Hängivenhetens lovsång och konsekvens (12)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Detta inlägg är det sista i min serie inlägg där jag kommenterar de olika delarna och verserna i dikten. Det första publicerades den 19 september. Se menyn i högerkanten här på sidan.

Mina händer,
omfatta det hjärtat står för.

Händerna - ofta de av våra kroppsdelar som berör våra handlingar. Och i det sammanhanget stämmer väldigt ofta att handlingarna är ett resultat av våra ord och av våra tankar. Ibland säger vi att tankarna är handlingarnas mormor, och orden är handlingarnas mor. 

Återigen besannas det att det synliga i våra liv är en direkt följd av det osynliga, det innersta. Våra hjärtan är själva centrum i oss, och vi uppmanas idag att låta våra handlingsorgan - händerna - omfatta och praktisera det våra hjärtan står för. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (11)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Mina fötter,
välj vägen hjärtat bjuder.

Fötterna är den direkta kroppsliga kontakten med jorden. Och de för mig åt det håll jag väljer att röra mig. Barfota eller med skor på. Det finns en beskrivning i Boken av en mänsklig rustning som finns tillgänglig för varje människa, och den rustningen är längst ner utrustad med villighetens skor. I en gammal textversion benämns de beredvillighetens skor. Villig, eller beredd och villig. 

Bild från pixabay.com

Fötterna både skyddas och uppmuntras av skorna som omsluter dem. Och uppmaningen till fötterna är idag att de ska, skyddade, ta sig fram på vägen som hjärtat bjuder. Det betyder att hjärtat vill påverka och råda över fötterna. Precis som med munnen, det hjärtat är fullt av, talar munnen - så är det med hjärtat: det hjärtat står för och uppmuntrar till, det påverkar riktningen mina fötter går. 

Om jag tillåter det, och med viljans kraft styr mina fötter. För de går inte av sig själv. Att bereda något är att förbereda t.ex. en maträtt, eller att hålla en lektion i skolan. När det gäller våra fötter och steg, gör vi oss beredda att i villighet gå den smala och rätta vägen. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (10)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Benen i min kropp,
redskap för det goda.

Ett redskap i arbetsboden färdigt för att låta sig användas. Ett verktyg i verktygslådan eller på verktygstavlan, redo att användas av Mästaren. Mina själsliga förnödenheter, mitt intellekt, mitt förstånd, min kropp: alltsammans kan få vara redskap för det Goda. För den Gode. Den enda som kan kallas god. Jag skulle kunna hänge mig åt någon annans intressen, men jag vill inte det. Mitt val är gjort. Jag vill tjäna Honom. Jag misslyckas många gånger, men jag vill.

Det berättas om Paulus när han i en besvärlig situation, i full storm på Adriatiska havet, med risk för sitt och sina medresenärers liv i Apg. 27:23 säger: den Gud jag tillhör, och som jag också tjänar, han ska rädda oss.  Att tillhöra och att tjäna. De två uttrycken är avgörande för en människa. Vi har valet att tillhöra och att tjäna. Vi kan låta händer och fötter, intellekt, tankar och associationer, tunga och röst tillhöra Fadern och också använda alla dessa delar av våra liv i tjänst för honom. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (9)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten. 

Du, min tunga,
du får lov att sjunga.

Min tunga får sjunga vad den vill, hur den vill, om vad den vill. Att tungan styrs av det som hjärtat är fullt av, är en ofta upplevd verklighet. Om hjärtat är fyllt av sorg, sjunger tungan sånger i moll och med lite vemod i klangen. Är hjärtat fyllt av glädje, sjunger tungan som en frigjord tunga: lätta, glädjefyllda, bekymmersfria sånger i dur. Lovsånger. 

Det fina i (kråk-) sången är att vi var och en får sjunga efter egen tunga. Som det sägs om fåglarna: de sjunger, var och en, efter egen näbb. Den skönsjungande kolibrin, på samma gren som en kraxande kråka. Det ligger en stor frihet i detta. Större än jag kan sätta ord på. Jag får lov att sjunga. 

