaren 2015.

Jätten Vist omnämns i första spåret Tror jag hittar hem på sångaren Lars Winnerbäcks skiva Eldtuppen.

Lyssna gärna:

Om VILAN och VILLAN

Dagarna rusar eller susar förbi

men någonstans djupt därinne

är det stilla

ögonblicksstilla

väntandestilla

Det är som att ju längre från centrum

jag befinner mig, desto snabbare rör sig allting 

men i centrum, nära själva navet,

är det i princip rörelsefritt

och lugnt

Ofta - mot min vilja - 

dras jag utåt från centrum,

men en målmedveten, osynlig, obändig vilja

för mig inåt mot tillvarons centrum igen och igen

där alltings tempo minskar

där allting blir tydligare i konturerna

där det finns utrymme att

reflektera över sakernas tillstånd

att lyssna på någons berättelse -

inte bara höra, utan lyssna -

och uppfatta det som verkligen sägs

denna dag är en sådan dag

en lyssnardag; med båda öronen

och med hjärtats finstämda hörsel,

som kan uppfatta när mitt namn uttalas

om natten, om dagen, i mötet med någon, med Någon

Här är jag, omvänd mig

här är jag, tänd mig

här är jag, sänd mig

här är jag, använd mig

Gud, låt mitt leende få berätta vem Du är.

Ingen dålig hemväg... (1)

 

Stämning vid Borgmästarfjärden

Allt har sin övergång

Mitt i livet

Sjödin skriver i boken Drömmar är segel -  minnen är roder

om Att befinna sig mitt i livet, och han väljer denna tankegång:

...vi är alltid i livets mitt, att livet alltid pågår. Ett sätt att välja detta synsätt är att välja det som gör att livet inte bara flyter på, men djupnar. Sådant kan man aldrig nåla fast på en tidslinje. När är man “mitt i livet”? Hela tiden! Levandet är inte som cement som ska flyta ut i en form och stelna. 

Mina reflektioner om bredden, höjden, längden och djupet:

Att djupna. Jag tycker om det ordet. När hälsa och omständigheter tvingar mig till “isolering”, så är det inte en isoleringscell jag hamnar i, utan jag tar ett steg tillbaka, för att kunna se skogen, inte bara en eller ett par av trädstammarna mitt framför mig. Perspektiven vidgas, utblickarna blir möjliga, möjligheterna öppnas och horisonten blir synlig igen. 

Det horisontella. Det vertikala. Båda viktiga. Det ena handlar om bredden. Det andra om höjden.  Längden handlar om evigheten. Det perspektivet är endast möjligt för den som räknar med en evighet, och som lever i den förvissningen.

Att kroppen och själen existerar, förnekar knappast någon. Att djupna handlar om att räkna med det osynliga i tillvaron, i Gud, i mig själv och att det i mig även finns en tredje dimension, där det innersta - som ibland kallas hjärtat, ibland min ande - är den i många avseenden helt avgörande delen av personligheten - det öppnar upp för möjligheten av det eviga, det tidlösa, det gränslösa i tillvaron. Där fördjupningen kan ske. Inte på bekostnad av övriga delar, utan som en naturlig del av min personlighet.  

När det står om den förlorade sonen, som i sitt “förlorade tillstånd” i främmande land, sitter bland svinen och äter deras mat, att han “kom till sig själv”, så säger det mig i klartext att något väcktes till liv, som i början enbart var ett tankeembryo, något som blev så starkt och avgörande, att det inte gick att motstå. Han reser sig, mitt i sitt tillstånd, och benen bär honom i rätt riktning som hans inre bjuder honom att gå. Hemåt. 

Som flyttfågeln - vilken för tillfället befinner sig i Afrika, men har sin egentliga hemvist många tusen kilometer norrut - plötsligt befinner sig på sin långa resa “hem” igen. Det som finns inom fågeln och som lockar och drar, leder fågeln till sitt hem för sommaren. Polstjärnan i norr, som inte rör sig, utan står stadigt fast på himlavalvet, tror man kan ha viss betydelse. Och för oss är Kristus Bibelns kärna och stjärna, som stadigt lyser för oss, för att vi likt fåglarna och våra båtburna historiska förfäder, ska kunna hitta hem. 

I Ef. 2:18-19 läser vi: Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. 

