Morgondropp

Droppar, gör små hål i snötäcket

Bild från píxabay.com

den vita massan hänger över hängrännan
droppar, innan den glider av taket
och med ett plask hamnar på asfalten.
Det töar.

Stänket på vindrutan
från de fordon som ligger framför mig
kör med torkarbladen
och sprutar.
Det behövs mest hela tiden.

Smutsigt är bara förnamnet
men fungerande inre
motorn går, spinner som en vit katt
och susar fram genom landskapet.
Tar mig till jobbet.

Jobbet hägrar,
livet segrar
ljuset bräcker in
mot mörkret.
Det dagas.

Kaffet ryker
från den svarta muggen med örat
lite mjölk i
drickbart.
Njutbart.

Skärmen flimrar
i halvmörkret
de vita arken
de färgglada webbsidorna
ler mot mig.

Dagen randas
ljuset ökar
vattnet rör sig stilla
Dropparna från taket
återvänder till havet.

HDR-försök: den gamla tegelbyggnaden vid Marielund

En härlig helg

“Haft en härlig helg?”
Frågan klingar i korridoren.
Jag hör den på håll,
men behöver inte besvara den
för den är inte ställd till mig.

Vad är en härlig helg?
En helg med praktiskt arbete,
en helg med snöoväder,
körningar till kartongcontainer
och sopstation.

En helg med mat och kaffe,
hälsa och goda filmer,
snöskottning åt mig själv och grannen
som har svårt att gå och orka.

“Haft en bra helg?”
Frågan hörs från grannrummen
på jobbet.
En bra helg, en konfliktfri helg,
en fridfull helg.
Kanske.

Mycket energi i luften
många frågor och frågeställare
orden studsar mot sten- och gipsväggar
i kontorsbyggnaden.

Vad är bra?
Vad är härligt?
Bra är friktionsfritt.
Härligt är skratt och ljuva toner.

It is well
with my soul,
it is well, it is well
with my soul.

Lyssna:

Iskall skönhet

Vackert, men kallt. Kallt, men vackert.

Droppar på glas

Droppar på glas, mörker och ljus där utanför. Allting ser suddigt ut och förefaller oklart och otydligt. Den raka stolpen med gatlyktan i överkant, de mörklagda träden i fjärran, ljusrampen i förgrunden och huset med sina upplysta fönster anas i kanten. Men allt detta är från min horisont. Det är min verklighet. Det är så jag ser det. Men är allting så oklart som det ser ut, eller är det bara min egen version av verkligheten? Otvivelaktligen är det så. Detta är min syn, min bild, mitt perspektiv på tillvaron just i ögonblicket då bilden tas.

Men stämmer den bilden? Jo, det gör den ur ett subjektivt perspektiv. Och ur ett mer objektivt perspektiv - sett med ögonen på någon som står utanför denna glasruta - stämmer inte alla de där suddiga och otydliga detaljerna med sakernas egentliga tillstånd. Huset, träden, gatlyktan är inte alls suddiga, de är skarpa och allt ser egentligen ut som vanligt. Inifrån eller utifrån. Subjektivt eller objektivt. Instängt eller utifrån sett. Då tänker jag vidare: hur ofta är det så här i våra liv? I våra relationer? I våra arbeten? I känslor och intellekt?

Regn på ruta

Sikten är skymd ibland.

Snövit

Snön ligger vit på taken
endast kaffe kan förbättra smaken
och påskynda känslan av att vara vaken…
godmorgon och välkommen till en ny dag!

-------------

Denna djuplodande textslinga (😊) skapades alldeles nyss, kl. 7.20, med kaffekopp och tangenter i högsta hugg. Undrar om det blir en evergreen, eller bara en (vinter-) dagslända?
Dagen har begynt, natten ligger bakom. Det inre är som ett hus, där jag kommer in genom ytterdörren, står stilla i hallen, ser mig omkring, undrar vilka rum jag ska gå in i idag. Vad som ska öppnas idag, vet jag inte, men vare sig jag vill eller inte, kommer dörrar att öppnas, rum intagas, upplevelser göras.

Frostigt vackert

Lay your burden down

Luta dig tillbaka och lyssna...

Svampställe

En vardagskram

Så här på blanka måndagen. Var så god.

Förnöjsamhet

Nöj dig med det du har och det du är. Försök hitta de guldkorn och ädelstenar som finns i ditt närområde.

Tänk på mannen som åkte runt halva jordklotet för att hitta den där skatten han hört talas om och som skulle ge honom lycka och tillfredsställelse i livet. Till slut, efter många och långa år, kommer han besviken hem till gården igen. Och några dagar senare går han till baksidan av sitt enkla hus och sätter spaden i jorden i potatisåkern och han  både hör och känner att spaden träffar något som varit dolt för honom. Han hittar skatten – i sin egen potatisåker – det som han sökt efter under långa tider.

Tänk oftare och oftare att skatten finns i din egen jordmån, källan finns inom dig, i ditt hjärta, det viktigaste är inga yttre ting, som t.ex lön, arbetsuppgifter, arbetskamrater och ägodelar. Det viktigaste är det kapital som finns inom dig. Den resa du gör, är en resa till ditt eget inre. Om inte den resan sker, spelar varken pengar, ägodelar eller yrke någon som helst roll - om vi ser ur ett helhets- och evighetsperspektiv.

Förnöjsamhet i kombination med gudsfruktan är en stor vinning 

står det i den goda Boken. Det ligger mycket livsvisdom i de orden. Gud sörjer för oss. Det gäller även sparven som inte faller till marken utan att Fadern vet om det, hårstrået som inte lossnar utan hans vetskap, blommorna på marken, så vackra, de ler mot livsljuset, mot solen, och tar tillfället i akt - den korta tid de har - att spela upp hela sitt register, visa all sin färg, växa till sin fulla längd, reagera på ljus och mörker, torka och vatten, de lever 100% den tid de har. Trots att de kanske bara har en säsong på sig.

Bob Dylan sjunger (i låten med namnet Every grain of sand):

I gaze into the doorway of temptation's angry flame
And every time I pass that way I always hear my name.
Then onward in my journey I come to understand
That every hair is numbered like every grain of sand.

I have gone from rags to riches in the sorrow of the night
In the violence of a summer's dream, in the chill of a wintry light,
In the bitter dance of loneliness fading into space,
In the broken mirror of innocence on each forgotten face.

I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there's someone there, other times it's only me.
I am hanging in the balance of a perfect finished plan
Like every sparrow falling, like every grain of sand.

Den sista grisen (3)

Horace Engdahl, omskakande ord om Obehövligheten:

[...]
I rulltrappan ner till Hemköp ser jag ett yngre par, den ena som en skugga bakom den andra, den andra liksom med sin skugga framför sig, ordlöst hoplänkade utan att röra vid varandra – denna närhet, synlig för alla, omöjlig att missta sig på, en aura som gör dem oåtkomliga. Jag vet att lycka är att vara nödvändig för någon som i sin tur är nödvändig för mig. Men vi rör oss obevekligt mot obehövligheten. Det är som att vara fångad av en stark ström. Man orkar ro emot en stund men inte länge.

Obehövligheten – vilken enorm klass av människor! Alla som ingen vill sysselsätta. Alla som ingen vill hänga med. Alla som ingen tittar på. De glanslösa, de lågpresterande, folk som går med kryckor. De som ser för trista ut för att duga som sexobjekt. De som kommer till vårt land utan att någon har bett dem. De som tappat stinget. De som steg för steg, till en början omärkligt för dem själva, har upphört att vara nödvändiga i sina sociala funktioner, för sina vänner, i sina familjer. De som kan ligga döda i en vecka utan att hittas av någon. Legenderna. Hedersledamöterna.
Vilken armé i natten!

Vi känner igen varandra och ler urskuldande åt varandra, utan att det gör oss det minsta nödvändiga. De obehövliga kan aldrig förenas, det ligger i sakens natur. Vi är inte intresserade av varandra. Vi ser med trånad på de nödvändiga. Så tror jag att det är i Hades. De döda är inte intresserade av varandra, de väntar tålmodigt på besök av de levande, som i Odysseen.
Ibland vill de nödvändiga höra oss berätta om hur det var när vi själva var nödvändiga. Det är snart gjort. Sedan får vi gå.

Varför fyller det oss med ångest att vi plötsligt tar så litet plats i andra människors tankar? [...]

------------------

Du vet väl om att Du är värdefull, att Du är viktig här och nu
att Du är älskad för din egen skull för ingen annan är som Du.