Och jag tänker använda den friheten och möjligheten. Sångerna som jag sjunger, och i fortsättningen kommer sjunga, kommer jag att framföra med emfas, inlevelse, som ett inre budskap, uppenbart eller lite fördolt i orden och tonerna. Men på mitt sätt. Enligt mitt hjärtas innehåll. Efter egen näbb eller tunga. 

Så: fortsätt sjunga av hjärtans lust! 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (8)

  Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Ni, mina öron,
lyssna på det som är på riktigt.

Det finns så många ljud i vår värld. Ibland måste vi slå dövörat till för att inte drunkna i ljud som strömmar mot oss. Många gånger har vi ett val att göra. Att lyssna på det vi vill. I ett samtal, värt namnet, kan vi inte bara höra vad den andre säger, för att det verkligen ska bli ett samtal, måste vi lyssna. Och ett selektivt lyssnande är viktigt. 

Det finns så mycket som vill pocka på vår uppmärksamhet, som vill låna vårt öra, som vill smutsa ner vår hörsel. Att selektera - välja - vilka ljud och röster som ska få inträde i vårt öra, är ofta möjligt. Bakgrundsbruset är inte mycket att göra åt i denna värld, men det vi lyssnar på, det kan vi välja. Vi uppmanas till att lyssna på det som är på riktigt. 

Att mer och mer avskilja oss till de budskap, de röster, de ord, den musik, som är på riktigt. Och att välja vilket vi tar in, innebär att det vi väljer att lyssna på, blir på riktigt för oss. Betyder något för oss. Får landningstillstånd i våra hjärtan. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (7)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Ni, mina ögon,
se det som är fördolt.

Bild från pixabay.com

Vi är många som ser det uppenbara. Ett träd, en båt, en bil, en cykel, ett basebollträ, en fotboll, en man, en kvinna, ett barn. Jag kan se dessa ting och endast se det som är konkret och synbart för alla. Men vad dessa saker är mer än det synliga, det är detta som min bön tar fasta på: att se det som är fördolt. Trädet har ett rotsystem som är fördolt för mina ögon, det har inom sig sav som stiger uppåt, och ut till alla grenar, kvistar och blad, osynliga “ledningar” som fungerar oavsett någon publik. En båt, en bil och en cykel är ytligt sett bara just detta: kommunikationsmedel som används för att ta mig från punkt A till punkt B. Den glädje och den frihet dessa ting förmedlar till sin ägare, är fördold. För att se allt som dessa ägodelar står för, kräver att man stannar upp och begrundar, betraktar och tar sig tid att reflektera över allt bakom och bortom plåten, däcken, motorn, plasten och kedjeskyddet. Fotbollen och basebollträet likaså. Lädret och träet är det uppenbara, men vad betyder dessa saker för dem som använder dem? Vad står de för egentligen? All den glädje, gemenskap, svett, kamp och hängivenhet som döljer sig bakom orden och tingen - de syns inte, men de känns, de betyder allt för vissa människor, för övrigt för väldigt många människor. 

Och när det gäller kvinnor, män och barn, med ett ord: människor, kan vi med ögonen se deras kroppar, utseende, kläder och beteende. Men människor är så mycket mer än deras yttre. Deras inre universum syns inte, det hörs inte, men det är egentligen det som är människan i sin djupaste och verkliga betydelse. Varför gör hon som hon gör? Varför säger hon som hon säger? Varför är hon den hon är? Handen på hjärtat: vad gör människan till människa? Att se det som är fördolt - det är det avgörande. I alla fall en väldigt viktig orsak. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (6)

 Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): 
https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Ni, mina ögon,
se och betrakta världen.

Ögonen kan användas till mycket. De är en avgörande faktor i hur vi uppfattar det vi har omkring oss. Vi kan titta på saker. Vi kan se saker. Vi kan ögna igenom en klädkatalog. Vi kan slänga ett getöga. Vi kan kolla på något. Vi kan iaktta någon. 

Men vi kan även betrakta världen. Att betrakta är att gå lite djupare - ibland mycket djupare - och se det som i förstone inte syns. Att se på bilder är en sak, att betrakta en bild, är en helt annan sak, egentligen. Den som ser på en bild, ser bara det yttre - jag höll på att säga ramverket - men den som betraktar bilden ser de olika nyanserna, dimensionerna och det som är uppenbart, men även det som i det ytliga seendet är fördolt. 

