Perspektivskifte (paradigmskifte)

Vilket perspektiv har du?
Häxan eller den vackra, väna kvinnan som förläget ser bort?
Kan du välja, eller ser du bara den ena?

Ådalen i full blom

Det är så inbjudande och enkelt. Välkommen!

Heta ord (29). Visshet.

Att vara säker på sin sak, det känns alltid bra. Att vara osäker innebär ofta energiförlust och tvivelsmål. Att inte veta riktigt säkert. Det kan gälla yttre ting i min omgivning, det kan gälla jobbet, familjen, ekonomin, vädret, yrkesval, programval, politik, vilken väg jag ska välja ute i trafiken, vilken mat som är bäst för mig, vilka vanor som är nyttiga och vilka som är onyttiga för mig och för min omgivning. Ovisshet. Visshet med bokstaven o framför. Jobbigt. Att ständigt, eller under längre tider, leva i ovisshetens mörker, tar på krafterna. Att inte veta hur det blir, om det kommer att ordna sig, det påverkar mig kanske mer än jag tror. Ovisshetens mörker. Ovisshetens komplicerade, onyanserade, ofokuserade, osäkra, malplacerade och koncentrationsförstörande inverkan på mitt liv. Inte roligt.

Det positiva i livet är att det infinner sig perioder av visshet. Perioder då jag är säker. Då jag är trygg. Utan lugnande medicin eller alkohol. Säker på mitt val, säker på min väg, på mitt värde, på mitt läge, på min position, på mig själv och på omgivningen. Inre visshet och yttre lugn. Inre lugn också som en följd av vissheten. Ett visshetens ljus och lugn.

Och i spänningsfältet mellan ovisshet och visshet lever jag just i detta ögonblick. Egentligen hela tiden. Någon lär ha sagt att det enda jag riktigt kan lita på är att allting ändras. Det enda oföränderliga tillstånd som finns är att inget är oföränderligt. Allting förändras. Hela tiden. Min fråga idag är: hur kan jag leva i en visshetens trygghet mitt i det föränderliga som kallas mitt liv? Jag kan ju inte förlita mig på att ingenting kommer att förändras. Det vet jag med mitt förnuft. Kan jag förhålla mig till ovissheten och ändå känna visshet inom mig?

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.
(Hebr. 11:1) 

Tron på och förvissningen om att jag är älskad, den är grundläggande och i många avseenden avgörande. Tron på en fast punkt utanför min egen - många gånger - skakiga verklighet, ger mig en stadga och trygghet som varken försäkringar när det gäller personliga ägodelar eller människors försäkringar i form av ord kan ge mig.

Rödstjärt

Rödstjärten betraktar fiberkabeln.

Pär Lagerkvist (1891-1974)

Han fick nobelpriset 1951, och många anser att en av de största orsakerna till det var hans bok Barabbas (1950). I den kan vi bl.a. läsa:

”Barabbas har bokstavligen Jesus att tacka för sitt liv...Jesus är den kärleksfulle, som har kraft att väcka det bästa inom människan. Alla troende betonar, att kärleken till medmänniskorna är huvudsaken i deras tro...”

I sin bok Det eviga leendet (1920) presenterar Lagerkvist sin syn på och hållning till Gud:

”...några döda söker efter Gud och finner honom till slut i gestalten av en gammal vedsågande gubbe. De försöker ställa honom till svars för livets tomhet, men han svarar: 
”Jag har inte menat livet som någonting märkvärdigt. Jag har bara menat att ni aldrig skulle behöva nöja er med intet.” Svaret avväpnar dem och de återvänder till livet med det eviga leendet i sina hjärtan. Kärleken till medmänniskorna kan ge livet mening...”.

Så långt Lagerkvist.

In medias res

In medias res (latin, i händelsernas mitt) är ett berättargrepp som innebär att en historia börjar mitt i handlingen, vars helhet blir tydligare efter hand. Att en berättelse inleds under en pågående händelse innebär inte nödvändigtvis att den inletts in medias res, sett till berättelsens centrala eller övergripande handling.

