fredag 24 september 2021

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (6)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): 
https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Ni, mina ögon,
se och betrakta världen.

Ögonen kan användas till mycket. De är en avgörande faktor i hur vi uppfattar det vi har omkring oss. Vi kan titta på saker. Vi kan se saker. Vi kan ögna igenom en klädkatalog. Vi kan slänga ett getöga. Vi kan kolla på något. Vi kan iaktta någon. 

Men vi kan även betrakta världen. Att betrakta är att gå lite djupare - ibland mycket djupare - och se det som i förstone inte syns. Att se på bilder är en sak, att betrakta en bild, är en helt annan sak, egentligen. Den som ser på en bild, ser bara det yttre - jag höll på att säga ramverket - men den som betraktar bilden ser de olika nyanserna, dimensionerna och det som är uppenbart, men även det som i det ytliga seendet är fördolt. 

Jag uppmanar mina ögon att betrakta världen, och i det ligger en öppenhet och en utmaning. Att se längre, djupare och mer insiktsfullt. På min omvärld. På mitt liv. På andras liv. På bilder. I läsning av god litteratur, där finns många skikt och perspektiv som inte syns på ytan, men vid det stilla betraktandet träder de fram. Någon sa: läs inte för många böcker, läs några få utvalda noga istället! 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar