lördag 31 juli 2021

Visste du detta (27)? Världens äldsta träd finns i Dalarna: Old Tjikko

Old Tjikko är en gran på Fulufjället i Dalarna. Den är enligt tester världens äldsta kända individuella trädklon, då den genetiskt är samma individ som 9 550 år gamla döda rester av rotsystem på samma plats.

Trädet är enligt tester genomförda av forskare från Umeå universitet världens äldsta kända individuella trädklon. Man har i jorden runt trädet tagit fyra prover av trärester som med hjälp av kol 14-datering konstaterats vara 375, 5 660, 9 000 och 9 550 år gamla. Alla visade sig komma från samma individ.

Old Tjikko har haft många stammar genom åren då själva träden bara lever några hundra år, vilket är anledningen till att kol 14-datering var nödvändig istället för att använda dendrologisk datering. Delar av rotsystemet har dock hela tiden överlevt och nya delar har vuxit fram medan gamla har dött. Inga "originaldelar" av trädet är alltså "vid liv", men det är genetiskt sett samma individ som den som växte där för 9 500 år sedan. Ursprungligen har den troligen vuxit i så kallad krummholzform, men i takt med att klimatet blivit varmare har riktiga stammar börjat växa upp. Den nuvarande (2008) är ungefär fem meter hög. Trädet fick sitt namn efter upptäckaren Leif Kullmans hund Tjikko.

Omkring 20 granar äldre än 8 000 år har hittats i området från Lappland till Dalarna, däribland den med Old Tjikko jämngamla Old Rasmus. Chansen att göra den här typen av fynd är särskilt hög i bergstrakter bland annat eftersom avståndet mellan träden skyddar mot skogsbränder och miljön sällan har utsatts för omfattande skogsbruk. Upptäckten av denna och andra mycket gamla granar i fjällen har förändrat synen på granens i övrigt relativt sena etablering i Skandinavien.

På andra håll i världen finns äldre trädkloner i form av så kallade klonkolonier, där en och samma individ sprider sig i form av flera genetiskt identiska men separata individer. Exempelvis Pando, ett aspbestånd (Populus tremuloides) i Utah, har beräknats vara minst 80 000 år och kanske ända upp till 1 000 000 år.

(källa: Wikipedia)

fredag 30 juli 2021

Se det goda

Stinissen:

Det goda  är alltid mer sant än det onda. Den som ser den djupa sanningen om en annan, ser alltid att han är skapad till Guds avbild, till att älska och bli älskad. 
[...] 

De fel man upptäcker hos andra är ofta en projektion av ens egna fel. Det som som du inte vill se hos dig själv överför du på någon annan… som gör att vi skriver våra egna dåliga sidor på andras räkning… det är mycket möjligt att flisan hos den andre är ett återsken av din bjälke. De fel du lägger märke till hos den andre kan lära dig mycket om dig själv.
[...]

Ju mer du lever i kärleken, desto mindre fäster du dig vid andras skavanker… En människa utvecklas mer av att få sina goda sidor bejakade än av att få sina fel utrotade. Du blir också själv ojämförligt mycket gladare när du ser till det goda i din omgivning än när du ser till det onda. 

Luk. 6:37-41
 Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.  Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er."
 Han gav dem också en liknelse: "En blind kan väl inte leda en blind? Faller inte båda i gropen?  En lärjunge står inte över sin lärare. Men när han är fullärd blir han som sin lärare.
 Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga?  Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga.

onsdag 28 juli 2021

En godmodig humla

Humla

Etymologi: Av fornsvenska humbla, av urgermanska *humela-, jämför engelska humblebee (nu vanligen bumblebee) och nederländska hommel

Av en urindoeuropeisk rot *km̥-, jämför ryska шмель (šmel’, ”humla”), polska czmiel och litauiska kamãnė (”bi”).


Troligen ljudhärmande och besläktat med bl.a. engelska hum (”surr”) och litauiska kìmti (”bli hes”).

