Kanske har det som är du, sovit lång eller kort tid.
Denna nyårsafton ser vi framåt med öppnade ögon.
Jag vill känna att jag levt mitt liv.
Uppmuntrar dig att göra detsamma.
Idag är det Värnlösa barns dag (förr: Menlösa barns dag) som härstammar från dessa ord i Boken:
"När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 'Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer'. "
(Matteusevangeliet 2:16–18)
Från denna historiska händelse kommer uttrycket: ramaskri. Herodes blev livrädd för orden ooch frågan som stjärntydarna levererade: var kan vi finna den nyfödde judakonungen? Och därför tog han till den mycket drastiska åtgärd som Matteus berättar om.
De många misslyckandena (i våra liv) kan öppna den där platsen i oss där vi inte har något att skryta över, men ändå blir högt älskade.
Det är att bli barn på nytt, ett barn som är älskat bara för att det finns, bara för sitt leende, bara för att det ber om hjälp.
(Henri Nouwen)
Se på er själva som Kristus Jesus såg på sig. Han hade samma ställning som Gud, men att vara Guds like var inget han till varje pris klamrade sig fast vid. Tvärtom.
När tiden var inne avsade han sig gudomlighetens privilegier och fick samma ställning som en slav. Han blev som vi - en människa! Och när han hade blivit människa förblev han människa. Det är en ofattbar ödmjukhet.
Han krävde inga särskilda förmåner. Nej, han levde i osjälvisk lydnad och dog i osjälvisk lydnad - dog genom korsfästelse, den värsta tänkbara döden.
Tack vare hans lydnad upphöjde och hedrade Gud honom högt över allt och alla som någonsin funnits, för att allt skapat i himlen och på jorden - även de sedan länge döda och begravna - ska böja knä och tillbe Jesus Kristus och kalla honom alltings Mästare, till Guds Faderns stora ära.
(Filipperbrevet 2:5-11 i The Message svenska översättning)
Plötsligt händer det att mörkret skingras, spänningen släpper, motsägelsen upphävs. Oförmodat, i ett språng, en genombrytning. En födelse.... [...]
Genombrytningen till ett annat plan, där bild och motbild smälter samman, linjer och motlinjer konvergerar. På varje nytt plan samma födelseprocess. Steg för steg träder verkligheten fram, växer brottstycken samman till en helhet.
Att gå in i motsägelsen, att vila i spänningspunkten, att slå rot i förvandlingen, att överlåta sig åt mörkret - ogörligt och ändå möjligt, orimligt och likväl det enda sannfärdiga, outhärdligt och den enda befrielsen.
Väg och vardande.
.................................................
Våga fortsätta. Vägen öppnas.
Här slutar stigarna.
Här gör skidspåret sin sista bukt,
lägger en slinga mellan stavarnas kransar
och upphör.
Avtryck av mjuka lejontassar,
kan det vara sant.
Någon såg ett lamm,
eller var det ett moln?
Granar försäger sig aldrig,
bara lättar på snöbördan och fläker upp
ett par mörka grenar,
som på skämt.
Dörren står halvöppen i skjulet;
det var för länge sedan någon kunde bo här.
Eller?
Här upphör spåren,
mörkret luktar fukt
och gammalt hö.
Det sägs att Gud föddes här.
(Matt. 2:14)
![]() |
| Chat-GPT har skapat bilden |
Vad citatet betyder:
Årets nobelpristagare 2025 är:
| Champs-Élysées, bild från Wikipedia |