Jag uppmanar mina ögon att betrakta världen, och i det ligger en öppenhet och en utmaning. Att se längre, djupare och mer insiktsfullt. På min omvärld. På mitt liv. På andras liv. På bilder. I läsning av god litteratur, där finns många skikt och perspektiv som inte syns på ytan, men vid det stilla betraktandet träder de fram. Någon sa: läs inte för många böcker, läs några få utvalda noga istället! 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (5)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Löp fritt kära tankar,
ingen kan låsa in er.

Denna hängivenhetens dag handlar skrivandet om tankarna. Och tankarnas frihet. Tankarna tror jag finns i mitt huvud. Men jag tror också att mitt hjärta är inblandat. Inte det fysiska hjärtat, själva blodpumpen, men däremot hjärtat som handlar om mitt sinne. Älska Gud av hela ditt hjärta. Ett hjärta kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar. Tankarna är som en mötesplats där de inre intrycken och de yttre möts och blandas.

Det är skönt att idag ha det så att tankarna kan få löpa fritt. Och att de får löpa åt det håll de vill, ingen styrning är nödvändig. Mer än det jag själv vill. Jag vill tro att tankarnas behållare fylls  denna stund med det innersta hos mig, och det jag väljer att fylla mig med, från Boken, och från andra inspirerade tänkare. Jag tror fullt och fast på betydelsen av att välja vad jag vill ska fylla mig. Vi kan påverka det genom aktiva val. Att inte i första läget ta in  en massa yttre stimuli, tankar, värderingar och åsikter, utan lugnt och stilla välja källa för vad vi vill fyllas av. På morgonen, på dagen, på kvällen.

Och jag förlitar mig på orden Vinden blåser vart den vill, du vet inte varifrån den kommer, eller vart den går. Så är det med var och en som är född av Anden. Jag tror helhjärtat på detta. Låt Andens vind blåsa vart den vill inom dig. Låt Andens vind blåsa fritt, ge honom spelrum, andrum, låt Anden föra dig åt det håll du inte känner till, men du har en aning om att det är bra, det är ok, det är helt rätt. 

Tankarnas frihet har många författare som satts i fängelse, hävdat och upplevt. Jag tänker på den unga flickan Anne Frank som sitter instängd i en garderob under kriget, och med risk för att bli tillfångatagen och deporterad till förintelseläger, hon skriver sin dagbok. Vi kan bara ana vad skrivandet betydde för henne, att hennes tankar fästes på papper, att de trots rådande omständigheter, fick löpa fritt. Vilken gåva, vilken skatt, vilken möjlighet som står oss och mig till buds! Denna dag vill jag låta mina tankar löpa fritt. Inte låta något störa eller ingripa mot friheten. Anden, vinden och tankarna får synkroniseras och löpa fritt. 

I Luk. 6:45 läser vi: En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (4)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Andas ut mitt hjärta,
idag är en ny dag.

Du kan andas ut. Det är en annan dag idag. Denna är ny. Det som var svårt igår, kommer idag i ett annat ljus, i ett annat läge. Det är som att en ny dag betyder: ny energi, nytt perspektiv, ny inriktning, solen har gått upp igen och jag kan välja förhållningssätt till människor och förhållanden omkring mig. 

En ny dag innebär ju att den som var igår, är passerad och i en mening gammal. Och därför kan mitt hjärta andas ut. Jag gör det nu. Och andas in den nya dagen. En dag med nya möjligheter och öppningar. En del vägar kanske kommer stängas, och andra öppnas för mig. Och för dig. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (3)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Gläds du min kropp,
du kan dansa och springa.

Bild från pixabay.com

Denna dag uppmanar jag min kropp till glädje. Till dans och att springa. Att cykla. Att promenera. Att användas. Att inte bli tung och förslappad och oanvänd i vissa delar. Gläds över rörelsen, över rörligheten, över kraften och viljan till rörelse. Var inte rädd för tröttheten, att bli uttröttad och utmattad på grund av rörelse och träning. Att känna verklig glädje i rörelsen, att kroppen fungerar. Ibland problem med ett knä eller ryggslutet som gör ont efter en stunds joggning, eller någon annan skavank kommer och går, men det går över med tiden. Jag känner mig tacksam. 

