Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska, men detta är inte en tillräcklig definition. Från att ursprungligen ha varit ett mer väldefinierat ämne – som kan sägas ha haft "varande i sig" eller "första orsaker" som sitt studieämne – har det idag kommit att inkludera frågor som exempelvis viljans frihet, som förr inte skulle ha betraktats som en metafysisk fråga. Andra frågor som har behandlats inom metafysiken är Hur är naturen beskaffad?, Finns Gud?, Vilken är människans plats i universum? samt begrepp som existens, rum, tid och kausalitet.
Denna utveckling av ämnet har gjort att det numera är mycket svårdefinierat, samtidigt som det finns ett förnyat intresse för dessa frågeställningar. Metafysik kritiseras ibland för att ta vid där vetenskapen slutar, den ses som utomvetenskaplig. Mot denna kritik framhålls att metafysik såsom filosofisk verksamhet kan bedrivas med försvarbara, rationella argument som inte motsäger utan tvärtom integrerar vetenskapliga fakta. Det förefaller dessutom omöjligt att med vetenskapliga eller logiska argument motbevisa metafysiska utsagors giltighet.
Uppfattningen att metafysiska utsagor inte kan vara sanna kan kritiseras för att själv bygga på ett antagande av metafysisk art, nämligen att verklighetens grundläggande fundament är så att de inte kan begripas. Därför är det svårt att se hur man kan avvisa metafysik utan att själv bedriva metafysik i någon form. (Denna text är inte verifierad med motiveringen brist på källor. Vilket är en tydlig (meta)for. Det är bryggan mellan det som (ännu) inte går att bevisa men något som vi ändå på något plan vet/känner finns där.)
Det första genomarbetade metafysiska systemet anses vara Aristoteles "första filosofi". Termen "metafysik" härstammar från samlingsnamnet på fjorton av Aristoteles böcker. Aristoteles själv kände däremot aldrig till termen; böckerna fick sitt namn ungefär hundra år efter hans död då en sammanställare av Aristoteles skrifter benämnde dessa fjorton böcker "Ta meta ta phusika", ungefär "det som kommer efter det fysiska". Tanken var troligen att man först skulle ha tagit sig igenom Aristoteles "fysik", det vill säga hans naturvetenskapliga böcker, innan man gav sig på "metafysiken".
Med tiden blev det grekiska "ta meta ta phusika" substantiverat till latinets "metaphysica". I det medeltida tänkandet hade metafysiken till uppgift att klargöra enheten mellan det immanenta och det transcendenta och sammanföll då i stor utsträckning med den naturliga teologin. Termen "metafysik" kom att beteckna både Aristoteles verk och ämnet för detta verk.
(Källa, och läs mer på Wikipedia)