Nyordslistan 2018: Intryckssanera

Intryckssanera
Ta bort sådant som riskerar att störa koncentrationsförmågan

Smaka på ordet: intryckssanering 

Sanera kan betyda ta bort, rensa, rensa bort, rena.
Synonymer.se ger oss:
befria från skadliga ämnen, rengöra, rensa, göra sundare; avgifta; bringa ordning, rekonstruera, ställa på fötter upprusta, röja upp, modernisera. 

Betydelse: (egentlig betydelse) göra hälsosam; (militär term) befria från radioaktivitet, giftgaser eller smittämnen (bildlig betydelse) bringa ordning i, röja upp; (om bebyggelse) modernisera: sanera ett företags finanser, sanera en stadsdel

Det tål att smakas på. Det tål att reflektera över. Det har hög dignitet och seriositet. Att sanera sina intryck. Att sanera de intryck vilka kommer till mig. Vilka utsätter jag mig själv för? Vilka utsätter mig andra för; med eller mot eller utanför min viljas medverkan?

Vilka intryck vill jag sanera?

Vilka intryck borde jag sanera?

Vilka intryck mår jag dåligt av?

Vilken hållning ska jag inta till alla intryck som strömmar mot mig idag?

Vilka intryck leder mig på - för mig - rätta vägar?

Die rote bären mit Schokolade

Bokstaven k

Bokstaven "K" härstammar från den grekiska bokstaven kappa, som i sin tur härstammar från den feniciska bokstaven "kap", vilken ursprungligen skulle föreställa en handflata. Bokstaven "K" föll dock snart ur bruk i latinet. K-ljudet skrevs sedan oftast med bokstaven C, och "Karthago" och "Kalendae" är de enda ord, som brukar stavas med K i latinsk text. Senare kom dock bokstaven "K" att återupplivas, så att den kunde beteckna k-ljud i de germanska språken.

K är Blekinges länsbokstav. K är den kemiska beteckningen för Kalium. Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium kommer från arabiskans لْيَه al-qalyah, 'aska från plantor', genom ombildning från alkali. Ett äldre tekniskt namn på kalium är potassium (av pottaska), som fortfarande används på bland annat engelska. (Wikipedia)

Den trygga hamnen

Filosofi

Vad är filosofi?

Tänkaren av Auguste Rodin.

Ordet filosofi kommer från de grekiska orden filos som betyder vän och sofia som betyder vishet. En filosof är alltså en vän av vishet. Filosofen ifrågasätter de grunder som vi normalt tar för givna. Filosofen använder sig av tänkandet och reflektionen som arbetsredskap, m a o undersöker man sitt eget sätt att tänka. Filosofen sysslar med olika problem som: Vad är sanning? Vad är verkligt? Vad är en människa? Vad är skönhet? Hur skall vi leva?

"Filosofin börjar med undran"
(Platon)

"Filosofi är ingen lära utan en aktivitet"
(Wittgenstein)

Den västerländska filosofin uppstod på 500-talet f. Kr i Grekland. Filosofin har sedan dess utvecklats till en mycket omfattande vetenskap som består av både praktisk filosofi (handlandet) och teoretisk filosofi (tänkandet).

Vi människor har alltid funderat över livets gåtor. Vi vill ha svar och förklaringar på de problem och frågor som vi ställs inför. Ibland är vi nöjda med våra förklaringar på problem, ibland förblir de olösta. Vi är alltså alla en slags filosofer, var och en på sitt eget sätt.

Bil med klistermärken

Nihil agere delectat - "Det är angenämt att göra ingenting"

Nihil agere delectat - "Det är angenämt att göra ingenting"

Kan man göra ingenting? Är det överhuvudtaget möjligt? Om man bara sitter, gör man då ingenting? Om man bara står still, gör man då ingenting? Den gode Cicero menade (kanske) att det är fullt möjligt att “göra ingenting”. Jag såg en lite skämtsam föreläsning angående kvinnors och mäns hjärnor, där en amerikansk föreläsare hade två byster på varsin piedestal - den ena med en mans hjärna på och den andra med en kvinnas hjärna. Hans framställning lockade fram många skratt, men samtidigt många reflektioner och reaktioner. Se själv i detta youtube-klipp och skratta fritt!

