En vinterdag i Karlskrona

Snön kommer och går. Idag smälter den bort.

Inbjudande och varmt

Altartavla i Falkvikskyrkan, Sölvesborg, ger denna varma inbjudan.

Konkarongen

(ur Boken Svenska uttryck och deras ursprung)

Jfr. även William the Conqueror (William Erövraren, 1028-1087 e.Kr.).

Och det svenska ordet konkurrens.

Bokstaven j

Javisst. En språkets fiskekrok som hakar i lite här och där. Jovialisk t.ex. är ett viktigt ord på j. 

Wikipedia skriver:

Någon (ofta om äldre män) som är vänlig, gladlynt och gemytlig.

Ingvar Oldsberg är en jovialisk programledare.

En jovialisk person anses visserligen ha stor social kompetens och värderas, liksom den gemytlige, snäppet högre än muntergöken eller vitsaren. Clownen anses stå lägst i rang tätt följd av mimaren.

Och den kända orten Jörn i Västerbotten. Visste du att en av de äldsta boplatserna i Norrland är Garaselet (cirka 8 000 år gammal), ligger utanför Jörn? Nehe, men nu vet du. 

Broder Jakob i bibeln fick efter en brottningskamp med ängeln (eller var det inte Gud Fader själv) uppleva ett positivt namnbyte; från Jakob (bedragaren) till Israel (Guds kämpe). Livet gav honom en rejäl smäll på höften, och han haltade en del efter denna envig. Men det var det nog värt. Och så blev han pappa till 12 söner, trots höften. Och dessa 12 är stamfäderna till Israels 12 stammar. Så nu vet du varifrån allt detta härstammar. Så här på en höft alltså.

På tal om fiskekrok, kan vi väl konstatera att bokstaven j är en liten förlängning av den oansenliga - dock ej att förringa - lillebrodern i. Och lika rätt som att säga "pricken över i", kan vi med rätta säga "pricken över j" - och effekten blir exakt densamma. Utan prick, inget fullbordat i. Utan prick, inget fullbordat j. Jag brukar även sträcka ut denna lilla språkliga ansats med att ibland säga - inte minst med tanke på mitt förnamn - "som prickarna över ö". Annars blir det ju ett o. Och det är en enorm skillnad på någon som är okänd och den som är ökänd. Glöm inte det denna regniga dag. Vi kan även konstatera att i en tänkt Gallup-undersökning bland daggmaskar och abborrar om deras förkärlek för bokstäver, så ligger nog J väldigt risigt till. 

Några fakta från Wikipedia:

Versalt J

Beteckning för joule, enhet som storheten energi (W) mäts i enligt Internationella måttenhetssystemet (SI)

I stela kroppars dynamik vanlig förekommande beteckning för tröghetsmoment (alt. bet. I)

Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Japan

Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för arkeologi, se SAB:J

Inom elektromagnetismen beteckningen för storheten strömtäthet som mäts i enheten A/m2

Beteckning för järnvägsstation

J-bandet, radiofrekvenser från 10 till 20 GHz

Gement j

j används bland annat inom ellära och elektroteknik som beteckning för den imaginära enheten

I det internationella fonetiska alfabetet betecknar bokstaven en palatal approximant

j, den andra imaginära enheten i en kvaternion

Historia

Bokstaven "J" var från början en variant av bokstaven "I", men blev till slut en egen bokstav, som betecknade ett konsonantljud i stället för ett vokalljud. Men i många romanska språk, som franska och spanska, har "j" blivit ett sche-ljud, vilket märks också i lånord till svenskan som journalist och justera.

Bokstaven i

En liten oansenlig bokstav utan tillstymmelse till krumelurer eller utsmyckningar. Bara rakt upp och ner: ett i. Världen skulle vara fattig och språket bristfälligt utan denna lilla bokstav. Namnet Inga t.ex. skulle bli: Nga. Inge skulle bli: Nge. Hur kul vore det? Ideell skulle intoneras som deell, och det låter ju mer som ett datorfabrikat. Idiot skulle bli Diot, och det känns närbesläktat med en modeskapare. Förvecklingarna skulle bli mångahanda. Iris - du vet det där i ögat - skulle bli ris. Misstagen skulle rada upp sig i vår vardag. Utan i.