Intressant att tänka på ordet humble (ödmjuk). I jämförelse med getingar, är humlor ödmjuka varelser. 

tisdag 27 juli 2021

Möte med naturen (4): Vindens sus i trädtopparna

Träden vajar. Vinden tar tag i deras krona och får dem att röra sig. Ibland stilla, ibland måste kronan böja sig radikalt för att inte knäckas av vindens kraft. Suset når mina öron som ett svårdefinierat ljud, det rör sig fritt, det skapar rymd och omfattning. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån det kommer eller vart det går, sa Jesus till Nikodemus. Suset från min dator är inte alls detsamma. Det är liksom störigt. Det ljud som når mig från trädens toppar är inte störande, mera uppfriskande, uppmuntrande, levande. 

Jag brukar ibland ställa mig i vindriktningen och andas ut, och andas in luften som rör sig. Särskilt när jag är varm och svettig, så måste jag hitta en plats dit vindens rörelse når mig. För mig ut i vindens riktning, upptagen helt av Dig. Som ett barn bär leken i sig låt din glädje bo i mig. Så sjunger sångaren Bengt Johansson. Och jag beder: låt det ske. 

måndag 26 juli 2021

Möte med naturen (3): Bäckens porlande

 Den lilla bäcken följer sin egen väg. Den ringlar sig fram genom landskapet som en smidig orm, liksom glider fram. Vissa sträckor ser man att vattnet rör sig i riktning mot havet, andra sträckor ser det ut som stillestånd. När marken lutar en smula, hör man bäckens vatten, annars är vattnet helt tyst, några ljud behövs inte. Livet liknar bäcken. Ibland känns det som att det rör på sig, andra dagar ser det - ytligt sett - ut som att allt står stilla. Men det gör det inte. Under ytan rör det sig. Vissa perioder hör man av det inre, det under ytan, och andra perioder är det bara tyst, skönt tyst, ibland jobbigt tyst. Det måste få vara så. Tala har sin tid, tiga har sin tid. (Pred. 3:7)

Hur liten bäcken än är, rör den sig mot havet. Hur stor än bäcken blir, om den övergår till att bli en å, en älv, en fjord eller en flod - spelar ingen roll, alla rör sig i en viss riktning: mot havet. I vissa fall kan slutmålet vara en insjö. Oavsett vad som händer i världen och i våra samhällen, finns bäcken där och bara gör det den gör: lever och verkar. Den bidrar till liv och att naturen fortsätter att finnas. 

Med tanke på bäckens vatten kan vi även associera till mer metafysiska ting: inspirationens källflöden, det eviga livets vatten, idétorka vs. idéflöden, att det flödar av lycka på insidan.  

torsdag 22 juli 2021

Visste du detta (26)? Metafysik

Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska, men detta är inte en tillräcklig definition. Från att ursprungligen ha varit ett mer väldefinierat ämne – som kan sägas ha haft "varande i sig" eller "första orsaker" som sitt studieämne – har det idag kommit att inkludera frågor som exempelvis viljans frihet, som förr inte skulle ha betraktats som en metafysisk fråga. Andra frågor som har behandlats inom metafysiken är Hur är naturen beskaffad?, Finns Gud?, Vilken är människans plats i universum? samt begrepp som existens, rum, tid och kausalitet.  

Denna utveckling av ämnet har gjort att det numera är mycket svårdefinierat, samtidigt som det finns ett förnyat intresse för dessa frågeställningar. Metafysik kritiseras ibland för att ta vid där vetenskapen slutar, den ses som utomvetenskaplig. Mot denna kritik framhålls att metafysik såsom filosofisk verksamhet kan bedrivas med försvarbara, rationella argument som inte motsäger utan tvärtom integrerar vetenskapliga fakta. Det förefaller dessutom omöjligt att med vetenskapliga eller logiska argument motbevisa metafysiska utsagors giltighet. 

Uppfattningen att metafysiska utsagor inte kan vara sanna kan kritiseras för att själv bygga på ett antagande av metafysisk art, nämligen att verklighetens grundläggande fundament är så att de inte kan begripas. Därför är det svårt att se hur man kan avvisa metafysik utan att själv bedriva metafysik i någon form. (Denna text är inte verifierad med motiveringen brist på källor. Vilket är en tydlig (meta)for. Det är bryggan mellan det som (ännu) inte går att bevisa men något som vi ändå på något plan vet/känner finns där.)

