En vanlig dag

Pär Lagerkvist skriver: 

Det kanske var en dag som alla andra,
men det var då det lyste så i gräset
efter det korta, lätta sommarregnet.
En vanlig dag
men det var då du skulle tackat solen, marken, molnen.

Vem är Han?

Palmsöndagen kallas denna dag, den handlar om detta:

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem." Detta hände för att det som var sagt genom profeten (Sakarja)  skulle uppfyllas:

Säg till dottern Sion:
Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
på en arbetsåsnas föl.

Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."
(Matt. 21:1-11)

De lyser i fjolårsprasslet

 

Han är vår frid

På den tiden var ni utan Kristus.. [...] Ni var utan hopp och utan Gud i världen.

Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid...
(Ef. 2:12-14)

Ett förr och ett nu. Det handlar påsken om. Den närmar sig. Hoppet lever, även om det var mörkt före uppståndelsens morgon. Ge inte upp. Han som är så stor, så långt borta, upplevs så avlägsen på flera plan - han har kommit dig nära. "Han är inte långt bort från någon enda av oss" (Apg. 17:27)

Blåsipporna - vårens äldsta trick

Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och
vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade.
De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser
där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja
just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå
färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak.

”Karriär” – ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet” – löjeväckande!

De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh*. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.

(Kommentar: ”the giordo rusk” etc. citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning).

Lyssna när Tomas Tranströmer läser denna text:

Vårdagjämning - njut av den

Njut av dagen

Grå marsdimma - eller stillhetens frid

 "Det finns en kristendom som kan lägga sig grå och kall som en marsdimma
över en människas barndom, fylla den med skräck och skuld och ångest.
Den kristendomen har jag upplevt, och jag hatade den till blods
redan när jag var 12 år.
Men det finns en annan kristendom också, försoningens,
den hemlighetsfulla stillhetens kristendom."

(Karl Vennberg, ur Mänsklighetens hemliga tecken, 1950)

Kyrie Eleison

 Mr. Mister sjunger sin låt från 1985. 
Inte hade jag en aning om att de sjöng:
Kyrie Eleison (Herre, förbarma dig över mig).

Lycklig

 

Vägen, sanningen och livet

 

Guds kärlek är som stranden

1. Guds kärlek är som stranden och som gräset, 

är vind och vidd och ett oändligt hem.

Vi frihet fick att bo där, gå och komma,

att säga »ja« till Gud och säga »nej«.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,

är vind och vidd och ett oändligt hem.

2. Vi vill den frihet där vi är oss själva,

den frihet vi kan göra något av,

som ej är tomhet men en rymd för drömmar,

en jord där träd och blommor kan slå rot.

Guds kärlek är som stranden…  

3. Och ändå är det murar oss emellan,

och genom gallren ser vi på varann.

Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.

Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.

Guds kärlek är som stranden…

4. O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.

I din förlåtelse vår frihet är.

Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar

bland alla mänskor, folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden…

                                                                                                    Lyssna och njut...

Ekbark, grånad