Nyordslistan 2018: Någonstansare och varsomhelstare

Någonstansare och varsomhelstare
Definition: Person som har, respektive saknar stark förankring till en viss plats

Någonstans eller var som helst. Och två festliga, väldigt talande nyord på årets nyordslista. Någonstansaren är fast förankrad i den mylla där han eller hon bor och lever. Varsomhelstaren är personen som inte har en yttre, fast förankring, utan är mer flexibel, eller flyktig, eller friare och har inget emot att variera sig. Vilken kategori tillhör jag? Vilken kategori är bäst att tillhöra? Kan man säga så? Bäst eller sämst? Är inte båda lika illa, eller lika bra? Någonstansarens problem kanske är just detta: att inte vilja röra på sig, att inte vilja utvecklas eller förändras? Att växa fast för djupt just där man står, så att platsen blir ens trygghet mer än någonting annat?

Varsomhelstarens bekymmer är kanske likalydande, fast tvärtom: man kanske är rädd för stillheten, rädd för pausen, för stiltje i sitt liv, att sitta still i båten och bara vara? För den ena sorten är rörelse utmaningen och för den andra sorten är stillheten den stora utmaningen. Varje människa har sin väg. Och många har ett fritt val att göra. En del - väldigt många förresten - tvingas till flytt, flykt, förflyttning, fördrivning, förtvivlan, medan det västerländska bekymret är själva valet.
Men oavsett vilken kategori jag tillhör, är inte det viktigaste att jag finner lugnet och varandet inom mig själv? Oavsett om min livsväg innebär geografiskt förblivande på en plats, eller om min väg innebär förflyttning, mer eller mindre ofta? Jag glömmer aldrig vykortet jag fick från Sörmland, från en vän, för ca 28 år sedan, när vi flyttat från landets mittdel till sydliga breddgrader: Det viktigaste är inte var jag bor, utan att jag är hemma inuti.

Den lilla meningen har talat till mig många gånger. Talat mig tillrätta. Talat mig hem. Till mig själv. Tack Bitte och Göran för det där enkla vykortet, önskar att jag haft det kvar. Kanske ligger det någonstans i en bortglömd låda eller kartong.

Det finns i alla fall uppsatt på mitt hjärtas vykortstavla.

Nyordslistan 2018

Här är ett axplock:

Aquafaba
Spad från baljväxter, oftast kikärtor, som kan användas i stället för äggvita i matlagning

Beslutsblindhet
Oförmåga att upptäcka manipulering av åsikter och ställningstaganden

Cyberhygien
Rutiner för sund IT-säkerhet

Digifysisk
Som kombinerar digital närvaro och fysisk närvaro

Dm:a
Skicka direktmeddelande på exempelvis Instagram, Facebook och Twitter

E-krona
Föreslagen digital centralbanksvaluta som allmänheten ska kunna handla med som ett komplement till kontanter

Explainer
Kort film eller bildsekvens som förklarar ett visst skeende och som visas på nätet

Flossa
Utföra dansrörelse där raka armar svängs från sida till sida samtidigt som höfterna svängs från sida till sida

Flygskam
Känsla av att det ur miljösynpunkt är en förkastlig handling att flyga

Förpappring
Organisationskultur där det ständigt ställs krav på dokumentation

Gensax
Teknik för att modifiera arvsmassa

Incel
Person i ofrivilligt celibat som anser sig sexuellt oattraktiv på grund av rådande samhällsvärderingar

Intryckssanera
Ta bort sådant som riskerar att störa koncentrationsförmågan

Lårskav
Hudirritation mellan låren

Mandatpingis
Rösträkning där små förändringar gör att mandat studsar mellan olika partier

Menscertifiera
Säkerställa eller intyga att det tas hänsyn till kvinnors menstruation på bland annat arbetsplatser

Nollavfall
Strävan att inte producera något avfall som inte kan återvinnas eller komposteras

Någonstansare och varsomhelstare
Person som har respektive saknar stark förankring till en viss plats

Nätläkare
Digital tjänst där diagnoser ställs av läkare som har kontakt med patienterna över nätet

Pyramidmatta
Matta täckt av uppstickande pyramidformer i gummi som placeras vid järnvägsspår för att förhindra att personer genar över spårområdet

Självoptimering
Strävan efter att uppnå största möjliga förbättring

Språkplikt
Krav på asylsökande att delta i undervisning i svenska

Spårpixel
Datorprogram som kartlägger hur användare surfar på nätet

Stöddjur
Djur som används för att ge emotionellt stöd vid bland annat resor

Swishjournalist
Journalist som finansierar sin verksamhet genom bidrag som samlas in genom appen Swish

VAR
System för videogranskning i fotboll

Välfärdsbrott
Brott som går ut på att utnyttja bidragssystem

Whataboutism
Argumentationsteknik som går ut på att bemöta kritik mot en viss företeelse med att jämföra den med en annan företeelse

Sardinen på tunnelbanan

Sardinen på tunnelbanan

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.

Sardinen vill att burken öppnas emot havet.


Ur Under tiden (1972) av Werner Aspenström.