Och hur skulle olika uttryck te sig? Uttrycket: i och för sig, skulle bli: och för sg. Istället för, skulle bli stället för. Nej, det går  inte an. Det funkar liksom inte när vi nu gjort oss beroende av det lilla ordet. Det finns för övrigt inte så många exempel på bokstäver som helt för sig själv utgör ett eget ord. Vi har - i svenskan - orden: ö, å, o och: i. Talspråksmässigt kan vi också ta med: a (när man egentligen säger: ja). Klurigt. En ö är en ö vid vilken man kan lägga till med båten, en å är ett vattendrag i vilket man kan paddla, ordet o är mer som utfylllnad t.ex. i sången O store Gud m.fl. Men ordet i har en mer avgörande position och ställning. En lägesbestämning. En preposition. En tydlig avgränsning. I magtrakten. I huvudet. I Gästrikland. I medelåldern. I barndomen. I skolan. I själva verket. Idag. Imorgon. I livet. I framtiden. 

I gammal svenska används ordet I som ett pronomen. T.ex. I haven rest en lång väg. (ni har rest en lång väg). I skolen stanna i trygghet. (ni ska stanna i trygghet)

Ett litet schysst ord. En liten schysst bokstav. Okonstlad, naken, viktig och mycket användbar. Oansenlig men framstående. Idog. Intressant. Många gånger helt avgörande. Som står på eget ben (i har ju bara ett ben). Och förresten, lilla i ser ibland ut som ett tänt ljus, IntensIv.

Lite fakta (källa Wikipedia): 

Versalt I

Talet 1 (ett) med romerska siffror.

Länsbokstav för Gotlands län.

Nationalitetsbeteckning för motorfordon från Italien.

Kemiskt tecken för grundämnet jod. Se även periodiska systemet.

Symbol för storheten elektrisk ström i fysikaliska formler (till exempel Ohms lag).

Gammalt svenskt personligt pronomen;  I (pronomen).

Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB beteckning för konst, musik, teater och film, se SAB:I.

Vanligt förekommande som tröghetsmoment i stela kroppars dynamik (alt. bet. J).

Gement i

i är inom matematiken den imaginära enheten.

Det nya namnet på OS/400 / i5/OS

Historia

Till det latinska alfabetet kom bokstaven I från den grekiska bokstaven jota. Den härstammar i sin tur från den feniciska bokstaven "jodh", som ursprungligen föreställde en arm. Länge fick bokstaven "I", liksom "jota" och "jodh", beteckna både i-ljud och j-ljud.

20 februari 2017 a.d.

På jobbet, tidigt, nästan folktomt. Det märktes även på infartsleden att det var betydligt färre bilar än vanligt den tiden, kring kl. 7.05. Köpte ny parkeringsbiljett, för en ny månad, Trossöbiljetten, för 100 kr och som gäller inom grön och blå zon. Parkerade bilen på sedvanligt ställe, inga problem idag att hitta en ledig plats. Jag kom på det: det är ju sportlov. Lärarna är lediga idag och resten av veckan. Även så eleverna. “Då blir det lugnt och skönt i byggnaden” tänkte jag stilla för mig själv. Den 20 februari 2017 är en bra dag. En dag att glädjas över och under. En ny dag. Gårdagen var en laddad dag, med både tal- och spelningsframträdande,  och alltsammans fungerade bra, och responsen efteråt var mycket uppmuntrande och positiv. Just nu känner jag bara sötman av avkoppling och glädje inombords. Smuttar på mitt kaffe och ser ut genom det smutsiga fönsterglaset och konstaterar att dagen börjar gry. Och min kontorsstol har börjat gny (när jag rör mig oförsiktigt) - kanske dags för en ny? Utanför fönstret knarrar och rör sig markisen upp och ner i takt med vindbyarna som tar tag i den. Det ska visst börja blåsa friskt senare idag, kuling talade meteorologen om igår kväll på TV. Vem bryr sig?