O-vanligt mycket o-ande

Enock funderar över det som var:

oplanerat

som ett regn under joggingpasset

som när vattnet går hos den gravida kvinnan

som en punktering på vänstra bakdäcket

oförutsett

jag visste inte om det

jag såg det inte komma

hade ingen chans att preparera mig

oengagerat

hänger jag med

svarar jag ogenomtänkt

förblir jag osäker

ovilligt

stannar jag kvar

säger jag “de rätta orden”

stålsätter jag mig ibland för att inte stöta mig med dem som betyder något för mig

okonventionellt

stannar jag upp mitt i rörelsen

tänker jag utanför boxen

tiger jag med gott samvete

oskyldigt

ser jag saker hända

missar jag ibland poängerna

tycker jag att pengar är ointressant

ovuxet

tar jag steg i enkel tro

tänker jag att jag inte behöver hävda min rätt

intar jag den självklara hållningen att jag är dyrbar för den jag är

otvunget

spelar jag en enkel lovsång

sjunger jag en profan låt som handlar om livet

gläds jag över fingrarnas rörelse över gitarrhalsen

Så kan livet se ut ibland. Det finns en-ock-annan fundering. Det finns hopp.

Med smak av sommaren

 

På festen.

Lång promenad

Munspelare i världsklass

Hon som spelar heter Indiara Sfair.

Lågaffektivt bemötande

AI-genererad bild

Lågaffektivt bemötande är en metod för att hjälpa personer med beteendeproblem. 

Den utvecklades i Storbritannien på 1990-talet av Andrew McDonnell, som arbetade med personer med autism och intellektuella funktionsnedsättningar. Metoden handlar om att minska stress och skapa välbefinnande genom att förstå att känslor kan vara ett hinder för att hjälpa någon med deras beteende. Den fokuserar också på hur personer med beteendeproblem bemöts av stödpersoner i krissituationer.

Målet är att undvika bråk och konflikter och istället skapa en lugn miljö för att kunna hjälpa personen bättre.

McDonnell har identifierat fyra viktiga delar i lågaffektivt bemötande:

• Minska kraven från stödpersoner för att undvika konflikter.
• Undvika saker som kan öka känslor, som direkt ögonkontakt och att röra vid personen, samt ta bort åskådare.
• Undvika kroppsspråk som kan skapa konflikt, som aggressiva kroppsställningar.
• Utmana stödpersoners uppfattningar om hur man hanterar utmanande beteenden på kort sikt.

(källa: Wikipedia)

Perspektiv

Det är lätt att tappa perspektivet. 
Men idag kan vi plocka upp det. 

Mänskliga löften är som lyktstolparnas belysning. De slocknar ibland.

Guds löften är som stjärnorna.  De slocknar inte.

Vi kan lita mer på Guds löften än på människors. 

Två torn

Vägs ände

 

Närvaro

Inte där och då.
Här och nu.

Härvaro - inte därvaro.
Hemmavaro - inte bortavaro.

Idag.

Pålitlig i alla väder

På spåret

Altartavla

 

Vackert. Stilrent. Inbjudande.

Utblickar mot våren

 

Frid till dig denna söndag

 

A complete unknown (2)

Filmen om Bob Dylan - A complete unknown - handlar om en speciell och särartad låtskrivare och sångare, munspelare och gitarrist. Den skildrar det dekadenta New York, första hälften av 60-talet, med mängder av musikfyllda krogar, brytningstider för sång- och musikstilar, levnadssätt och ifrågasättande av normer och traditioner. I kölvattnet efter Woody Guthrie, Pete Seeger, en ung Johnny Cash. Samtida med Beatles och Donovan. 

I Dylans fall en brytning - på ytan - mellan folkmusik och popmusik. Men det är det inre skeendet som tydligt kommer fram i filmen, där frågan ställs på sin spets: ska jag leverera det folk vill höra, eller det som kommer fram ur mitt inre? En fråga Dylan kastar ur sig lite i förbigående, dröjer sig kvar inom mig (fritt återgiven): varför kommer alla dessa texter till mig? Nästan utan uppehåll, oavsett tid på dygnet eller oavsett omgivningen, fortsätter texter och melodier komma som ett ständigt flöde. Jag kan tänka mig att det är en konstnärs drömsituation. Så även för Dylan. Men säkert är det så att det också är ett flöde som tvingar till det oundvikliga ställningstagandet: ska jag leverera det folk vill höra, eller det som kommer fram ur mitt inre? Han var - och är - populär, men också kontroversiell. Filmen och hans liv;  med ett ord: Fenomenet Dylan - är i många delar epok(av)görande. Och skådespelaren Timothée Chalamet med solglasögon är slående lik den verklige Dylan. 

Det här är ingen recension av filmen eller Dylans liv och musik. Denna text hoppas jag ska uppfattas som en glimt från en människas liv, och en rekommendation till dig att se en berörande film, och reflektera över den där frågan som är ställd två gånger i texten ovan. Och betänk: döda fiskar flyter med strömmen. Den levande laxen simmar mot strömmen. 

Se klipp ur filmen: https://www.imdb.com/title/tt11563598/ 

Här två favoritlåtar från albumet Slow train coming (1979),  från en period då Dylan bekände sig som kristen, och med ett musikaliskt samarbete med gitarristen Mark Knopfler (Dire Straits). Låtarna heter Precious angel och I belive in you.

A complete unknown (1)

Är namnet på filmen om Bob Dylan som haft svensk premiär i dagarna. Filmens titel är hämtad från Dylans tidiga låt Like a rolling stone. 
Refrängen lyder:

How does it feel, how does it feel?
To be on your own, with no direction home
A complete unknown, like a rolling stone

Liveinspelning från 1965:

Och här inspelning med text till:

Om låtens innehåll kan sägas:

Sammanfattningsvis är kärnan i låten det faktum att Edie Palmer lämnade Dylan, som en kämpande musiker i New York, för att dejta den berömde, 40-årige konstnären Andy Warhol, för vad Dylan ansåg vara pengarelaterade problem. Warhol var ju väldigt rik och berömd i början av 60-talet, men hans popularitet avtog snabbt. Dylan anspelar på detta och säger i princip att ”du lämnade mig för pengar, men se på dig nu – du har ingenting.... du har förlorat allt”. 

(Källa >> klicka här! )

Hoppets trappa leder till det Säkra och trygga

Symbolisk bild från Karlshamn. Fick låna den av en vän. Tack.

Förklaring till denna symboliska bild:

Längre uppåt gatan ser man flaggan för försäkringsbolaget Säkra. För att nå dit går man här i uppförsbacke och via trappan som leder till Hoppet (kontorshotell). 

Klicka för en större bild!

Bildens budskap skulle kunna vara detta: 

Vägen till trygghet och att känna sig säker, går via Hoppets trappa. När vi bevarar och förvaltar Hoppet och tron på Kristus inom oss, leder det oss till en trygg och säker plats i tillvaron. 

Att vara närvarande i det jag gör

Age qoud agis
betyder Gör vad du gör

Att Lägga sig raklång i nuet betyder
att vara totalt närvarande i nuet.

Att inte säga
jag har “mycket” att göra,
medan du i själva verket bestämmer dig för att bara
göra en sak i taget, en sak i nuet,
en sak efter den andra.

kan jag bli så närvarande i nuet?
att bara promenera när jag promenerar,
att jag bara äter när jag äter,
att jag bara spelar när jag spelar,
att jag bara lyssnar när jag samtalar med någon,
att jag bara är närvarande, när jag är med någon.

en stilla bön stiger upp från mitt inre:
låt det ske…
låt det bli en verklighet i mitt liv....
från nu och för alltid….

(publicerad här första gången 12 januari 2025)

Förd dit man inte vill

"Någon annan ska föra dig dit du inte vill"

fick lärjungen höra

det gällde den mest högljudde

den med den högsta bekännelsen

som stod på toppen

men som sjönk djupast

nästan djupast av alla

i kamratkretsen av lärjungar

De människor som låter mest,

märks mest

får många gånger den tyngsta bördan

för att orden som kommer så rappt

måste prövas

måste silas på allt skräp

måste finslipas

Livet och erfarenheten har lärt mig det.

Orden måste ha täckning

de står inte bara skrivna på ett pappersark

de står för något stort

och det innebär att det också måste vara

stort inom en själv

och inte bara en munprodukt

Någon sa att 

“det är vad du gör med din ensamhet som avgör substansen”,

och skiljer ordens agnar från ordens djupast liggande frö,

Gå in i din tysta kammare, till din Fader som ser i det fördolda.

Han som ser och hör i det fördolda, ska välsigna dig och dina ord.

Pratkvarnar. De maler på.

Snacksaliga. De låter mycket.

Ordjonglörer - tappar bort sig ibland.
De borttappade orden. Vart hamnade de?

Retorikens mästare. Om de är utan livet på insidan, är orden kalla och hårda som is.

Retoriker med ett hjärta av kött och blod, de förmedlar liv och värme, humor och allvar, sanningar som andas evighet. 

Någon annan ska föra dig dit du inte vill. 

Det kanske är för allas bästa.

Förändring

bild från Wikipedia

Vi behöver vara den förändring vi vill se i världen. 
(Mahatma Gandhi)

  Läs mer om >>Gandhi

Vårtecken - Vasaloppet

 

9 mil från Berga by i Sälen till Mora. Bilder från SVTplay.

En vision av våren

 

Vy från Almö mot Tromtö. Klicka för en större bild.

Faith - take the next step

Atavism

Atavism är en term som beskriver återkomsten av en egenskap eller karaktär som var typisk för en förfader, men som har varit frånvarande i flera generationer. Det kan också referera till en tendens att återgå till något gammalt eller förfäderslikt.

Etymologi

Ordet "atavism" kommer från det latinska ordet atavus, som betyder "förfader". "Atavus" är en kombination av "at-" (som kan betyda "bortom") och "avus" (som betyder "farfar" eller "förfader"). Termen användes först på franska som "atavisme" innan den kom in i engelskan och andra språk.