Han landar i att det är fullt möjligt (i alla fall för män) att “göra ingenting”. Och det är sant. Ibland gör jag ingenting. Det är stilla i knoppen, och det är stilla i kroppen. Ingenting händer, ingenting hörs, ingenting görs, ingenting tänks. Allt är stilla, säger eller gör ingenting. Fullt möjligt. Fullt görbart. Och Cicero hade rätt: det är angenämt att göra ingenting. Nu tror jag att det också är nödvändigt att ibland göra ingenting. Att låta alla ambitioner och ansträngningar bara ligga kvar på bordet, eller golvet, eller var de än ligger. Att de får vara helt tysta, helt stilla, helt utan notis. Nihil agere delectat. Och det är angenämt. Ett livselixir.

Det är helt ofarligt att säga detta och totalt ofarligt att praktisera detta, därför att livet och livsströmmen av händelser och engagemang snart får mig på fötter igen. Jag tror inte att någon någonsin vuxit fast i “att göra ingenting”. Därtill är vår omkringliggande verklighet alltför stark i sin påverkan på våra liv. No worries. Testa “att göra ingenting”.

Krucifix i Skaga stavkyrka

Fick bilden av en vän. Tack.
Läs mer om denna kyrka:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Skaga_stavkyrka

Osynlig skrift

Med utgångsläge ur dikten Längre in av Tomas Tranströmer


[...]
Plötsligt är den röda solen

Bild från Pixabay.com

mitt framför vindrutan
och strömmar in.
Jag är genomlyst
och en skrift blir synlig
inne i mig
ord med osynligt bläck
som framträder
då papperet hålls över elden!
[...]
--------------------------------------------------------

Min reflektion:

Orden om den röda solen
som drabbar bilföraren,
drabbar mig i detta nu,
Den plötsliga insikten om
vad livet är
vad livet ger
vad ögonen ser
vad öronen hör
är omvälvande.
Lite krävande, utan att vara kvävande.
Befriande, bekräftande, bedårande, besinnande, benådande.

Att plötsligt vara genomlyst,
genomtittad, genomgången,
av högre instans
gör ont, men skönt ont.
Något vackert framträder,
som varit dolt,
som legat i träda,
som varit tyst som en rädd mus
inför kattdjuren med skarpa klor och mobbningsskratten
som ekar mellan trädstammar och husväggar.

Ett osynlig brev, en skrift på insidan
som behöver genomlysning för att synas,
eldens lågor som underifrån får papperet att bli
genomskinligt och läsbart, får den osynliga skriften
att framträda.

Ett brev från någon, till någon.
Skriften är som en vattenstämpel
i mitt liv.
En vattenstämpel som träder fram
när förutsättningarna är för handen.
Stämpeln handlar om valör och tillhörighet.
Ett oändligt värde
en hög tillhörighet, en högre tillhörighet
som gör mig annorlunda i världen.
Jag vill tillhöra de äkta
de som andas frihetens luft och syre
äktheten som gör att jag inte behöver
konfrontera och leva på någon annans
bekostnad. Parasitera.
Jag har mitt eget liv, mitt eget själv.
Mitt eget skälvande jag.
Men det är mitt eget, som ingen kan ta
ifrån mig.

(s)Kräp

Felstavat. Crap?

Den sista grisen (2)

Horace Engdahl i boken Den sista grisen:

Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara skall angå mig själv. Först då talar den som en vän och 'filosoferar inte för hela Grekland', som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till – det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtats sanning, som musikerna gör mig delaktig av.

Känslor kan delas, men de kan inte vara allmängiltiga. Vetenskapliga sanningar och samhällets lagar är allmängiltiga. Att säga om dem att 'de delas av många' vore meningslöst. Deras modus liknar skylten 'Förbjudet att'. På liknande sätt eftersträvar reklamen och politiken att alla skall ta till sig budskapet. Det ligger i deras natur att vilja erövra massan.

Därför kan vetenskapen, lagen, reklamen och politiken aldrig beröra det som gör livet värt att leva, det som inte är allmängiltigt utan lever av att delas: konsten, vänskapen, tron. 'Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.'

