Ebb och flod - en bön

 Henri Nouwen skriver:

Färg och form

Glöm inte dina rötter

I Jes. 37:31 finns uttrycket och ordningen: "att slå rot nertill och bära frukt upptill". Och jag tror att det mer än någonsin är viktigt att inte förlora aspekten med våra rötter i tillvaron. Att verkligen vikta och värdera det innersta och dess utveckling.

Då kan god frukt växa fram i våra liv. I den första psalmen i Psaltaren läser vi (fritt återgivet): Den som håller sig till Herren; Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.  

Tankar från Gunnel Vallquist (7): Mognad

Mognad: 

att inte jämt vilja blomma

att säga ja till tiden och frukten

        att tillåta frukten

skördas eller falla till marken

Läckert

Mäktigt moln med regn

Mäktigt moln över Hasslö igår. Lokalt ösregn, tror jag.

 

Från Lortsverige till Fortsverige (del 2)

Lasse Eriksson, redaktör för
boken Fortsverige

Boken med rubrikens namn är om möjligt ännu mer up-to-date än när den kom ut för några år sen.

Fysikprofessorn Bodil Jönsson är en av de medverkande och hon bestämde sig för några år sen för att istället för att ha ont om tid, så bestämde hon sig för att hon hade gott om tid! Det tog ett tag att ändra tänkesätt, men till slut - enligt henne själv - började livet kännas och vara annorlunda för henne. Hon började ta vara på sin tid, ställtid (då hon förberedde olika saker) och genomförandetid (då hon gjorde det som hon hade förberett). Hon började betrakta båda sorterna som lika viktiga.

Förr satte våra kroppar begränsningen för vad vi gjorde: vi kunde inte lyfta hur tungt som helst, vi kunde inte förflytta oss hur långt som helst, vi hann inte med allt möjligt, allt fick ta sin tid. Man hade inte ont om tid utan man hade ont i kroppen istället. Nu har vi ont i tiden istället (min egen reflektion)! Våra förfäder levde i en materiell kultur och vi lever i en immateriell kultur och verklighet. Det immateriella är på väg att ta över.

Så långt Bodil Jönsson. Det immateriella har inga gränser och när vi försöker ta in allt immateriellt i vårt inre, blir det gränslöst och våra kroppsliga och själsliga begränsningar suddas ut. Nu kan vi nå hur långt som helst på nästan hur kort tid som helst, det finns knappt några hinder i vägen för det. Vi har hur många valmöjligheter som helst, hur många alternativa kulturer och levnadssätt som helst som vi kan botanisera runt i på ett väldigt ytligt sätt om vi vill det. Att tänka finns det knappt tid för. Eftertanke är möjligen det vi kan ägna oss åt: alltså tankar efter att det vi tänker på redan har hänt. Förtanke är inte så vanligt förekommande, alltså ett tillåtande att ställtiden, förarbetet och för-tankarna får ta sin tid. Och den tiden är viktig, inget som ska få passera utan att den märks.

Jag vill tillägga att i min begreppsvärld kan ordet och fenomenet eftertanke även användas för det som föregår en handling. Tänk efter före.

Bodil Jönsson föreslår att precis lika viktigt som det är att vi i landet har ett Naturvårdsverk även skulle inrätta ett Tidvårdsverk, den tanken är inte fel. Eller hur?! Skulle det vara möjligt för oss att ställa våra telefoner på Upptagen - tid för tänkande? Skulle det accepteras i företagets telefonväxel eller i våra privatliv? Skulle det vara en rimlig förklaring till att jag inte vill prata just nu? Eller betraktas tänkandet som enbart en bisyssla? Hon använder ett gammalt uttryck och myntar ett nytt: närvaro och härvaro. Fundera en smula på dessa två.

Och jag hör nu tysta protester hos läsarna, men jag vill säga att jag vet om att olika arbeten har olika förutsättningar vad gäller vilken typ av arbete som ska göras. Men jag tycker att Bodils tankar är viktiga att lyfta fram. Jag tror att även en kroppsarbetare eller människovårdare också ska ha rätt till eftertanke och reflektion, både i jobbet och privat. Vår tids immateriella kultur tvingar oss tyvärr åt annat håll.

