Every day

 På en kollegas vägg

Det beror på Guds barmhärtighet

Det beror alltså inte på människans strävan utan på Guds barmhärtighet. 

(Rom. 9:16)

Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 

(Rom. 9:20)

För den  som älskar Gud, medverkar allt till det bästa. (Rom. 8:28)

Denna dag kommer orden till mig i full kraft och välsignelse. Jag sätter samman dessa ord, och det föds en lågmäld ton av tacksamhet i mitt inre. Allt beror på Guds barmhärtighet. På Hans nåd och omsorg. Orden öppnar  mitt innersta och jag tar emot dem, låter dem sjunka in i mitt medvetande. En skön vila växer och trötta tankar lägger sig till ro. Jag får vila i vetskapen om att Han är den som har hand om mitt liv. Och ditt liv. Denna dag. Alla de dagar som passerat. Alla de dagar som kommer. 

Jag känner till många ord och tankar som motsäger dessa bibelverser, händelser och perioder som verkar vara det motsatta i jämförelse med den tillförsikt de två verserna utandas. 

Men jag släpper allt det där, och tar i tacksamhet och trygghet emot de citerade orden just i denna stund, medveten om att Fadern är större än allt och alla. 

Ur boken "Processen", av David Baldacci

Nedan ett citat ur denna mycket spännande och välskrivna bok (se artikel här den 17/8 om samma bok). Samtalet nedan utspelar sig mellan en ung präst och en kvinnlig advokat, som är inblandad i en rättegång där rättvisan står mot mångårig rasism. Advokaten DuBose råkar hamna i en kyrka, och hon träffar där den unga, fördomsfria, prästen Kelly (efter att först ha konfronterats med den gamle och fördomsfulle Matthew):

Kelly log. ”Jag misstänker att det finns fler än jag här som fascineras av statskunskap.”

”Jag har alltid tyckt att det är ett viktigt ämne.”

”Det, och goda kunskaper i historia, om så bara för att undvika att upprepa de misstag som begåtts i det förflutna. Men för att återgå till den gyllene regeln: ’Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem’. Den kombinerar vetskapen om att vi är självupptagna djur med insikten att vi måste komma överens för att nå framgång och leva i fred. Och är det verkligen en sådan börda att vara vänlig och visa respekt mot andra?”

”För en hel del människor verkar det vara fullständigt omöjligt. Och regeln fungerar enbart om vi verkligen praktiserar den på alla”, påpekade DuBose.

”Instämmer. Det får inte finnas några halvmesyrer, för då kommer samhället – och faktiskt hela vårt land – ofrånkomligt att falla sönder.”

”Så vad föreslår ni att vi gör åt det?” sa hon bryskt.

”Jag fortsätter med mitt och ni fortsätter med ert, miss DuBose.”

”Och vad händer med alla världens fader Matthew?”

”Han och hans gelikar kommer inte att leva i evighet.”

”Det där fungerar inte, och det vet ni”, sa hon med en grimas. ”Rasism är ett virus som smittar från de gamla till de unga.”

”Så vår uppgift är inte bara att vänta på att källan till hatet dör ut, utan att röra vid sinnena hos dem som växer upp nu så att rasismen inte slår rot.”

”Genom att predika den gyllene regeln?” sa DuBose tvivlande.

”Genom att visa att kärlek, tolerans och empati är betydligt bättre än sina motsatser, för oss alla. Empati lockar fram det bästa hos människor. Det gör dem till Guds avbild, sådana han vill att vi ska vara. Guds son var en enkel tjänare som aldrig sökte materiellt välstånd; hans rikedom fanns i hans tro. Och i hans kärlek till andra. Alla andra.”

”Och bristen på empati?” sa hon.

”Tar fram det allra sämsta hos oss. Den gör oss enbart arga, hela tiden, och får oss att leta efter andra människor att hata utan någon egentlig anledning.” Han betraktade altaret. ”Jag tror att ni kom hit för att be. Har ni något emot om jag ber tillsammans med er?”

”Fader, ni bör veta att jag är en avfällig katolik.”

”Det finns inga avfälliga katoliker, miss DuBose. Det finns bara ofullkomliga mänskliga varelser som tar sig igenom alla de svåra utmaningar som följer med livet. Ibland faller de, men sedan reser de sig igen. Precis som Guds son. För vår eviga frälsnings skull.”

”Fader Kelly, att träffa er i dag har gett mig hopp”, sa hon sakta. ”Vad var oddsen för det? Jag kunde lika gärna ha kört rakt förbi, och då hade det här mötet aldrig ägt rum.”

”När man har tro, vilken form den än må ha, ökar oddsen för att goda saker ska hända. Och även om vi inte hade träffats i dag tror jag att vi hade nått samma resultat någon annanstans.”