Ett exempel på In medias res är inledningen av Gösta Berlings saga:

Äntligen stod prästen i predikstolen.

(Selma Lagerlöf)

Man kan använda sig av så kallade presuppositioner (ett påstående som genom yttrandet av ett annat påstående förutsätts vara sant. T.ex. Olle har slutat stjäla cyklar. Ett sådant påstående förutsätter att Olle brukar stjäla cyklar).

På svenska innebär detta till exempel att man förutsätter eller låtsas att läsaren vet genom bestämdhet; substantiv står i bestämd form och med attribut (bestämningsord).

Byggnader (23). Lusthus på bergets topp

Lusthuset är högst upp på bergets krön vid Annebo/Wämöparken.

Ljusvågor

Ljuset tilltar alltmer, och påverkar.

Aprildag

Ler mot dagen som grytt. Solen skiner, fåglarna flyger och kvittrar om vartannat, vinden bjuder in till dans. Gräset har börjat gro och växa och knopparna har vuxit på träd och buskar både i trädgården och i skogen. Allt börjar leva och utvecklas. Glad att få leva. Glad att kunna se solen och dess verkningar. Glad över möjligheterna denna dag ger.

Glad att se ut genom mitt fönster och se en blå himmel och veta att denna dag bara börjat. Glad över nattens sömn och vila. Glad över de ägodelar jag kallar mina. Glad över sången och musiken. Glad över mitt jobb. Glad över min bil. Och mitt hus. Glad över viljan som finns inom mig. Glad över energi och livslust. Glad över människor i min närhet, ingen nämnd och ingen glömd. Glad över dagen som grytt.

Nätberoende

Spindel i spindelnät på hasslöbron.

Utstrålning som en majonästub

Jussi Adler Olsen skriver i sin bok Washingtondekretet:

”Bort med det”, mumlade han och lyfte blicken mot redaktionschefens bleka ansikte. Förut hade hon varit en gudabenådad skönhet, [och var tidigare på redaktionen vid Rockefeller Plaza i New York], men nu hade hon i likhet med de flesta av stjärnreportrarna förflyttats till Washingtonredaktionen där allt hände. 

Hon hade mörka ringar under ögonen, var slarvigt klädd och besatt en utstrålning motsvarande en halvfull majonnästub vars bästföredatum passerat för evigheter sedan.

Vi har alla olika utstrålning. Redaktionschefens utstrålning och omvandling från skönhetsdrottning till halvfull majonästub, går inte att ta miste på. Att dess bästföredatum också överskridits gör inte saken bättre. Festligt och tänkvärt skrivet.

Trött som ett ålderdomshem

Jussi Adler Olsen skriver i sin bok Washingtondekretet:

En kvinnoröst trött som ett ålderdomshem reagerade efter en halv minut. ”Ja”, sa den bara. Ordet kändes som ett snitt i huden.

”Det här är en nödsituation”, viskade han. ”Jag vet inte vem jag har ringt och för det ber jag om ursäkt, men jag befinner mig i livsfara. Jag sitter i ett mörkt rum och ser inte vad jag slår för nummer.” Fem sekunder gick, även om det kändes som ett halvt liv.

Man kan verkligen känna hur trött kvinnan och hennes röst är när hon svarar. Att det dessutom är skrivet med "glimten i ögat" gör inte saken sämre. Författaren är en verklig ordjonglör.

Att vi sedan - alla och envar - känt oss trötta som ett ålderdomshem, det förstärker effekten ytterligare.