Bodil Jönsson får avsluta med dessa ord om att byta livslögn: “lika väl som jag kan inbilla mig att jag har ont om tid, kan jag väl inbilla mig att har har gott om tid? [...] ...ha-gott-om-tid-livslögnen är betydligt roligare än sin motsats. Så jag bestämde...jag har gott om tid. 

Och vidare: 

Om man någon enstaka gång till äventyrs träffar en människa som tänker med samma rytm och i samma riktning, så att den andre säger något precis när du är där i tanken - då kan man känna en primitiv glädje över att rytmen stämmer. Ungefär som på dansgolvet.”

Jag önskar dig sådana möten idag, kära läsare. I Fortsverige.

Från Lortsverige till Fortsverige (del 1)

Egentligen heter boken jag läser endast Fortsverige (1999) och handlar om det allt högre tempot i vårt moderna informationssamhälle. Boken är en antalogi, dvs. en samling texter från flera författares hand (eller tangentbord). Jag behöver nog bara nämna namn som Lasse Eriksson (redaktör och initiativtagare), Babben Larsson, Bodil Jönsson, Ronny Eriksson och Ulf Wickbom, så förstår du att den här boken är en höjdare. Den förenar det djupt humoristiska med det djupt allvarliga och alldagliga. Underrubriken lyder: funderingar kring en allt snabbare tid - och vad man kan göra åt den.

Min rubrik härstammar från första kapitlet i boken och utgör en resumé av bokens innehåll. Allt från Lubbe Nordström som 1938 skrev boken Lortsverige efter att ha farit igenom landet och upptäckt den lort som fanns hos hög och låg i samhället. Lasse Eriksson, som sammanställt antalogin Fortsverige har på ett liknande sätt velat fara land och rike runt med hjälp av skrivande kollegor och konstaterat att samhället går allt fortare och fortare. Boken känns som ett smultronstrå fyllt av små finurliga tankar och associationer med glimten i ögat som får skrattet att fastna i halsen och en och annan fundering som dröjer sig kvar som ett välbehagligt avslöjande: “hur kan de veta hur jag tänker och agerar ibland?”

Smaka på det här citatet från Ivar Lo-Johansson:

“trafiken är hetsig, rörlig och energisk. Luften är full av den inspirerande sång, som en stads trafikväsen avgjort skänker en modern människa. Bensinlukten är den nya tidens rökelse, som stämmer oss till tillitsfullhet, tro och optimism.”

Lortsverige är borta. Idag flimrar Fortsveriges digitala ansikte över oss. (Lasse Eriksson)

Han ber också oss läsare att läsa långsamt och med eftertanke, även om vi under läsningen befinner oss i ett blixtrande höghastighetståg eller i flygplan i överljudsfart där man själv inte uppfattar ljudbangen man lämnar efter sig.

Denna bok är högintressant och jag tänker läsa den just med eftertanke och i ett långsamt tempo. Och återkommer med flera tankar från boken, det gör jag!

(första gången publicerad februari 2013)

Uppmuntran denna dag; ord som stärker

Därför kan vi frimodigt säga:
Herren är min hjälpare,
jag ska inte vara rädd.
Vad kan en människa göra mig?

(Hebr. 13:6)

-----------------------------------

I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?

Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.

(Ps. 118:5-9)

-------------------------------

Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren är min styrka
och min lovsång.

Han har blivit min frälsning.
Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.

(Jes. 12:2-3)

Bilstol i skogen på Tjurkö

 Jaha.... undrar just vad som är historien bakom denna
utslängda och malplacerade bilstol...

En ny dag i solen

Döm inte hunden efter håren

döm inte mannen efter åren

döm inte kvinnan efter åren

döm inte främlingen efter såren

döm inte barnet efter såren

döm inte främlingen trots den kalla kåren

Se till ditt innersta 

den skönhet och den vilja som finns där

Se till det som inte märks i första rummet

ta dig in till de andra, lite mer undanskymda rummen

det som verkligen är du

långhårig, korthårig, skallig, skäggig eller rakad

spelar mindre roll

det som verkligen är Du

älskad, sedd, räknad med, inkluderad

Du betyder nåt

du ser nåt

du hör nåt

du vet nåt

inte som alla andra

englishman in New York

din egen prägel

din egen personlighet

dina egna tankar

ditt universum som sträcker sig längre, vidare, 

utbreder sig

lägg ner självföraktet

få distans till dig själv

ta dig själv på allvar - javisst

men ta dig själv - också med en stor klackspark

du är INTE universums mittpunkt

du är inte ens din egen mittpunkt

låt Kristus vara det

Han är det!