”På grund av Guds vilja?” sa hon, återigen skeptisk.

”Eftersom Gud försåg oss med de bästa hjärnorna på jorden. Jag föreställer mig att han väntade sig att vi skulle göra något positivt av dem.” Han reste sig. ”Ska vi?”

Tillsammans gick de fram till altaret och knäböjde.

Oroligt golv

Måtte de lägga in ett mer rogivande golv, här blir stegen oroliga...

Långben ute och går

 

Humor på en brevlåda

 

Hittade denna postlåda på ön där jag bor.
Vittnar om självkännedom, månne?

Allt talade om dig

Från Henri Nouwens andaktbok

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar,
här en strand vid Nådens hav.

(Jonas Jonsson)

Laxar i en flod

Så enkelt att generera en vacker bild på laxar i en flod.
Med AI-teknik. 

Everything happens for a reason

 Wisdom from stockfish (computer chess engine)

He savored his few hours of freedom and solitude

 

Tre sorters människor i ditt liv

 Lyssna till visdomsord från Sylvester Stallone:

Löv - gren - rot
(leaf - branch - root)

I hear him

 Stämningsfull stämsång.
Om att lyssna inåt, bortom allt brus i vår tid.

Jag kombinerar sången med visdomsorden från Astrid Lindgren:

“Vad som inte är livets mening vet jag.

Att samla pengar och prylar och grejer,

att leva kändisliv och flina upp sej på damtidningarnas kändissidor,

att vara så rädd för ensamhet och tystnad

att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter:

Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

Ur Livets mening, text ur Astrid Lindgrens arkiv, okänt årtal 

Emanera

Om emanera: 

Betyder: utgå (från), utsändas (av, från), utströmma, utstråla (från ngn eller ngt); härleda sig eller härröra från, härstamma (från ngn eller ngt), härflyta (ur ngt), ha sitt upphov (hos ngn eller i ngt); numera i överförd betydelse används ordet om kraft, makt, impuls, uppgift eller utsaga. 

Exempel: Denna beskyllning/insinuation emanerar utan tvivel från en viss person. Impulsen eller initiativet emanerade från A. Ryktet torde emanera från (vissa kretsar i) huvudstaden. 

(källa: SAOB)

Egen kommentar: ordet emanera är aktuellt i vår tid, där mängder av information, rykten, hörsägner och tyckanden florerar i en aldrig förr skådad mängd. Mer eller mindre sanna. Oftast rena falsarierna. Det är upp till dig och mig att sätta upp filter för allt detta som emanerar i våra dagar. 

Tänkvärda ord på en lagårdsvägg utmed min cykelväg

Om en svettig polis och irriterande reportrar

Citatet nedan hämtat från David Baldaccis bok Processen, där en svettig, vit polis anfalls av journalister och situationen beskrivs med dessa ord:

Kompakta Mercedes Benz och långa Cadillacs stod på fläckfria uppfarter. Tystnaden bröts när en vacker kvinna med håret uppsatt och en dyr klänning som var sydd för att smita åt runt hennes slanka gestalt startade en cabriolet för att köra någonstans, kanske till en lunch eller en tennismatch.

Utanför de imponerande grindarna till familjen Randolphs egendom stod en polis som såg svettig och irriterad ut medan han höll reportrarna borta. Jack såg en skåpbil från någon nyhetsstation och en tv-presentatör han kände igen som stod framför polisen medan två andra män, förmodligen från lokalpressen, ettrigt överöste polisen med frågor om brottet, som hackande kråkor på ett överkört djur. En surmulen fotograf stod likgiltigt bredvid och tog bilder av platsen.

En uttråkad kameraman från någon tv-station tittade på alltihop medan han håglöst rökte en cigarett och den klumpiga filmkameran dinglade framför honom som en sovande mekanisk arm.

----------------------------

Ögonblicksbilden är talande och välformulerad. Boken är välskriven och mycket spännande. Och är en berörande skildring av de svartas situation i amerikansk historia, inte särskilt långt tillbaka i tiden. 

Njut av denna sång

Lyssna till denna fantastiska sång med 16-åriga Emma Kok,  
som genomgått mycket lidande på grund av allvarlig magsjukdom: gastropares.
Sången heter: Dancing on the stars.

Hallarumsviken, solnedgång

 Gorgeous!

Visdomsord

Visdomsord från Astrid Lindgren:

“Vad som inte är livets mening vet jag.
Att samla pengar och prylar och grejer,
att leva kändisliv och flina upp sej på damtidningarnas kändissidor,
att vara så rädd för ensamhet och tystnad
att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter:
Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

Ur Livets mening, text ur Astrid Lindgrens arkiv, okänt årtal 

Vägen går framåt

 Vägen framåt. Idag.