8 år, ca 100.000 besökare och 2.000 inlägg

Oj oj oj, vad 8 år går fort när man har roligt.

I 8 år har jag nu publicerat texter, egna och andras, och bilder (mestadels egna), och det har varit roligt. Jag passerade precis 2000-strecket när det gäller publicerade inlägg. Och enligt statistikverktyget i blogger, så har ca 100.000 besökare varit inne på sidan under dessa år. Vad roligt! Välkommen tillbaka, kära läsare och kära betraktare.

Jag vill med ens säga att jag kryssat i den lilla rutan som gör att mina egna besök på min Tanke- och Fotoverkstad inte räknas in i statistiken. Ifall du undrar. Jag tror inte att jag ägnar mig åt självbedrägeri i någon framträdande eller betydande omfattning.

Det märkliga i allt detta är att jag inte har en aning om vem som besöker sidan. Jag kan - i statistikverktyget - se från vilken världsdel surfaren kommer, men ingenting om vilka personerna är. Förstås. Oavsett detta, är du välkommen. Welcome to my site.

Jag håller fortfarande fast vid det jag skrev för många år sedan, som någon sorts programförklaring eller orsak till att jag gör detta. Jag skrev så här:

Det finns så mycket runt omkring och inom oss som är värt att reflektera över. Att skriva är ETT sätt att stanna upp och ta det till sig. 

Bilder skildrar ett ögonblick och förmedlar något av det vackra, det ovanliga, det vanliga, det förunderliga som vi har runt omkring oss utan att vi kanske tänker på det. 

Orden som skrivs här är ämnade till dig som liksom jag är nyfiken på livet och hur det som finns i och utanför oss själva hänger ihop. Var öppen för det som berör dig i bilder och text. Titta inte bara på bilderna, utan betrakta dem. Ibland räcker en bild som en uppmuntran eller tankeväckare. Ibland texten, ibland kombinationen av dem båda. 

Min grundinställning är öppenhet och att se livet med perspektiv och att resonera reservationslöst. På väg genom livet. I glädje och förundran. Mikrokosmos och makrokosmos. Det lilla och det stora. 

Sardinen och musslan

Vinterlugnet sprider sig
som en skänk från ovan.
När änglakörerna tystnat
och julsångerna klingat av
då kommer friden.

Friden som inte härstammar utifrån
utan kommer från insidan,
det främmande får ge med sig
det äkta förblir.

Aspenström skriver om
sardinen som vill att burken
ska öppnas mot havet,
det talar till mig.

Den protesterar mot än det ena,
än det andra som tvingas på den
men den tar inte in det,
den har en annan öppning, vilja.

En solitär vilja,
en öppning mot det som
andra inte förstår,
andra inte mer än anar.

Att ana det andra inte anar,
att känna det andra inte känner,
att vilja det andra inte vill,
att gå åt sitt eget håll.

Ja.

Denna Annandag jul händer det igen -
inom mig, att beslutet fattas, inriktningen justeras,
beslutsamheten stadfästes, det är en annan dag på insidan.
Så får det bli. Så får det vara.

"Musslan lämnar inte sitt skal,

Bild från pixabay.com

men lär ändå känna havet",
lär en vis japan ha skrivit.
Oj, tänker jag; är det möjligt?

En mussla är en mussla.
Inte för nöjes skull, utan för att
den blev en mussla,
för att klara sig i sin omgivning.

Den öppnar sig när läget
är gynnsamt.
När tiden är inne.
Rätt tid.

Tideräkning, inte andras,
men min egen, musslans egen.
Och tänk vad som händer inom musslan:
en pärla växer fram.

Och tids nog öppnas skalet,
och processen som tog tid,
leder fram till öppning
och ett mirakel.

Det som var fördolt,
blir uppenbart,
blir strålande
i dagsljuset.

Det som var fördolt
blir synligt,
och är värdefullare
än det mesta.

Låt det finnas inom dig,
som är nedlagt där som ett embryo,
det lilla som växer och utvecklas
i ro och stilla frid.

Djupt under allas tyckanden och tänkanden
och vreda vågor och pinande stormvindar
där växer det stilla -
det dyrbara.

Trygghet i julens tid

Vi skymtar ljuset

Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. 

Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, 

men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, 

landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret

ska se ett stort ljus,

över dem som bor

i dödsskuggans land

ska ljuset stråla fram.

Du förökar det folk

som du inte gett stor glädje.

De ska glädjas inför dig

som man gläds

under skördetiden,

som man jublar när man delar byte.

För du ska bryta

deras bördors ok,

deras skuldrors käpp

och deras plågares stav,

som på Midjans tid.

Ja, varje stövel buren i stridslarm

och varje mantel vältrad i blod

ska brännas upp

och förtäras av eld.

För ett barn blir oss fött,

en son blir oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är:

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Far, Fridsfurste.

Så ska herradömet bli stort

och friden utan slut

över Davids tron och hans rike.

Det ska befästas och stödjas

med rätt och rättfärdighet

från nu och till evig tid.

(Jes. 9:1-7)

GOD JUL till alla!