Han vill vara det!

så befriande

Räv-kontakt

Räven. Tyvärr var den trebent.
Jag såg det när den vände upp sidan - höger framben var avbrutet.

Kanske ett vildsvin attackerat räven.
Mötet med räven skedde utmed Stegerydsvägen.

För att se filmen bättre, klicka på symbolen nere till höger i filmfönstret.

Jinxa

Jinxa är en slangterm,
främst använd i Sverige, som syftar på handlingen att oavsiktligt eller skämtsamt förutsäga eller nämna något positivt (som en kommande seger eller framgång) och därigenom "förstöra" det genom att "jinxa" det. Uttrycket är relaterat till vidskepelse och tron på att ord och tankar kan påverka verkligheten. 

Jinx (att ”jinxa”) är ett ord som har blivit populärt på svenska, särskilt bland ungdomar. Det kommer från engelskan och betyder ungefär "att föra otur över något eller någon".

Exempel på användning av ”jinxa”: 

”Jag vågar inte säga att vi kommer att vinna matchen, jag vill inte jinxa det.”
”Jag vågar inte ens tänka tanken på att vi ska vinna lotteriet, då kommer jag bara att jinxa det!”
”Jag hoppas att det blir fint väder på festen imorgon, men jag vågar inte säga det högt, för då kommer jag säkert att jinxa det.”

Betydelse: Om man ”jinxar” något, ökar man risken för att det ska gå fel eller att man ska misslyckas. Det är alltså som en slags förbannelse eller otur som man kan råka ut för om man talar om något positivt på förhand.

(källa: ordkollen.se, Wikipedia)

Etymologiskt härstammar ordet "jinx" från det engelska ordet "jynx", som i sin tur kommer från latinets "iynx" och grekiskans "iynx", som alla syftar på fågeln Vårta. Vårta var en fågel som användes i häxkonst och spådom, och ordet kom att beteckna en förbannelse eller charm. I amerikansk engelska, och särskilt inom baseballslang, började "jinx" användas i början av 1900-talet för att beteckna en otursserie eller någon som anses bringa otur. 

Träna på att sjunga 😊

Ur boken Stockholmsmorden (Lars Bill Lundholm):

Det blev tyst i rummet en lång stund.

Några fåglar kvittrade och en modig lövsångare med vackert ljusgrönt bröst hade satt sig på fönsterkarmen. Den sjöng. Forskningen hade visat att hanarna måste träna på att sjunga, annars vill honorna inte ha dom.

– Tja, sa Oskar Lidman och reste sig upp och drog i byxbaken.

Han började bli riktigt hungrig och hade sett att dom hade stekt falukorv med potatismos i restaurangen.

----------------------

Tänk vad man kan lära sig av att läsa deckare. Och denna bok är dessutom rolig, spännande och välskriven, precis som alla de övriga i Lundholmssviten, alla i Stockholmsmiljö och med kriminalkommisarie Axel Hake. Stockholmsmorden har ett mycket samhällsaktuellt budskap. 
👍😊

Bougainvillea och ros på Solliden, Öland

 

Världens största foppatoffla?

 Min bilnyckel ligger på tofflan... bara som storleksjämförelse.
Bilden tagen utanför en klädbutik ute på vischan på Öland.

Rädda oss från anglicismerna

Malina Abrahamsson, reporter på tidningen dagen.se, skriver 2025-08-11:

I mitt jobb som reporter intervjuar jag många pastorer, vilket är trevligt och lärorikt. Men nu har jag fått ett problem. Jag förstår inte längre vad de säger. 

Ett exempel: ”Redan på första mötet lutade sig folk inåt.” (En pastor som beskrev en ungdomskonferens.)

