Hängivenhetens lovsång och konsekvens (2)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten. 

Jubla min ande,
du har fått liv.

Människan är - liksom Gud - treenig. Kropp, själ och ande. Oftast talar man om kroppen och kroppens behov. Själen kommer som god tvåa. Nuförtiden alltså. Man talar om själslig utmattning, och mental återhämtning. Som lite undanskymd trea finns ande. Det är inte ofta jag hör någon tala om sin ande. Anda kan användas i en mening typ: samtalen fördes i en god anda, lagandan var god, andemeningen lyder, andetag, osv. Men att höra någon tala om sin egen ande, t.ex. jag är tom i min ande, det tror jag inte att jag hört någon uttala. Ändå är det detta som är andens roll och betydelse. Ett rum i mitt innersta som kan vara tomt eller bebott av någon. 

Det innersta, kan i Boken ibland kallas min ande eller mitt hjärta. Och om det innersta, min ande, uppfylls av någonting, så påverkar det de andra skikten av min person. Precis som när man blandar saft. Du häller först i extraktet, den koncentrerade saften i bägaren. Därefter fyller du på med vatten, och bägarens hela innehåll färgas och smaksätts av den koncentrerade saften. Så påverkar min ande, min själ och min kropp. I Boken talas det till och med om att om inte Guds ande bor i min ande, är min ande död. Men den får liv genom Livets ande, som tar sin boning i mig när jag säger mitt hela och odelade JA till Jesus Kristus. 

Han flyttar in i mitt innersta rum, in i mitt tomrum, och fyller det med liv och helig Ande. Från död till liv. Från ingenting i rummet (tomrummet), till ett innersta rum som är fyllt av liv, glädje, tålamod, frid, återhållsamhet, trofasthet, ödmjukhet och trygghet.
Jubla min ande, du har fått liv. Och allt handlar om nåd.