Fjärde advent

En stjärna i vårt fönster, ett ljus på varje bord,
en lingonkrans på dörren, en sång – och glada ord.

En lukt av lack i huset, av hyacint och gran,
och hemligt pappersprassel och mycket marsipan.

Nu sitter vi och väntar, för allt är klart och gjort.
Just nu går julen sakta – sen går den väldigt fort!

Julspår

Kanske har livet gett oss sår
Tomten har i alla fall lämnat spår
som vi kan följa och vi går
dit de leder oss, hur vi än mår.

Skinka och sill
rödbetssallad och dill
ost och tomtegröt
knäck och choklad, så söt.

Allt i enda skön röra
vill oss alla gärna förföra
vi sjunger och äter så mycke
allt efter smak och tycke.

Julspåren leder oss rätt
must, dopp och sillrätt
Nu är det jul igen, jag säger och ler snett
och rapar så mätt, så mätt.

Julspår hit och julspår dit
de leder som en invand rit
de fördjupas och det får vara så
för julen med dess vanor måste bestå.

Julen är här, i alla mörka länder
julen är stor vi alla ljusen tänder
julen är fin, vi sjunger och äter och räcker våra händer
till dem som andra ryggen vänder.

Julspår, i denna moderna tid
julspår med pyssel och id
julspår som gör att vi inte kommer på glid
utan får känna julefrid.

Hjulen är här - igen

En buske som sprider ljus

Tänk vad lite ljus kan göra.

Håller

Håller koppen med kaffe i min hand
ser figurer på kaffets yta
ser djur och ett annat land
men jag vill inte byta.

Håller tangenterna i schack
skriver ord efter ord
känner känslan av tack
för himlen och moder jord.

Håller tankarna i styr
leder dem i viss riktning
lyssnar på ljuden och mig bryr
om att tankar har olika viktning.

Håller mun och läppar stilla
låter tanken löpa
vill inte låta något mig förvilla
eller mig i en viss form stöpa.

Håller ljuden på håll
avskiljer stunden nära
jag behöver inte ha full koll
det bara på energin kommer tära.

Håller insidan öppen och sann
mitt i livets framfart
det jag väljer och kan
är att se livet som underbart.

Håller tyst, håller i
det som är inom mig
det verkliga, utan ironi
är det jag ger till dig.

Leninade - alkoholfri med humor

Ord i rättan tid

Tack Anna för orden och de ljusbringande tankarna.

Jag hittade dem på ett notblad.

Upplysning

Tredje advent

Nu tänder vi vårt första ljus helt ensam står det här, 

vi väntar på ett litet barn dess bädd en krubba är,

Nu tänder vi vårt andra ljus så kan vi bättre se. 

Vi väntar på att Gud vår far till oss sin son skall ge,

Nu tänder vi vårt tredje ljus ett heligt tal är tre, 

vi väntar på att i ett stall en nyfödd kung få se

Nu tänder vi vårt fjärde ljus, och natten blir till dag, 

vi väntar på en frälsare för folk av alla slag.

Kontamination

Kontamination eller kontaminering betyder helt enkelt att någonting har blivit förorenat, utsatt för något främmande på ett sådant sätt att detta inte kan rättas till. Det är alltså fråga om en för ändamålet mer problematisk händelse än vanlig nedsmutsning. Ordet kommer av latinets contaminare som betyder befläcka. Ordet kontamination säger ingenting om det främmande ämnets eventuella giftighet eller farlighet. Ordet används i samband med radioaktivitet samt i samband med kemiska, bakteriologiska och medicinska analyser.

Processer för rengöring från förorening kallas dekontamination.

Kontamination inom grammatiken:

Kontamination är en grammatisk term för sammanblandning av synonyma eller besläktade uttryck. Exempelvis: ”Han håller fanan brinnande”, en blandning av uttrycken ”håller fanan högt” och ”håller facklan brinnande”. I meningen ”Avståndet mellan Göteborg till Stockholm”, har uttrycken ”Från Göteborg till Stockholm” och ”Avståndet mellan Göteborg och Stockholm” lett till en kontaminering av det uttalade.

Andra exempel på vanliga kontamineringar:

"Han tillhör en av landslagets bästa spelare" ("Han tillhör" sammanblandas med "Han är en av")
"På grund av hälsoskäl" ("På grund av" sammanblandat med "av hälsoskäl"). Detta är även ett exempel på en tautologi.
"Sköta hand om" ("Sköta om" och "Ta hand om")
"Ta tillvara på något" ("Ta vara på något" och "Ta något tillvara")

Kungsbron i kvällsljus

Luta dig tillbaka, och se bilden inom dig. Den bild och upplevelse jag beskriver nedan.