Det första genomarbetade metafysiska systemet anses vara Aristoteles "första filosofi". Termen "metafysik" härstammar från samlingsnamnet på fjorton av Aristoteles böcker. Aristoteles själv kände däremot aldrig till termen; böckerna fick sitt namn ungefär hundra år efter hans död då en sammanställare av Aristoteles skrifter benämnde dessa fjorton böcker "Ta meta ta phusika", ungefär "det som kommer efter det fysiska". Tanken var troligen att man först skulle ha tagit sig igenom Aristoteles "fysik", det vill säga hans naturvetenskapliga böcker, innan man gav sig på "metafysiken".

Med tiden blev det grekiska "ta meta ta phusika" substantiverat till latinets "metaphysica". I det medeltida tänkandet hade metafysiken till uppgift att klargöra enheten mellan det immanenta och det transcendenta och sammanföll då i stor utsträckning med den naturliga teologin. Termen "metafysik" kom att beteckna både Aristoteles verk och ämnet för detta verk.

(Källa, och läs mer på Wikipedia)



tisdag 20 juli 2021

Visste du detta (25)? Goosebumps: gåshud

Gåshud (även piloerektion) är en funktion inom termoregleringen som innebär att en muskel (errector pili) aktiveras och drar i hårsäckarna så att dessa pekar rakt ut. När detta händer oss människor som inte har päls liknar vi en plockad gås, därav uttrycket. Kan också kallas rysning.

På pälsdjur reser sig håren på skinnet. Detta har huvudsakligen två funktioner, pälsen blir tjockare och varmare eller att pälsdjuret ser större och farligare ut.

Hos människan framkallas gåshud främst av kyla men också av vissa känslor i form av njutning eller obehag. Gåshud framkallas av att kyla eller andra sensoriska stimuli aktiverar termoreceptorerna vilka signalerar till centrala nervsystemet att dra samman errector pili, varmed gåshuden uppkommit. När musklerna dras samman förändras blodgenomströmningen i huden; denna ytliga blodcirkulation är viktig för att balansera temperaturen mellan kroppsdelar samt i kroppen gentemot omgivningen. Errector pili är glatt muskulatur och kan följaktligen kontrahera i respons på signalsubstanser och hormoner som påverkar sympatiska nervsystemet.

Fenomenet kallas även ståpäls, ankskinn, tuppaskinn eller "kycklingskinn" eftersom ankor, tuppar och kycklingar har samma typ av skinn. På engelska: goosebumps.

(källa: Wikipedia)

måndag 19 juli 2021

Visste du detta (24)? Litania

Litania är en diktsamling av Werner Aspenström utgiven 1952. Tillsammans med Snölegend (1949) och Hundarna (1954) bildar den en trilogi. De tre samlingarna utgavs tillsammans i Dikter 1946-1954, som även innehåller några dikter från Skriket och tystnaden (1946).

Litania betyder klagovisa, men trots en elegisk grundton innehåller samlingen många humoristiska och lekfulla dikter, liksom koncentrerade och sinnliga naturdikter. Boken har fyra avdelningar. Den första anknyter till den föregående samlingen Snölegend och gestaltar känslor av distans, avskildhet och dödsmedvetenhet. Den andra innehåller korta dikter, ofta med naturmotiv, som den underfundiga och välkända Mätarlarven. Den tredje avdelningen präglas av poetisk självrannsakan och kritisk granskning av diktens möjligheter. 

Där finns även porträttdikter av fem svenska poeter, vilka har identifierats som Bo Setterlind, Karl Vennberg, Gunnar Ekelöf, Lars Englund och Artur Lundkvist. I den fjärde och avslutande avdelningen varieras ett undergångstema med mörka visioner, bland annat representerat av dikten Världsträdet.

(källa: Wikipedia)

söndag 18 juli 2021

Visste du detta (23)? Metanoia

Metanoia, en omskrivning av grekiska μετάνοια, betyder eftertanke eller borttanke, med meta som betyder "efter" eller "bortom" och nous betyder "sinne". Det förstås allmänt som "en transformativ hjärteförändring; särskilt: en andlig omvändelse".  (Wikipedia)

Stinissen talar om att omvändelse på grekiska heter metanoia. Det innebär alltså att få andra tankar, förvärva djupare insikt, bli medveten. Det är en ständigt pågående process. Människans hem är i Gud som bor i hennes innersta. Din omvändelse består i att bli medveten om den verklighet du lever i. Det är i bön och tystnad som dina ögon kan öppnas. Omvändelse leder dig inte till något främmande och okänt, du går mot din längtans innersta mål.  