David skriver: 

Jag tackar Dig för att jag är skapad så övermåttan underbar, min kropp vet det väl. Dina ögon såg mig när jag ännu knappast var formad, när jag bildades i jordens djup. Alla mina dagar blev uppskrivna i Din bok. (Ps. 139)

O min själ, prisa din Skapare, hylla honom för Livet och nåden, för din kropp. 

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (2)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten. 

Jubla min ande,
du har fått liv.

Människan är - liksom Gud - treenig. Kropp, själ och ande. Oftast talar man om kroppen och kroppens behov. Själen kommer som god tvåa. Nuförtiden alltså. Man talar om själslig utmattning, och mental återhämtning. Som lite undanskymd trea finns ande. Det är inte ofta jag hör någon tala om sin ande. Anda kan användas i en mening typ: samtalen fördes i en god anda, lagandan var god, andemeningen lyder, andetag, osv. Men att höra någon tala om sin egen ande, t.ex. jag är tom i min ande, det tror jag inte att jag hört någon uttala. Ändå är det detta som är andens roll och betydelse. Ett rum i mitt innersta som kan vara tomt eller bebott av någon. 

Det innersta, kan i Boken ibland kallas min ande eller mitt hjärta. Och om det innersta, min ande, uppfylls av någonting, så påverkar det de andra skikten av min person. Precis som när man blandar saft. Du häller först i extraktet, den koncentrerade saften i bägaren. Därefter fyller du på med vatten, och bägarens hela innehåll färgas och smaksätts av den koncentrerade saften. Så påverkar min ande, min själ och min kropp. I Boken talas det till och med om att om inte Guds ande bor i min ande, är min ande död. Men den får liv genom Livets ande, som tar sin boning i mig när jag säger mitt hela och odelade JA till Jesus Kristus. 

Han flyttar in i mitt innersta rum, in i mitt tomrum, och fyller det med liv och helig Ande. Från död till liv. Från ingenting i rummet (tomrummet), till ett innersta rum som är fyllt av liv, glädje, tålamod, frid, återhållsamhet, trofasthet, ödmjukhet och trygghet.
Jubla min ande, du har fått liv. Och allt handlar om nåd.

Hängivenhetens lovsång och konsekvens (1)

Jag utgår från en dikt som heter Hängivenhetens lovsång, som finns publicerad här på denna bloggsida (öppnas i nytt fönster): https://bjornolof.blogspot.com/2019/11/hangivenhetens-lovsang.html 

Och i en serie inlägg kommer jag kommentera de olika delarna och verserna i dikten.

Andas min själ,
allt är väl.

Jag andas idag. Utan att tänka på det. Andningen fungerar utan tankeverksamhet och uträkningar och formler. Min kropp andas. Och min själ. Jag andas ut. Jag andas in. Jag andas, kort och gott. Ibland drar jag in ett djupt andetag och låter luften långsamt dras in och lika långsamt och långdraget andas ut. Jag känner livets kraft i syret och syresättningen. Tacksamhet är den passande beskrivningen för erfarenheten. Att få andas. Att kunna andas. Kan jag andas, är allt väl. 

Det gäller att andas i mitt eget tempo, inte beroende av löparna eller levarna runt omkring mig. Min egen andning, mitt eget tempo, mitt livs tempo. Inget lopp som innebär tävling, utan mitt eget livs unika tempo. Detta är inget jag behöver, eller ens bör, prata med andra om. 

Det är mitt eget liv, min egendom, min livssfär, mitt eget val, mitt eget livs förutsättning. Inget att torgföra, att glänsa med eller att skämmas över, eller behöva motivera, förklara eller argumentera för. Det handlar om mitt liv, min andning, min själ. Allt är väl. Oh, min själ. Andas ut, andas in. På riktigt. I den frekvens som just för tillfället är nödvändig. Skönt.