Hängivenhetens lovsång och konsekvens (5)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Löp fritt kära tankar,
ingen kan låsa in er.

Denna hängivenhetens dag handlar skrivandet om tankarna. Och tankarnas frihet. Tankarna tror jag finns i mitt huvud. Men jag tror också att mitt hjärta är inblandat. Inte det fysiska hjärtat, själva blodpumpen, men däremot hjärtat som handlar om mitt sinne. Älska Gud av hela ditt hjärta. Ett hjärta kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar. Tankarna är som en mötesplats där de inre intrycken och de yttre möts och blandas.

Det är skönt att idag ha det så att tankarna kan få löpa fritt. Och att de får löpa åt det håll de vill, ingen styrning är nödvändig. Mer än det jag själv vill. Jag vill tro att tankarnas behållare fylls  denna stund med det innersta hos mig, och det jag väljer att fylla mig med, från Boken, och från andra inspirerade tänkare. Jag tror fullt och fast på betydelsen av att välja vad jag vill ska fylla mig. Vi kan påverka det genom aktiva val. Att inte i första läget ta in  en massa yttre stimuli, tankar, värderingar och åsikter, utan lugnt och stilla välja källa för vad vi vill fyllas av. På morgonen, på dagen, på kvällen.

Och jag förlitar mig på orden Vinden blåser vart den vill, du vet inte varifrån den kommer, eller vart den går. Så är det med var och en som är född av Anden. Jag tror helhjärtat på detta. Låt Andens vind blåsa vart den vill inom dig. Låt Andens vind blåsa fritt, ge honom spelrum, andrum, låt Anden föra dig åt det håll du inte känner till, men du har en aning om att det är bra, det är ok, det är helt rätt. 

Tankarnas frihet har många författare som satts i fängelse, hävdat och upplevt. Jag tänker på den unga flickan Anne Frank som sitter instängd i en garderob under kriget, och med risk för att bli tillfångatagen och deporterad till förintelseläger, hon skriver sin dagbok. Vi kan bara ana vad skrivandet betydde för henne, att hennes tankar fästes på papper, att de trots rådande omständigheter, fick löpa fritt. Vilken gåva, vilken skatt, vilken möjlighet som står oss och mig till buds! Denna dag vill jag låta mina tankar löpa fritt. Inte låta något störa eller ingripa mot friheten. Anden, vinden och tankarna får synkroniseras och löpa fritt. 

I Luk. 6:45 läser vi: En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.