Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html
Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.
Ni, mina öron,
lyssna på det som är på riktigt.
Det finns så många ljud i vår värld. Ibland måste vi slå dövörat till för att inte drunkna i ljud som strömmar mot oss. Många gånger har vi ett val att göra. Att lyssna på det vi vill. I ett samtal, värt namnet, kan vi inte bara höra vad den andre säger, för att det verkligen ska bli ett samtal, måste vi lyssna. Och ett selektivt lyssnande är viktigt.
Det finns så mycket som vill pocka på vår uppmärksamhet, som vill låna vårt öra, som vill smutsa ner vår hörsel. Att selektera - välja - vilka ljud och röster som ska få inträde i vårt öra, är ofta möjligt. Bakgrundsbruset är inte mycket att göra åt i denna värld, men det vi lyssnar på, det kan vi välja. Vi uppmanas till att lyssna på det som är på riktigt.
Att mer och mer avskilja oss till de budskap, de röster, de ord, den musik, som är på riktigt. Och att välja vilket vi tar in, innebär att det vi väljer att lyssna på, blir på riktigt för oss. Betyder något för oss. Får landningstillstånd i våra hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar