Hängivenhetens lovsång och konsekvens (3)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Gläds du min kropp,
du kan dansa och springa.

Bild från pixabay.com

Denna dag uppmanar jag min kropp till glädje. Till dans och att springa. Att cykla. Att promenera. Att användas. Att inte bli tung och förslappad och oanvänd i vissa delar. Gläds över rörelsen, över rörligheten, över kraften och viljan till rörelse. Var inte rädd för tröttheten, att bli uttröttad och utmattad på grund av rörelse och träning. Att känna verklig glädje i rörelsen, att kroppen fungerar. Ibland problem med ett knä eller ryggslutet som gör ont efter en stunds joggning, eller någon annan skavank kommer och går, men det går över med tiden. Jag känner mig tacksam. 

David skriver: 

Jag tackar Dig för att jag är skapad så övermåttan underbar, min kropp vet det väl. Dina ögon såg mig när jag ännu knappast var formad, när jag bildades i jordens djup. Alla mina dagar blev uppskrivna i Din bok. (Ps. 139)

O min själ, prisa din Skapare, hylla honom för Livet och nåden, för din kropp.