Om någon uppträder eller talar på något sätt som andra kan känna igen från dennes företrädare eller förfäder, kan man säga att han beter sig atavistiskt. 

Frid

Semper fi

Semper fidelis är en latinsk fras som betyder "alltid trofast" eller "alltid lojal" och används som motto i USA:s marinkår, nedkortat till Semper fi (uttal: semper fai). Det används även som motto för städer, familjer, skolor och militärförband.

Det tidigaste noterade användningen av semper fidelis är som motto för den franska staden Abbeville sedan 1369. Det har även använts av andra städer, såväl som diverse europeiska familjer sedan 1500-talet och möjligen sedan 1400-talet eller tidigare.

Den tidigaste noterade användningen av semper fidelis av ett militärförband är hertigen av Beauforts regemente till fot, som bildades i sydvästra England 1685. Detta är uppenbarligen relaterat till dess användning som motto av staden Exeter sedan 1660. Därefter har flera militärorganisationer antagit mottot.

(källa: Wikipedia)

Semper fi - alltid trofast. 

Får jag lov?

AI-genererad bild

Lov, vilket härligt ord! I svenska språket finns det flera ord som stavas lov. Det finns en seglingsterm då lov* betyder att man gör en vändning upp mot vinden. Lov innebär också vecka 8 och ett välbehövligt sportlov. När man ger någon sin tillåtelse, ger man lov. 

Slutligen kan lov också innebära att man prisar och upphöjer någon. Lov, ära och pris dig Dig Guds heliga Lamm, som bar våra synder på korsträdets stam.... 

Vi människor behöver alla dessa lov. Då vi vänder upp mot vinden, ledighet och vila, får och ger tillåtelse, samt ger och får glada tillrop. Och vi lovsjunger den Högste. Visst är denna enkla bokstavskombination användbar och härlig? 

(det ovanstående är lånat med tillstånd från min vän Mats Polsten, tack för att du gav mig lov)

* Lovart (av nederländska "te loeve waart",
'åt vindsidan') 

Kan det till och med vara så att när vi lovprisar vår Frälsare, att det är ETT sätt av vända sig till Honom och känna vindens kraft i våra liv? Det uttrycks så här i Jesu nattliga samtal med Nikodemus: vinden blåser vart den vill, du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden. (Joh. 3:8)

LOV 

Mot Björkholmen

 

Det är den stora frågan

Någon att lita på

Fick bilden av en vän. Tack.
Saltpaketets budskap är klockrent. 
Jordens salt - någon man kan lita på!

Valet vi har, valet vi gör

 

Denna dag.

Sunset, sunday

Ett tryggt hem

AI-genererad bild

Läste några ord denna morgon, som landade inom mig. De är viktiga, känner jag.

Tricket kan vara något så enkelt som att ta bort något istället för att lägga till. 

Du kan komma dithän att:

När du märker att du inte ursäktar ett behov av att säga nej, att tystnaden känns som ett tryggt hem, istället för ett skrämmande tomrum.

Frid

Bä

Oskyldig som ett lamm.

Valfrihet

Om Jesus fötts 1000 gånger i Betlehem, men aldrig i mitt hjärta, hade jag ändå missat allt.

Att välja vad det är jag vill missa

det är sann frihet

att hitta fjärrkontrollens knapp för växling av kanal,

            eller att stänga av ljudet (mute) -
            kanalavstängning, 

            det är avgörande för mitt inre

Ju mer jag tänker på det, ju mer jag stannar upp och lyssnar,

desto mer dissonans kan jag uppfatta,

från månglarna, försäljarna, pratmakarna, programledarna, lekledarna, 

de påtvingade åsikternas talare i skiftande sammanhang.

        De som likt papegojor upprepar: det här får du inte missa!

        Jag funderar stilla: vad hör jag när jag lyssnar?

Att välja själv vad jag vill ska komma över mitt 

hjärtas tröskel

- det är sann frihet.

            Vad tillåter jag passera över mitt hjärtas tempelgård?

            Har månglarna en självklar plats, 

            med flera dukade bord med diverse lockande erbjudanden

            vilka - låter det som - ska förbättra livet eller försköna mig själv,

            och innerst inne kommer tanken osökt:

stämmer locktonerna?

Stillheten ler mot mig.

Tystnaden talar.

Ron intar platsen.

Den rättmätiga platsen.

Det är mycket snack.

Det är mycket ordande.

Men det är väldigt lite talande.

Jag längtar efter det som finns 

bakom orden.

Det som ohörbart sägs,

det som bär upp ordflödet. Själva livet.

Längtan är stor

att bara få vara

i tystnaden

i mig själv.

I Dig.

Och inte gå miste om det Viktigaste.

Tala Herre, din tjänare lyssnar.