Mörker över staden, men inget verkligt, tryckande mörker; mörkret motarbetas av alla tusentals lampor och gatlyktor som är tända så här i adventstid. Sitter i bilen, vid vattnet och blickar ut över havet, det lugna, det motstridiga vattnet, ömsom väderbitet och kallt, ömsom vackert och gungande. Det är svart därute. På håll kan jag skönja en bro i ljus, en militärbåt som med tända lanternor sakta rör sig framåt, en bilfärja som likt ett stilla strykjärn förflyttar sig  över en relativt slät tygyta. Jag ser att den är gul, t.o.m. i detta bristande ljus. Det är storleken som hjälper till.  Åt vänster från min plats sett, ligger den stumma holmen, med de gamla militärbyggnaderna, den gamla flyghangaren, syfabriksbyggnaden och det gamla fängelsehuset. Allt badande i varma, lite gulaktiga färger från lampor och lyktor. Ljuset glittrar i det lugna vattnet.

Till höger om mig står några nakna gatlyktor på stenpiren som leder rakt ut i det mörka vattnet. Ljuset reflekteras i vattnet, det liksom dallrar, väntar, vilar och håller ut. Ljuset framträder, det hörs nästan som en hoppfull viskning, en utandning. Känns som en smekning. Arbetsdagens mödor och möten är över, stillheten sänker sig över min själ. Rakt fram reser sig den vita, höga fyren, med roterande ljus högst upp, står där som ett mäktigt landmärke för sjöfararna som närmar sig land. Fyren står där - oavsett om det är glad eller ledsen fyr - i alla väder och vindar, fast och säker, flyttar sig inte, ger bara ut sitt ljus till vägledning och finns där, trygg, tyst, hög - och vit.

Den stunden lever kvar. Tack.

Skrattsalva

Denna lilla lapp satt på kaffemaskinen. :)

Nobelpriset

På Wikipedia kan vi läsa:

Varje pris utges av en separat kommitté. Kungliga vetenskapsakademin ger ut prisen i fysik, kemi och ekonomi, Karolinska institutet i fysiologi eller medicin, och norska Nobelkommittén ger ut fredspriset. Varje mottagare får en medalj, ett diplom och ett monetärt pris som har varierat genom åren. 1901 fick de första nobelpristagarna 150 782 svenska kronor, vilket i december 2007 motsvarade 7 731 004 kronor. 2008 fick nobelpristagarna en prissumma på 10 000 000 kronor. Prisen presenteras i Stockholm under en årlig ceremoni den 10 december, Alfred Nobels dödsdag.

Fram till och med 2015 har 874 unika individer och 26 organisationer fått nobelpriset, samt 76 tilldelats ekonomipriset. Fyra nobelpristagare tilläts inte motta priset av sina regeringar. Adolf Hitler förbjöd tre tyskar, Richard Kuhn (kemi, 1938), Adolf Butenandt (kemi, 1939) och Gerhard Domagk (fysiologi eller medicin, 1939) från att ta emot sina priser, och Sovjetunionen pressade Boris Pasternak (litteratur, 1958) att tacka nej till sitt pris.

Två pristagare, Jean-Paul Sartre (litteratur, 1964) och Le Duc Tho (fred, 1973) tackade nej till priset. Sartre tackade nej till priset som han gjorde med alla andra officiella utmärkelser, och Le tackade nej på grund av situationen som Vietnam befann sig i vid det tillfället. Sex pristagare har mottagit fler än ett pris. Av dessa sex har Internationella Rödakorskommittén fått tre stycken, vilket är mer än någon annan.

Av de totalt 900 unika nobelpristagarna fram till och med 2015 var 825 män, 49 kvinnor och 26 organisationer. Den första kvinna att tilldelas nobelpriset var Marie Curie, som fick nobelpriset i fysik 1903. Under de år som nobelpriset ej delas ut på grund av händelser i världen eller brist på nomineringar går prispengarna tillbaka till den fond som ger ut priset. Nobelpriset delades ej ut mellan 1940 och 1942 på grund av andra världskrigets utbrott.

Läs mer på denna webbsida >> Nobelpristagare

Ig Nobelpriset

Wikipedia om detta fenomen:

Ig Nobelpriset är en parodi på Nobelpriset och vinnarna meddelas varje höst, ungefär vid samma tidpunkt som de verkliga nobelprisen utannonseras. Ig Nobelprisen utdelas i tio kategorier för gärningar som "först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter." Ig Nobelpriset organiseras av den vetenskapliga humoristiska tidskriften "Annals of Improbable Research" (AIR). Vinnarna presenteras av verkliga nobelprisvinnare vid en ceremoni vid Harvarduniversitet.

De första Ig Nobelprisen delades ut 1991, vid det tillfāllet för upptäckter "som inte kan, eller ska, upprepas." Med undantag för tre priser (Administratium, Josiah Carberry och Paul DeFanti), delas Ig Nobelprisen ut för verkliga bedrifter.

Valen av pristagare har ibland lett till kritik – eftersom två av prisen ges för homeopatisk forskning, eller för att pris delats ut till Kansas och Colorados skolnämnder för "vetenskaplig lära" i fråga om evolutionen – men oftast väcker de uppmärksamhet till vetenskapliga artiklar som har någon humoristisk eller oväntad synvinkel. Upptäckterna sträcker sig från observationen av människor tenderar att sexuellt egga upp strutsar, till Jack Van Impes påstående att svarta hål uppfyller alla tekniska krav för att vara Avgrunden, till forskning kring "fem-sekunders regeln," en allmänt, ovetenskapligt belägg för att mat som tappas på golvet inte blir kontaminerat om det plockas upp inom fem sekunder.