Detta stämmer väl in i Hellstens ord: Jesus var inte troende, han var medveten. De orden kommer till mig som en insikt, vilken jag önskar ska fördjupas inom mig. En insikt som landar inom mig varje dag, i mitt tänkande och varande. Att få vara trygg och medveten om närvaron



fredag 16 juli 2021

MÄTARLARVEN

 MÄTARLARVEN

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar ut mot evigheten
evigheten är alldeles för stor i dag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad. 

(av Werner Aspenström, Ur Litania, 1952)  



måndag 12 juli 2021

Sinnesbön


Ge mig ett rent sinne - så jag må se dig,
ett ödmjukt sinne - så att jag må höra dig,
ett kärlekens sinne - att jag må tjäna dig,
ett trons sinne - att jag må förbli i dig.

(Dag Hammarskjöld)




söndag 11 juli 2021

Visste du detta (22)? Vitterhet

Vitterhet (jfr isländska vitr, klok, vettig, kunnig; av vit, vett, förstånd) är ett ålderdomligt ord för humanistisk bildning, poesi, skönlitterär prosa och retorik som idag mest är känt i samband med Vitterhetsakademiens verksamhet. I 1600-talssvenskan betydde vitterhet kunskapsrikedom, vett och lärdom. Under 1700-talet antog det en smalare innebörd av humanistisk bildning i förening med skönhetssinne. 

Det innefattade då alla de kunskapsgrenar som ansågs ge en sådan bildning, närmast i anslutning till franskans begrepp belles-lettres som stod i motsats till matematiken och naturvetenskaperna, sciences. Mot slutet av 1700-talet gick utvecklingen vidare och innebörden blev än snävare. Det kom då att syfta på skönlitteratur i motsats till facklitteratur av vad slag den vara månde.

Ordet används t.ex. så här: 
Carl Anders Kullberg, född 26 oktober 1815 i Sventorps socken, Skaraborgs län, död 22 oktober 1897 i Skövde, var en svensk skald och vitter översättare, kusin till Nils Axel Kullberg.

Källa: Wikipedia. Läs mer om Vitterhetsakademien: >>https://www.vitterhetsakademien.se/

lördag 10 juli 2021

Det har blivit praktisk verklighet - i vår tid

Bild från pixabay.com
Det vi hört talas om och läst om i olika böcker och framtidsförutsägelser är nu en verklighet. Att med någon form av inopererat märke, chip eller annat kunna öppna dörrar, man kan även blippa för betalning i affärer m.fl användningsområden. Nu är det här.

Läs nedan och se videoklippet om läkaren Alexander.  

Alexander har mikrochip under huden - tar ut pengar och öppnar dörrar, klicka >>här:  http://a.msn.com/01/sv-se/AALUdsz?ocid=se

fredag 9 juli 2021

Möte med naturen (2). Skärgårdsön

Skärgårdsön

Omgiven av vatten. En liten brygga där båten kan förtöjas. Den guppar stilla i vattnet. Båten alltså. Alar och älggräs vajar för den milda kvällsbrisen. Det lilla rödmålade utedasset lutar lite åt höger. Något har hänt med marken under. En liten upptrampad gångstig öppnar sig åt vänster och jag följer den de vajande träden till höger om mig och vattenbrynet till vänster. De släta klipporna lutar ner mot vattenlinjen, lite blankslitna av väder, vind och slipande vatten. Lågt solljus blänker i klippornas polerade yta. En gädda slår i vattnet precis där vassen börjar. Mina steg är lätta och befriade från stress och krav. 