Ett annat exempel: ”Jag är bra på att ta visionen och springa med den.”

Ett tredje: ”Som kyrka måste vi steppa upp vårt game.”

Det verkar inte bättre än att många pastorer har hämtat inspiration från engelskspråkig managementlitteratur och att det har färgat av sig på deras språk. Men uttryck som ”lean in”, ”running with a vision” eller ”step up”, blir inte bara fula, utan många gånger obegripliga, på svenska.

Här kanske någon invänder att språk alltid förändras; vi har sedan århundraden tillbaka lånat ord från tyskan, franskan och engelskan, ibland försvenskat dem, och sedan införlivat dem i vårt eget ordförråd. Visst, det stämmer. Men det är också sant att språk inte bara förändras, utan också kan försämras.

Den slappa språkhanteringen märks överallt. Men kanske extra mycket i frikyrkan?

Det som verkar ske nu är att vi – tämligen oreflekterat – tar in hela uttryck direktöversatta från engelskan. Vips säger vi saker som: ”Jag behöver dig att …”, uppmanar någon att ”gå för det!” eller talar om att vi befinner oss i ”en säsong av …” 

Förmodligen reagerar vi inte ens längre om någon säger ”Det är upp till dig” i stället för det korrekta: ”Det får du bestämma”. Inte heller om någon använder uttrycket ”När det kommer till Jesus” i stället för ”När det gäller Jesus”. 

Anglicismerna härjar alltså fritt. Och det är inte bara pastorerna, eller kyrkorna, som är skyldiga till det. Den slappa språkhanteringen märks överallt. Men kanske extra mycket i frikyrkan? Där brukar man vilja vara relevant – visa att man hänger med i trender och på så sätt enklare nå ut med evangeliet. Redan för 25 år sedan när jag var tonåring och aktiv i Pingstkyrkan hette vår ungdomsgudstjänst ”Homerun”, fritidsgården ”Alive” och dansgruppen som jag själv ingick i ”Addicted to Jesus”. 

Problemet med anglicismerna är inte bara estetiskt utan går djupare än så. Eftersom språk och tanke hör ihop, påverkar vårt språkbruk förmågan att tänka; det man saknar ord för går inte att tänka klart. När språket fördunklas av anglicismer blir därför mer komplexa tankar svårare att formulera. 

Så hur kan vi hejda denna farsot? I den kristna traditionen har vi ett effektivt botemedel: bibelläsning. I Johannesevangeliet finns det inga anglicismer, inte heller i Psaltaren eller i Jeremias bok. Däremot finns ett rikt och vackert språk som vi kan inspireras av och göra till vårt eget. 

Att rädda frikyrkan från anglicismerna ska nog bli min hjärtefråga. Jag tar den visionen och springer med den.

-------------------   

Och jag är helt enig med Malina!  Tack att du sätter ord på det många av oss känner. Jag tänker på många olika uttryck som används i både privata och offentliga sammanhang, t.ex: uppsnack (finns nersnack ?), nu kör vi, asap, brb, lol, all in, med många flera.... 

Och i min ungdom i Södertälje hette kyrkans ungdomsvåning Dojan (eftersom alla tog av sig skorna vid inträdet...), det var kanske en introduktion till ett "tuffare" språk inom frikyrkan... Många tyckte ju också att det var ytterligt bibliskt, eftersom det verkar vara så i evangelierna att man hade en vana att tvätta sina gästers fötter, och då hade nog skorna tagits av först, för att man även skulle kunna rengöra fötterna mellan foten och sulan och mellan tårna. Vad vet jag?! Jag var inte med på den tiden. Men Jesus praktiserade denna tjänarnas uppgift. 

I ungdomsvåningen Dojan behöll vi dock ändå strumporna på. Med allt vad det innebar av doft av tonårsstrumpor kryddat med doften av potatischips och Coca Cola-rapar (tacos, kebab och mycket annat som nu figurerar i det som på vissa håll kallas Station (engelskt uttal, förmodar jag), fanns inte på den tiden. 

Jag vet inte, men det känns ibland som att vi kommit ut i någon sorts språklig periferi för att nå någon form av "tuffhet". För att inte tala om när dessa ord uttalas: nu kör vi ända in i kaklet! Vad betyder det?