Namnet är en ordlek som anspelar på det engelska ordet "ignoble" (engelska för "oädel") och namnet "Nobel" efter "Alfred Nobel". Namnet uttalas officiellt "ig no-BELL" (IPA:) "ɪg nəʊ bɛl" och inte "ig-noble" — som många tror.

Priser har delats ut sedan 1991 för bedrifter inom många kategorier. Dessa inkluderar Ig Nobelprisen inom fysik, kemi, fysiologi/medicin, litteratur och fred, men även i andra kategorier såsom allmän hälsa, ingenjörskonst, biologi och interdisciplinär forskning.

Andra advent

Vinden susar i advent och vårt första ljus blir tänt, 

Barn som har det svårt i världen, Gud bevare dem på färden.

Mörkret tätnar i advent och vårt andra ljus blir tänt. 

Gud bevare dem som gråter, låt dem le och leka åter.

Kölden biter i advent och vårt tredje ljus blir tänt. 

Gud bevare alla frusna, ge dem värme låt det ljusna.

Julen nalkas i advent och det fjärde ljus blir tänt. 

På Guds lille son vi tänker när de fyra ljusen blänker.

Ljusa tankar i adventstid

Några tankar så här i adventstid. Om ljus. Om det äkta. 

90% av vår tid tillbringar vi idag inomhus.
Articifiellt ljus eller äkta ljus.

Vad gör ljuset med oss?
Vad gör ljuset i oss?
Vad gör ljuset för oss?
Vad gör ljuset med världen?
Vad gör ljuset med mörkret?

Adventius domini - Herrens ankomst

Orons mörker
Våldets mörker
Splittringens mörker
Personligt mörker
En värld i mörker

Då tänder vi ljus...

Tänk på ordet LED-ljus... ett ljus som leder mot dess källa, dess ursprung, dess upphov.
Jes 9:2
Det folk som vandrar i mörkret, får se ett stort ljus.

Konstgjort ljus...
Verkligt ljus...
Strömlöshet..
Tomtebloss eller oljelampa - vilken är mest tillförlitlig?

Frågan är: klarar vi oss utan el?
Utan ljus?

”Nu är det så mörkt, att det enda man ser är ljuset.”

Mik 7:8
"Om jag än sitter i mörkret, är dock Herren mitt ljus."

När allt ljus slocknat - finns det då något (någon) som kan ge ljus i ditt liv?

Joh 8:12, 12:46
JAG ÄR Livets ljus.

Ps 119:105
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

Ljusbringare - kan vi få vara.
Ljusbärare - kan vi få vara.

Engagerad?

Try something new

Why not... try something new...

Habent sua fata libelli - "Böcker har sina öden". Om böckers betydelse.

En gammal rektor vid namn Ebbe på folkhögskolan där jag tillbringade två av mina unga år, mellan 18-20 år gammal, hade ett talesätt som återkom gång efter annan. Han hade ett kontor, ett skrivbord och en vägg med bokhyllor, och på dessa hyllor var mängder av böcker samlade. Han sa: “mina böcker är mina bästa vänner, de finns alltid där när jag som bäst behöver dem”. Under åren har jag tänkt på detta och återkommit till hans utsaga. Och livet har visat att det låg något av klokhet och eftertanke i orden. I mitt liv har det visat sig vara sant. Böcker är vänner. Och de ändrar sig aldrig. De står fasta vilka vindar som än blåser. Dess innehåll och andemening är detsamma år efter år. De står för fasthet, trygghet, omutlighet, opartiskhet; de är som tillflyktsgrottor vid bergväggens olika klipphyllor (i livets bergsbestigning), där jag kan dra mig in, dra mig undan och få andas ut, vila ut, blicka ut. De ger perspektiv och horisont. De är svarta och vita till det yttre - bokstäverna mot den vita bakgrunden - men i sin anda finns även alla schatteringar däremellan: alla gråzoner, alla nyanser, både spygrönt, chockrosa och charmlila.

Böckerna är som trofasta vänner som jag alltid kan ha med mig. De tar ingen plats, de kan slinka med i ytterfacket på datorväskan, i handsfacket i bilen eller i fickan på baksidan av förarsätet. De märks inte, de hörs inte. Men de finns där ändå, levande, verkliga, kännbara och trygga. Kanske är det så, som någon i min vänskapskrets uttryckte det, att böckerna hjälper oss att förstå vår omvärld och oss själva. Vare sig vi läser en deckare eller en lärobok om Språkets djungel, en vetenskaplig utgåva eller en bok om 30-åriga kriget. Vi förflyttas mentalt till andra länder, andra psykologiska lägen, andra människors idévärld, andra mentala och fysiska tillstånd. Böckerna är som en källa som aldrig sinar, där finns alltid vatten att hämta, för att dricka oss otörstiga och på många sätt tillfredsställda. Böcker är en rikedom. Att läsa dem förändrar mig, om jag låter mig förändras. Böcker är mina vänner. De finns alltid till hands när jag som bäst behöver dem. Och precis som med vänner på två ben, kan jag återkomma till dem gång på gång.