Tredjedag påsk

Ljuset stiger
morgonen gryr.
Fåglarna flyger
nätterna flyr.
Timmen är tidig
otåligheten pyr.
Efter påsk
med kyla och snö
kommer nya tider
med värme och tö.
Jag vaknar, en ny dag
jag känner mig slö.
Ljuset ger hopp
dagen ger mod
veckornas lopp
ger mig tålamod.
Mod att bara vara
här och nu.
Att andas ut och svara
jag är jag och du är du.
Att andas in
och veta
platsen är min
utan att leta.

Vrängö och Nättrabyån

Vacker, stilla kväll, i Nättrabytrakten.

Vrängö

Hur vackert som helst. Gratis.

Heta ord (28). Enighet

De tu skola bliva ett. De två ska bli ett. Ett hjärta och en själ. Tillsammans.
Motsatsen heter söndring. Splittring.

Enade vi stå, söndrade vi falla. På engelska: United we stand; divided we fall.

Treenighet. Gudomen. Vi är också treeniga - hur förhåller vi oss till det? Bli medvetandegjorda om vårt släktskap med Gud och om att vi Är både kropp, själ och ande. Vi skulle kunna benämna det med andra ord: kroppen, det mentala och vårt hjärta. Använd de ord och den vokabulär som är bäst för dig. Det viktiga är delarna och helheten. Att vi räknar med alla tre, och bejakar dem på samma villkor. Och inte anser den ene vara dominant över den andra, eller att vi får för oss att den ena är viktigare än den andra. Och de tre delarna måste fungera ihop, för att det inte ska vara söndring inom oss, utan enighet. Vi kan inte blunda för det längre.

E pluribus unum. Förenta staternas motto. Av många blir en. Och det är väl det gemenskap handlar om. Att flera blir en. Att många blir en.

Läs själv (lästips): Lee Childs debut- och kriminalroman Dollar. Där är det latinska uttrycket omvänt: E unum pluribus. Och uttrycket har väldigt stor betydelse i hela romanen, vilken blev en braksuccé.

Ett hjärta kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar, säger du att du är min vän, så är det kanske så. Så långt från enighet man kan komma.

Förlåt

Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen. Namnet långfredag kommer av att dagen var lång och besvärlig för Jesus och eftersom gudstjänsten var längre än andra dagar.

Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag på 1600-talet.

Bild från pixabay.com (free pictures)

Det märkliga som inträffade denna speciella dag i historien, kan vi inte nog uppmärksamma. Vi kan säga att denna dags händelser sammanräknade med påskdagens händelser, med uppståndelseögonblicket, mer än något annat har påverkat människors och historiens gång. Om detta kan vi tala om i dagar och veckor, och skriva om i spaltkilometrar, men låt mig lyfta fram en detalj i dramat som utspelas på korset där Jesus dog - och i den närbelägna huvudstaden och dess tempel.

Jesus hängdes upp på korset vid tredje timmen (kl. 9 på f.m) och vid sjätte timmen kom det ett massivt mörker "över hela jorden" som varade till nionde timmen. Då höjer Jesus, utmattad intill döden, sin röst och ropar ut: min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig". Och en liten stund senare hörs han ropa: Det är fullbordat! Därefter tar han sitt sista andetag och dör. I samma ögonblick som de sista orden kommer över hans läppar, blir det ett kraftigt jordskalv och alla blir med fog rädda och undrar vad som sker, och i templet händer det märkliga att det tjocka draperi som skilde tempelområdets Det heliga från Det allra heligaste, rivs itu, uppifrån och ända ner och öppnar vägen in till det heligaste rummet i templet. Detta draperi kallades förlåten. Från detta ord har vi ordet förlåt som vi - de allra flesta människor - betraktar som ett av de vackraste och viktigaste i språket. Inte minst för dess betydelse. 