Den 20 februari är också en dag att minnas ur ett annat perspektiv. Min pappa omkom i en bilolycka för exakt 32 år sedan. Bara så där. Förstås helt oväntat och oförutsägbart och märkligt. Jag talade med honom på telefon kvällen innan, och när jag dagen efter fick budet om olyckan och körde de 8 milen till intensivvårdsavdelningen i Eskilstuna, var livet redan över och gränsen var passerad. Jag hann inte dit innan han lämnat jordelivet. Märkligt hur det kan bli. Och vid närmare eftertanke - det slår mig precis nu - var det faktiskt en måndag det hände, samma veckodag och datum som idag. En minnesdag. En dag som sticker ut lite extra bland årets alla dagar och datum. Han var en människa, med samma natur som vi andra. Med förmågor och drömmar, fel och brister, ett bagage från det förflutna, ett nuläge och med tankar - oroliga och lugna - inför framtiden. Goda och dåliga, fungerande och brustna relationer, precis som jag. Vi är rätt lika, vi människor. Eller hur?

Tack för pappa.

Windfree

Hallarnahamnen januari 2017, Hasslö. Vindstilla är ovanligt.

Unga hjortar

Visst är de fina. Även i hägn. 

Vardagsdukning

Julius Caesar

Gaius Julius Caesar, född 13 juli 100 f.Kr. i stadsdelen Subura i Rom, död 15 mars 44 f.Kr. i Rom, var en romersk militär, statsman och skriftställare som kom att spela en betydande roll då den romerska republiken omformades till det romerska kejsardömet. Han är även benämnd Julius, Gaius Julius, Gaius Caesar och Divus Julius. Hans namn har givit upphov till ordet kejsare och dess motsvarighet på många språk, liksom till månaden juli.

Julius Caesar gjorde en enastående karriär som romersk politiker. Han blev utnämnd till folktribun tidigt, men hans första betydande och allmänt erkända titel imperator tilldelades honom år 60 f.Kr. och han innehade sedan en rad konsulskap. Därtill var han ståthållare i Sydgallien. Han adopterade släktingen Octavianus, den blivande Augustus som var Roms första kejsare. Idus martiae, det vill säga den 15 mars, år 44 f.Kr. mördades Caesar vid Pompejus teater i Rom. Han fick motta 23 dolkstick av de sammansvurna, bland vilka hans förtrogne styvson Marcus Brutus befann sig.

Caesar lär ha sagt vid mordtillfället, de bevingade orden:

  Et tu, Brute (vilket betyder: Även du, min Brutus)

Tillsammans med Kleopatra fick Caesar sonen Caesarion Ptolemaios. Namnet Caesarion fick pojken efter sin far, och namnet Ptolemaios från Kleopatras släkt. Namnet Ptolemaios kommer från grekiskan och betyder ungefär "aggressiv" eller "krigslik" och det fick han från Kleopatras ätt som härskat i Egypten sedan 300-talet f.Kr. och kallades den Ptolemaiska ätten då den härstammade från Alexander den Stores general Ptolemaios.
(källa: Wikipedia)

Ljusan dag

Nu märks det. Dagarna har blivit längre. Ljuset kommer tidigare på morgonen och släcks senare på kvällen. Idag säger meteorologerna att det kan bli + 6 grader i sydost. Det andas nästan vår. Litegrann i alla fall. Två steg framåt, ett tillbaka. Och det är inte fel. Ljuset behövs. Värmen behövs. Dagen behövs. En kompis visade mig  förra veckan en bild på sin mobil. Bilden föreställde tre starar som redan kommit till oss. Det brukar vara ett vårtecken så gott som något. Härligt.

Det är något visst med ljuset. Allt blir så mycket lättare på något vis. Det är något med sikten, med perspektiven och lättheten. Tack för ljuset.

Man brukar säga att “ljuset bröt in genom de tunna gardinerna, så att rummet fylldes av ljus” - och det är något fint, något positivt, ett glädjefyllt konstaterande. Ett rum fyllt av ljus - det brukar betyda något positivt. En människa fylld av ljus - det är också något fint. Något läkande. Någon som går åt rätt håll. Ljusbärare. Ljushuvuden. Ljusa i sinnet.

I livets Ljusdal. Där kan man bo.

Vägmärken

Dessa ord återfinner jag i Dag Hammarskjölds dagboksanteckningar, samlade i boken Vägmärken.

Läs om Dag Hammarskjöld och hans livsgärning:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dag_Hammarskj%C3%B6ld