Tankar från Gunnel Vallquist (6): Vandrare

Kapellet i Rögle - vindskydd vid gränsen. Här samlas de kringströvande, de vinddrivna, tillsammans med nybyggarna och motionspromenerande av alla slag. Gränsmänniskornas hemvist, öppet för alla, med lågan på härden men samtidigt med de kalla vindstråken som sveper in.

Vår bräckliga trygghet, trots allt oförstörbar. Vår sköra gemenskap, ändå så oupplöslig. Gemenskapen med alla som sökt sig hit, varaktigt och tillfälligt. Den särskilda atmosfären av både-och, av fäste och oro, ljus och mörker, värme och kyla.

        Någon fastare stad har vi inte, vandrare. 

----------------------

Hebr. 11:13 lyder:
I tron dog alla dessa (trons hjältar) utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.

Göran Fristorp sjunger Beppe Wolgers vackra sång: 

Jag var en vandrare
Gick i sol, gick i regn
Ibland jag stannade
Vid en flod på en äng
Jag var fri, den luft jag andades
Var ännu ren och himmelen var vid
Då blev jag vuxen och jag förstod
Vi har alla ont om tid

Jag var en luffare
I en värld utan hem
En värld av bluffare
Vem är god, säg mig vem?
Man blir rädd, man vill bli tuffare
Vem vill va bland de undanskuffade?
Knappast förbluffande, man blir van
Vi blev lurade som barn

Jag blev en sångare
Som vill ha kvar vår jord
Vill va en sångare, som kan stå för sitt ord
Jag vill inte bli en månglare
Av sorg och leda av en bitter strid
Jag vill hinna sjunga "jag älskar dig"

Medan ännu alls finns tid.

Slow down

Så vackert. Så viktigt.

Brändaholm

 

Tankar från Gunnel Vallquist (5): Om mänskliga relationer

Gunnel Vallquist skriver om mänskliga, nära relationer: 

Stadier mellan människor:

Du är allt för mig

       Jag vill vara allt för dig

Du är mig inte nog

Jag är dig inte nog

Låt mig få vara

allt jag kan för dig

Sommarblomster

 I denna ljuva sommartid,
gå ut min själ och gläd dig vid den store Gudens gåvor...

Steg åt rätt håll

Ett steg i taget. Det är det enda som funkar.

Tankar från Gunnel Vallquist (4): Sanningen gör oss fria

"Sanningen ska göra er fria".

    Att älska sanningen, vilja sanningen, innebär bland annat också detta:

    Inte önska att någon människa tror att man är annorlunda, bättre eller mer än man verkligen är.

    Befrielsen att slippa masken. Att leva med naket ansikte, öppet. 

Det är härligt att cykla

 
En härlig cykelrunda i Vambåsatrakten i sensommarkuling.

En vacker begravning i ljusets tecken

I Hasslö kyrka. Ljust, värdigt och stilrent. En hoppets stund.

Sinnesrobönen

Sinnesrobönen är till stor hjälp och tröst för mig och många andra: 

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 

Att ta det svåra på allvar och samtidigt erbjuda hopp – det är den stora utmaningen.

Humble hands

Du har allt i din hand

Du har allt under kontroll

Och när jag dig prisar

Jag ser vem du verkligen är

Och när jag dig prisar

Jag ser vem du verkligen är...

Konstverk av Albrecht Dürer.

Tankar från Gunnel Vallquist (3): I stormens öga

 

Probatum est

"Probatum est" är ett latinskt uttryck som betyder "det är beprövat" eller "det är bevisat". Det används ofta i slutet av recept eller instruktioner för att ange att något har testats och befunnits fungera. 

Etymologi:
"Probatum" betyder "prövat" eller "testats" eller "bevisats". "Est": betyder "är". "Probatum est": kan översättas "det är prövat" eller "det är bevisat. 

Sammanfattningsvis är alltså "probatum est" ett latinskt uttryck som används för att beteckna att något har testats och bevisats vara effektivt eller sant. 

Med andra ord: En framkomlig väg.

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt. (Jesu ord i Matt. 11:28-30)

Probatum est.