Tack Ebbe för de orden du gav, och som följt mig genom livet, och som håller.

Julbord på Stufvenäs - gott

Första advent

Adventsbön av Margareta Melin

"Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt. 

Det första ska lysa i mig djupt härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne. 

Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner. 

Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider. 

Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden. 

Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt." 

Träd, lite spöklikt, i Ystad

Somewhere under the rainbow

Utanför mitt jobbfönster

Felix qui potuit rerum cognoscere causas – "Lycklig den som inser sakers orsaker"

Felix qui potuit rerum cognoscere causas – "Lycklig den som inser sakers orsaker"

Detta är nog inget latinskt uttryck man så lätt lär sig utantill, men dess betydelse är desto viktigare. Man brukar tala om förklaring eller ursäkt. Om någon gör sig skyldig till något dumt, och man börjar förklara orsaker till det inträffade, skeenden senare eller tidigare i livet som är upphovet till någons handlingssätt eller talesätt, så får en del andra personer för sig att man försöker hitta på en ursäkt för den personens handlande. Så kanske det är för vissa personer i vissa fall, men när jag tänker och resonerar så, är det inte för att urskulda, eller ursäkta någons handlingar, utan istället ett sätt för mig att förstå mig på tillvaron.

Och precis som det latinska citatet ovan, känner mig lite gladare (kanske inte alltid lycklig), på grund av att jag börjar förstå fenomenet orsak och verkan. Att vissa parametrar som är för handen, ofta ger ett visst utfall i praktiken, förr eller senare i livet. Jag känner att tankarna förs in i någon sorts eftertänksam vila och ro, och att tillvaron inte bara är en enda stor nyck, helt utan förklaringsgrunder. Jag börjar ana och förstå att någons illgärningar, någons vrede, någons frånvaro, någons destruktiva utlevelser, någons osunda beroende, någons slutenhet, en annans “taggar ut”, beror på något som ändå gör det hela lite mer begripligt och som får till följd att jag inte behöver ta åt mig, jag behöver inte direkt tänka “vad var det som gick snett?” eller “sa jag eller gjorde jag någon något ont?”. Jag får en vilsam distans till hela fenomenet, till den personen, till det sagda eller gjorda. Jag säger det igen, vilket jag konstaterat många gånger tidigare: de var inte dumma, de där gamla (?)  latinarna. De visste att formulera sig och efterlämna skönt klingande latinska utsagor, med viktiga budskap.

Sittplatser

In varietate concordia – "Enade i mångfalden"

In varietate concordia – "Enade i mångfalden"
CONCORDIA DOMI FORIS PAX (endräkt inåt, fred utåt)
Concordia är ett latinskt ord som betyder "endräkt", "harmoni" eller "med hjärtat".

Den kända flygplanssorten Concorde torde ha fått namnet från ordet concordia. I Wikipedia läser vi: Concorde, Aérospatiale-BAC Concorde 101/102, (från latinets concordia som betyder "enighet") var världens andra överljudsflygplan för passagerartrafik.

Mångfald och enfald. Två ord med samma avslutning, men förledet i orden är till synes varandras motsatser. Men är det verkligen så? Författaren Tomas Sjödin har gett ut en bok med namnet: Den som hittar sin plats, tar ingen annans. Kan en människas “enfald” komplettera gruppens “mångfald”? Jag är medveten om att ordet “enfald” för många är en nedlåtande benämning på människor som är lite dumma, okunniga, enkelspåriga eller fördomsfulla. Det är inte den betydelsen jag lägger i ordet, utan dess ursprungliga mening, som innebär att en människa inte splittrar upp sig på tusen och en sak, utan håller sig till ett mer begränsat antal uppgifter, missioner och levnadsmål, en människa som inte “har 100 bollar i luften” samtidigt, utan medvetet gör ett vägval att i den positiva betydelsen vara mer “enfaldig” och i det hon gör, vara 100-procentig. Helhjärtad helt enkelt. “Hjärtats enfald” som det uttrycks någonstans. Om en sådan personlighet kommer samman med andra som gjort samma vägval i livet, tror jag vi kan se “mångfald” i ordets viktigaste och mest intressanta betydelse. En mångfald där många enfaldiga gör gemensam sak, tror jag är outstanding, och innebär en samlad kraft som är oövervinnelig.

Då blir enfald och mångfald inte varandras motsatser, utan de kompletterar varandra, som yin och yang, som svart och vitt, som vatten och luft. Då har var och en hittat sin plats som enskilda, och hittat sin plats i mångfalden. Concordia.Vilket starkt ord.

Att veta vad man vill

Bild med visdomsord, som satt på en kommunal kaffemaskin.

Fotograf, eller?