Per aspera ad astra – "Mot stjärnorna genom svårigheter"

Ad astra per aspera eller Per aspera ad astra – "Mot stjärnorna genom svårigheter"
(det latinska ordet aspero betyder: knagglig, grov)

Bild från pixabay.com

Tanken i detta latinska uttryck påminner om: “Sikta mot stjärnorna, så kommer du över körsbärsträdet”. För mig innebär dessa uttryck en uppmaning att inte ge upp och att inte tappa perspektivet på livet och tillvaron. Det gäller både i med- och motgång. Utgångsläget borde alltid vara att ha ett mål för ögonen, och hålla fast vid detta, oavsett vad som händer. Om saker och ting flyter på, eller om det börjar kärva och det strular till sig på olika sätt. På engelska brukar de säga: “Stick to the plan”. Det innebär att oavsett vad som händer, håll dig till planen. Går det bättre än du tänkt eller trott, håll dig till planen. Går det sämre än du tänkt, håll dig till planen. Bli inte högmodig och bli inte missmodig. Håll kursen, håll dig till din plan, styr känslor och vilja mot det mål du satt upp.

Och av flera anledningar är det en klar fördel att fästa blicken högre än vad både mina egna, lite förkrympta och komplexfyllda tankar säger, och vad min omgivning anser vara realistiskt, och sätta mig i rörelse mot “stjärnorna”, dvs. högre än min egen förmåga. Och tro på att det kommer att bära. Ungefär som när jag sjunger upp inför en konsert. Jag börjar lågt, med en mycket snäll tonart, och sedan höjer jag successivt till allt högre tonarter, för att till slut landa på en tonart och toner som är betydligt högre än vad som egentligen är nödvändigt för mitt uppträdande. Men då har jag satt mitt mål med råge, och det hjälper mig att “uppifrån” landa på en lägre ton, när jag är mitt i konserten. Att sikta högre än nödvändigt, för att nå ett något lägre mål.

Mot stjärnorna genom svårigheter.

Innan gryningen - Ylva Eggehorns milleniepsalm

Innan gryningen

Så kom du då till sist. Du var en främling
en mytgestalt som jag hört talas om
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in
du rör vid kroppar, hatar orättvisor
du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel
som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Lyssna på psalmen, sång Emma Härdelin, musiken skriven av Benny Andersson: 

Att gå in i väggen

Om sociala nätverk

Har du tid och möjlighet, titta gärna på dessa två avsnitt från Dokument Utifrån på SVT Play. Det handlar om Facebook och dess inflytande på allt och alla. Mycket tänkvärt och omskakande.


>> Facebook - vän eller fiende? Del 1

>> Facebook - vän eller fiende? Del 2

Det du längtat efter

Dagens första mail lyste mot mig. Det kom från ett företag vars varor och produkter jag gillar, och några av dem har jag handlat. Bara ämnet i mailet fick mig att snabbt som ögat radera det utan att ens öppna det. Det stod:

Nyheterna du längtat efter.

 Jag svalde en extra gång och konstaterade snabbt  att jag varken längtat efter några nyheter, inte heller väntat på några. Det är varken nyheter om Trump eller Putin eller senaste Teslamodellens batteriladdningstid eller något annat jag längtat efter, ej heller några nyheter när det gäller sport- eller träningsartiklar. Jag kände en inre trötthet som inte alls frågade efter några häftiga nymodigheter inom träningsgenren. Klockan var bara 07.13 när jag var på väg att öppna mailet.

Istället frågade jag mig: vad har jag längtat efter? Och ärligt kan jag inte säga vad, kan inte sätta fingret på något särskilt. Skulle någon fråga mig öga mot öga, skulle jag säkert svara något i stil med "lugn och ro" eller "att bara få vara". Det längtar jag efter.

God fortsättning på detta år!

Gott Nytt År

Hjärtljud

Du hör hjärtljuden när du lagt dig för att sova
när andra ljud har tystnat, finns de där
rytmiska, dina egna, inte rätta eller felaktiga
nej, just de slag som är dina,
just av det slag som är ditt, bara ditt

i yttre mening kanske lika alla andras slag
men i inre betydelse bara dina hjärteslag

ett hjärta som slår
som brinner och förstår
som lever och ändras
som känner och inser
som tiger och som talar
som rör sig och manar

Du hör hjärteljuden när lugnet lagt sig
till ro vid din sida
när tankarna går till vila
och kroppen känns tung
ryggen och benen slappnar av
du känner armarnas tyngd och
huvudet mot kudden

då stiger de stilla fram ur tystnaden
och hörs som en egen rytm,
en egen värld, din egen värld
ditt eget liv som är nog,
inte sämre eller bättre,
varken duger eller duger inte,
bara ditt liv - det är nog.