Att kunna säga förlåt. Att bli förlåten. Att uppleva förlåtelsens befriande kraft. Att få höra ordet förlåt eller höra du är förlåten - det är underbart. Det är en verklig och konkret upplevelse som inbegriper själen, hjärtat och kroppen i en enda stor omfamning och utandning. Och upplevelsen fortsätter efter utandning av skuld och skam, i en skön inandning av frid och ro på insidan och i hela kroppen. Ny frisk luft, syre, att vara en nyfödd person på insidan. En väg som öppnades med nya möjligheter. Det är fullbordat innebär att vägen öppnades och inte kommer att stängas igen. Och att jag inte behöver gå via någon annan människa eller kämpa för att förtjäna förlåtelse, utan jag kan ta emot den som en fri gåva. Av nåd. Jag vill gratulera dig till denna möjlighet! Förlåten. På Långfredagen 2017. Kan det bli bättre? En sådan dag får gärna vara lång.

Den som har vett, spar sina ord (Salomo)

Ett ordspråk jag lärt mig i Blekinge lyder: “han pratar så mycket (strunt) - för han har inget förstånd som stoppar honom”. Vid närmare eftertanke kan jag konstatera att det visat sig stämma. De fåordiga är ofta de som har något att säga. Det är som att de sparar ihop till något med substans och pregnans och yttrar detta. De kan säkert få en stämpel att de är introverta, men det må så vara (precis som att det skulle vara någon sorts sjukdom, i motsats till den som är extrovert) - orden de uttalar väger så mycket tyngre än hos dem där orden bara rinner ur dem hela tiden.

Det är vettigt att spara på orden. Då behöver man inte begå misstaget att säga överilade saker, ogenomtänkta satser och meningar, förhastade ord, utan orden kan komma i ett lugnt och sakligt tempo och sammanhang. Inte dumt alls. En av mina favoritfigurer i deckargenren, Jack Reacher, har denna egenhet, så när författaren Andy Martin ska skriva en bok om Lee Childs skrivarprocess om just sin deckargestalt Reacher, så heter boken And Reacher said nothing. Han talar när det behövs. Och framförallt: det som behövs.

Ett talesätt uttrycker det så talande att “vi har två öron och en mun - därför borde vi lyssna dubbelt så mycket som vi pratar”. Jag har träffat få människor där detta varit det framträdande. Däremot har jag desto oftare mött motsatsen. Öronen har ju en långt viktigare uppgift än att bara hålla uppe mössan.

Träningstips för joggare

Bygg upp kroppen inför löpsäsongen med styrketräning. De här övningarna gör att du kan springa bättre, säkrare och mer effektivt.

[...] För att bli en bra löpare måste du så klart springa mycket – men om du är stillasittande, ofta har konstiga och enformiga arbetspositioner eller tillbringar mycket tid framför datorn eller i bilen gör det att kroppen blir försvagad. Då behöver du stärka upp kroppen i gymmet också.

– Den moderna livsstilen gör dig stel och svag i viktiga hållningsmuskler som mage och rygg. När du sedan sticker ut och springer, som i sig är en väldigt monoton aktivitet, så klarar inte kroppen av belastningen. [...]

Viktigast för löpare är att träna ben, rygg och mage, med mycket fokus på baksida lår och säte samt de stabiliserande musklerna i bålen. Försök alltid tänka att du ska kunna se på övningen att den faktiskt påminner om löpningen på något sätt, då är du rätt ute.

– Enbensövningar, rotationer och enarmsövningar är alltid effektivt just för löpare, eftersom vårt rörelsemönster ser ut så när vi springer. Vi har alltid bara en fot i marken, vi jobbar med en diagonal rörelse genom kroppen och vi rör armarna separat åt varsitt håll.

(källa: https://www.sportamore.se/magazine/sport-traning/5-styrkeovningar-lopare/  )

Läs mer om utmattningssyndrom och att sätta gränser:
http://kurera.se/gick-in-i-vaggen-med-en-kaftsmall/

Naturen

Stanna upp och läs den lite otydliga texten, men med ett tydligt budskap.

Naturen skapar dag efter dag skönhet åt oss 

bara vi har ögon att se med och ett sinne som är öppet.

(gammal skylt i Karlshamn)