🙂 Bilden från en anslagstavla i kommunhuset. 😊

Kommersiella bubblor i Kristianstad

Bekräftelsebehov

Tommy Hellsten skriver om det inre och det yttre (bl.a i boken Ju mindre du gör desto mer får du gjort: om livets paradoxer). Han menar att om vi låter vårt inre få styra och leda oss, kommer behovet av yttre stimuli och yttre bekräftelse att minska. Vårt inre, som bär med sig fina upplevelser av omsorg och kärlek från vår barn- och ungdom, eller bristen på kärlek och brist på trygghet, det kommer förr eller senare att visa sig, särskilt i de nära relationerna.

De behov som inte tillfredsställdes när vi var barn, kommer aldrig att försvinna, avdunsta eller glömmas bort. De finns där. Och har vi inte tagit itu med dem som vuxna, är de behoven lika reella som när vi var barn, med den stora skillnaden att de är mer vuxet dolda, för vi har ju lärt oss de sociala spelreglerna till viss del. Men i de nära relationerna, kommer de dolda och otillfredsställda behoven komma upp till ytan i form av förväntan på att den andra parten i en relation ska tillmötesgå och uppfylla detta behov.

Den som blivit vuxen har själv ansvar för sitt liv och dess bagage. Behoven vi har som barn, är lika tvingande när vi är vuxna, om vi inte dealat med dem, tagit itu med, bearbetat dem, lyft dem ur garderoben och låtit samtalets ljus och bearbetningens process få låta barnet i oss möta sina känslor och ta dem med sig in i vuxenvärldens verklighet.

Elcyklar på rad

30% rabatt - och ändå chans att bli vacker! Möjligheterna öppnas alltmer.

Bryggareberget och glittrande vatten

Ragnar Jändels födelseplats

Läs mer på Wikipedia om Ragnar Jändel, som föddes i Jämjö: >>Klicka här!

...för då får vi se Honom sådan Han är.

[...]...för då får vi se honom sådan han är. (1 Joh. 3:2)

Idag har vi bara en tänkt bild av hur Jesus ser ut. En del målningar och statyer ger oss diverse bilder av en mer eller mindre bildskön person som tar hand om fåren, som knackar på hjärtats dörr, eller som sträcker ut sina armar och säger: “Kom till mig, du som arbetar, så  ska jag ge dig ro”. Vi får också inre bilder av Honom när vi läser i den gamla Boken. Evangelisternas skildringar och berättelser ger oss en tydlig bild av hur han var, vad han sa, hur han arbetade med och mötte människor.

Dock ser bilden av Honom olika ut för oss alla. Den bild vi bär inom oss är ju präglad, dels av vårt eget bagage som vi bär med oss, och dels av de texter och bilder vi tagit in i vårt inre. Jag tror att bilden av Honom ändras inom oss över tid . När vi var barn, såg Han ut på ett visst sätt, i våra unga år och i medelåldern hade Han säkert ett visst utseende, och när vi kommer upp i ålder, har säkert vår bild av Honom förändrats ytterligare. Förhoppningsvis blir bilden rättare och rättare, sannare och sannare, tydligare och tydligare. Även vårt livs olika faser, fasor och skeenden ändrar med stor sannolikhet vår bild av Jesus. Det kanske är så att Han framträder inom oss på det sätt som behövs vid olika tider och skiftande perioder i våra liv.

bild från pixabay.com

Jag tror att det är C S Lewis skriver om Jesus, att han är både Lejon och Lamm. Inte på samma gång, men i någon mening ändå på samma gång. Och på samma gång är Han det ena vissa stunder och det andra, andra stunder. Johannes lovar oss att när Han en gång uppenbaras, då ska vi få se Honom sådan Han är. Lejonet framträder som skrämmande, starkt, med myndighet, den främste, Konungen; Lammet framträder som ödmjukheten personifierad, den som är tyst inför den som klipper det, som bär andras bördor, “Guds rena Lamm oskyldigt”. Jesus är både och. Lejon och Lamm.

Det är sådan Han är. Och Johannes menar att vi ska bli Honom lika. Mer och mer ska vi utvecklas åt samma håll som Hans liv visar oss att liv kan levas.

Tabula rasa – "Skrivtavla utan skrift (oskrivet blad), tomt bord (utan innehåll)"

Wikipedia:
Tabula rasa, är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.

Varje dag är ett oskrivet ark, brukar vi säga. Och det kan sägas om varje människa som föds: deras liv är som oskrivna ark. Ett vitt pappersark utan bokstäver och siffror, felskrivningar eller rättskrivningar.

Och detsamma kan sägas om varje nyfödd dag, den är oskriven och ren. Denna dag är en sådan dag. Denna vecka är en sådan vecka.

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Jfr. med denna text från min Tankeverkstad: >>klicka här!

Vägen framåt

Fjärilstapet

Fide, sed cui, vide – "Lita på, men ta reda på vem"

Fide, sed cui, vide – "Lita på, men ta reda på vem"

De gamla latinarna var inte dumma. Detta gamla latinska talesätt handlar om ett fenomen som det finns brist på idag. Förrförra veckan slog Skolinspektionen ned på bristen i detta avseende när det gäller våra skolor. Bristen gäller källkritik. Alla är idag ute på nätet. Man googlar så fort det är något man vill och behöver veta mer om. Och det är en god sak och höjer mångas allmänbildning och omvärldsperspektiv. Som jag ser det finns två huvudspår av kunskap och information: dels fakta om teknik och historia och om hur prylar m.m. fungerar, och dels information om samhälleliga fenomen, politik, terrorbalans, åsikts-fakta m.m.