Skärgårdsön är så långt från TV-serier som Skärgårdsdoktorn eller någon annan långkörande TV-serie som fylls av jobbiga grannar, skvaller, instängdhet och osämja, med inslag av kortvarig romantik eller svek.  Min vandring längs med vattenlinjen är inte så lång eller tidskrävande, ön är liten, men den är att jämföra med att fullt ut njuta av ett glas iskallt vatten en alldeles för varm sommardag. När jag återigen sitter i båten, och långsamt ger mig av från ön, vänder jag på mig och ser med tacksamhet på det enkla, uppenbara och stillsamma som möter mig där och då. Just nu. Just här. 


onsdag 7 juli 2021

Visste du detta (21)? Hamling

Hamling (att hamla), klappning (på Gotland) eller tullning (i Roslagen),[1][2] är en skötselsteknik som kan utföras på de flesta lövträd, till exempel lind eller ask. Tekniken går ut på att samtliga grenar beskärs med regelbundna intervall på mellan 3 och 20 år. Hamling utförs på sensommaren innan löven fälls för att skapa foder åt boskap. Träden beskärs på ett sådant sätt att fler skott bildas till kommande år. Syftet är att så snabbt som möjligt få fram en stor mängd löv. Oftast torkades kvistarna med löv och sparades till foder för djuren inför vintern. Hamlingen bidrar till att trädet växer långsammare eftersom det finns en mindre lövmassa som ansamlar energin.

Flera olika varianter av hamling förekommer. Replövtäkt är egentligen inte en form av hamling. Här repas de färska löven av från kvistar och grenar utan att särskilt mycket av dessa avlägsnas från trädet. Denna typ av lövtäkt lämnar mycket få spår efter sig. I Spanien och Portugal, men även på Sardinien och södra Balkan har en kombinerad gren- och lövtäkt skett på bland annat stenek, korkek och kermesek. Dessa träd får ett lågt, nästan krypande utseende.

[...]

Hamling var vanligt i södra Sverige fram till början av 1900-talet. Längre norrut var det inte lika vanligt eftersom det fanns färre lämpliga lövträd. Nu för tiden hamlar man träd mest i kulturvårdssyfte och för den biologiska mångfalden.

Källa och läs mera: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamling

lördag 3 juli 2021

Möte med naturen (1): Skogsvägen

Går långsamt vägen fram, skog på båda sidor om gruset. Vajande granar och susande tallar, ekar och björkar som gungar stilla i vinden. Nästan obefintlig blåser den genom mitt hår, bara bakifrån, liksom smygande, viskande i sommarkvällen. Inga myggor, en och annan fluga, annars lugnt. Några vackra, blankpolerade skalbaggar på vägen mumsar på en kopparorm som ligger död och tillplattad. Säkert har en bil lyckats köra över den och lämnat den åt sitt öde. Jag räknar till åtminstone 12 skalbaggar som är samlade till festmåltid en fredagskväll i skogen. Ekorren korsar min väg, ett par duvor flaxar oroligt iväg när jag råkar komma för nära. Blåmesar och gråsparvar sirrar omkring i luften omkring mig. 

Jag korsar den obevakade järnvägsrälsen. Öresundståget dundrar fram här en gång i timmen, åt endera hållet. En hund skäller i fjärran, och en skata skränar en bit bort längs vägen. Tallarna reser sig spikraka i ryggen mot den lite disiga, men blå himlen. De är kvarlämnade efter att skogsmaskinen gjort sitt. Det som för ett halvår sedan såg ut som ett tråkigt kalhygge, börjar ordna till sig och allting verkar lägga sig tillrätta på båda sidor om vägen där jag går. Det finns en förunderlig förmåga nedlagd i naturen; att läka sig själv, att återhämta sig, att andas ut och att andas in. Att bara få finnas, sida vid sida om alla andra arter och sorter och rörelser och ljud. Det är läkande att få vistas här. Att få känna tillit istället för rädsla. Att få vila i försynen och skapelsens famn. Jag andas lätt och naturligt, blir varm men mår skönt. Jag trivs i skogen. Havet i all ära, men jag dras till skogen, till bäcken, till den lilla sjön. Jag tror att det är min hemvist, mer än havet. En övergiven Volvo V70 står utmed vägen där jag går, grå till färgen. 

När jag återkommit till min bil, känner jag mig ny på insidan. Jag har mött något läkande, något uppiggande, något viktigt och lika naturligt som luften vi inandas. En varm och inbjudande sida av livet. Och överlåtelsen till livet. Det känns så viktigt och jag tror: avgörande för mitt liv nu och framåt. Jag vill vila i tilliten till Dig som skapat mig och allt det sköna som finns.