Vi kan nog på goda grunder anta att faktainformation till största delen stämmer när vi hittar instruktioner, manualer och varudeklarationer på nätet, men när vi kommer in på nyheter och åsiktsområden, då blir det mer komplicerat. Då gäller det verkligen att vara vaken och källkritisk. Det gäller att inte svälja allt. Det gäller att inte nöja sig med en källa, kanske de allra översta sökträffarna i Google, utan söka sig djupare in i ämnet och granska artiklarna och sökträffarna noggrant. Det finns idag ett fenomen som kallas Faked news (påhittade nyheter), där man blandar halvsanningar med rena och skära lögner. Man klipper ihop texter och tal som man vill, man lägger in bilder och röster på fel person, och man får på det sättet fram budskap som går stick i stäv med sanningen, fel åsikter läggs i munnen på någon som inte alls står för det som sägs. Källkritik är mycket viktigt. Det kan vara avgörande för ett lands framtid, ett val, en opinion, en politikers väg, ett samhälle. Det gamla latinska talesättet Fide, sed cui, vide är mer aktuellt än någonsin. Vi ska vara optimister och realister. Vi ska vara trygga och lita på varandra, men också klarsynta och skärpta i våra sinnen. Lita på, men ta reda på vem. Vem har skrivit artikeln, webbsidan? Vem har uttalat sig - egentligen? Vem ligger bakom denna artikel? Denna åsikt? Detta Twitterinlägg? Detta Facebook-inlägg? Denna nyhetssida? Denna historieskrivning? Denna youtubefilm? Detta fotomontage?

Vem är upphovsman och vilket syfte har han eller hon? Vilken är källan? Motiv? Syfte? Bevekelsegrund?

Lita på, men ta reda på vem. Fide, sed cui, vide.

Text från en läskkyl

Lovsång till bromsen

Jag har nog större orsak att tacka för bromsen än för gasen. Det ligger mer för oss att känna att gasen är mer meningsfull än bromsen här i livet. Gasen står för att “det rör på sig”, “det händer grejer”, “det går framåt”; medan bromsen står för avstannande, att det går långsammare, att man inte kommer framåt (i alla fall inte lika fort som tidigare). Ibland kanske man kan känna att bromsen står för regression, bakåtsträvande, fastvuxenhet och andra sådana tillstånd, men överfört till levande livet är det faktiskt så att bromsen är viktigare än gasen. Att inbromsningen är av mer vital betydelsen än gasandet. Och när jag skriver om bromsandet, betyder det inte att jag inte förstår vikten av gasandet. Man kan ju inte hela tiden bromsa, då stannar ju allting upp. Men precis som det är för barnen när de lär sig att cykla: att trampa lär de sig fort, men det är av oerhört vital betydelse att de lär sig bromsa för att kunna ha kontroll och känna sig trygga. Idag är jag tacksam för förmågan till och insikten om att bromsa. Mitt bekymmer är inte att jag har för lite att göra, för få saker som gärna vill engagera mig, utan det motsatta: att kunna sätta gränser för allt jag vill göra, allt som finns att göra, allt som pockar och lockar mitt kreativa sinne.

Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.
(Luk. 10:42)

Lovsång till bromsen:

Jag tackar dig för bromsen
som får mig att inse
att speed och hastighet inte är allt
utan att stilla sig är viktigare
än att hålla hög fart.

Jag tackar dig för bromsen
till vänster om gasen
som finns där och som inte
är en frestelse
utan en möjlighet
som när som helst är villig
att tjäna till mitt bästa.

Jag tackar dig för bromsen
nödbroms, färdbroms, handbroms, fotbroms eller parkeringsbroms;
kärt barn har många namn,
och för mig är färdbromsen
den allra viktigaste.

Jag tackar dig för bromsen
som tyst och stilla
alltid åker med,
alltid är redo,
alltid lika viktig,
alltid lika avgörande för
den lyckliga resan och dess
lika lyckliga slut.

Första dagen

Vaknar i Ystad, Wallanderstaden, med den vackra kustremsan med vit sand och ständigt vågskvalp, och utsikt åt sydost, soluppgång och solljus. Morgonen är bedårande och unik. Första dagen på resten av mitt liv. Märkligt, men ingen skillnad. Bara ännu en siffra i raden av andra siffror. Livet är livet ändå. Och framförallt: jag känner mig tacksam och glad. Glad att få leva att bara få finnas i denna Guds sällsamma värld. Glad att få känna hur livet fungerar, se ängarnas blommande flärd. Glad att få gå under regntunga skyar, och lyssna till lärkornas drill. Glad att få leva de solljusa stunder, ty glädjen hör människorna till.

Tack för livet!

YES!

Lätthet.

Ooooops I did it again!
:)
Tack för livet!

Höstskönhet (16)