Beslut fattas

Såna är viktiga.

Molnformationer på väg

Någonstans i Dalarna, förmodligen utmed E45. Dagen efter Cykelvasan.

Håll ut!

 

Huset och den gamla kvarnen vid Lyckebyån

 

Eken vid Augerum

 

ATT FINNA SIN RYTM

När jag denna morgon kikar in i sändningarna från Paris-OS och den mixade gångar-tävlingen, kommer tankar om rytm. Att finna sin rytm. Det är uppenbart mycket viktigt i denna tävlingsgren, och sannolikt i många andra tävlingsformer också. Mixad gångtävling innebär att varje land har par som tävlar tillsammans och de byter med varandra efter en viss sträcka. Som stafett, fast de växlar över till samma partner igen. De går två sträckor var, först mannen, sen kvinnan. Sen mannen igen och de skiftar över till kvinnan igen. Därefter målgång. De går kilometer efter kilometer i ett rasande tempo. Men jag märker att var och en har sin rytm. Var och en rullar på höftkulan på sitt sätt. De kan inte göra det på någon annans vis, utan måste falla in i sin rytm, sitt sätt. Skulle de till äventyrs försöka göra på någon annans vis, skulle det inte bli bra.

Dessa personer jag skriver om, är tävlingsinriktade, långt ut i tåspetsarna, men samma princip tror jag gäller oss alla. För att må som allra bäst behöver vi finna vår rytm. Och författaren, tillika långdistanslöparen Haruki Murakami, skriver i sin intressanta och humoristiska bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, att var och en som vill löpa bör sträva efter att hitta sin andning. Det är ett annat sätt att närma sig detta med rytm. De tangerar varandra. Att komma in i sin andning, och behålla denna andning, denna rytm, är avgörande för vilan i löpningen. Jag kan tänka mig att detsamma gäller för gångarna jag just nu följer på Paris’ gator i morgonljuset och den relativa svalkan innan solen med full kraft hemsöker dem. 

Att finna sin rytm är att lyssna in den puls som finns inom mig. Och inte anpassa mig till andras rytm, andras tempo, andras krav och förväntningar. Det finns så många idag som försöker få oss till efterföljare, så många intressen, reklamnissar, influencers, pastorer, präster, politiker, opinionsbildare, -ismer, trendmakare, TV-personligheter, och många andra - som “trycker ut” sitt budskap till den som lyssnar. 

Det de INTE vill, är att vi stannar upp, lyssnar till vårt hjärta, vår inre röst, känner in och lyssnar in vår egen rytm, och stänger vår dörr och våra fönster för dessa intryck utifrån. Detta handlar om ett medvetet beslut från vår sida. Det gäller att bestämma sig för VAD jag vill tillåta att styra mig. Det som försöker rycka mig med i en rytm som inte är min egen. Besluta mig för att låta mitt eget hjärta vara det som är nr. 1. 

Om mitt innersta (kalla det hjärtat, det inre, eller något annat) är tomt, så finns en underbar möjlighet att det kan bli fyllt av Liv. Jesus säger i sin predikan på bergets sluttning: Lyckliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket och Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade. 

Jag tänker så här: när jag tröttnat på alla influenser och intryck utifrån som fjärmar mig från mitt inre, och min inre rytm, och där det har skapats ett stort tomrum, då finns en rik möjlighet att stanna upp, ta emot det Jesus vill fylla hjärtat med, och att sedan följa den rytm som Jesu Ande skapar i vårt inre. Då behöver jag inte se sig om till höger eller vänster, för att se vad det är som “gäller”, utan istället vila i den rytm som Anden skapar i mitt hjärta. 

Kära läsare, jag önskar att du får FINNA DIN RYTM idag. Och jag min. Och att vi fortsätter i den rytmen. I samklang med vårt innersta i oss, och med naturen omkring oss. 

(Undan-)stuvade makaroner

Mmm så gott. 

Fick bilden av en vän.

Trolskt ljus vid Lyckebyån

 

Sorgsen

Ur Håkan Nessers bok Det kom ett brev från München läser vi denna humoristiska skildring av ett bostadsområde där det till största delen bor enbart frånskilda kvinnor och en poliskollega vid namn Borgsen:

Kriminalinspektör Lars Borgsen var frånskild sedan några år och bodde numera ensam i en trerumslägenhet på Tussilagovägen i en nybyggd stadsdel där gatorna alla hade namn efter blommor.

Vilka unisont lyste med sin frånvaro en grådimmig januarimorgon som den här, noterade Gunnar Barbarotti när han körde in i området. Det hette egentligen Kvarnbo efter en gammal kvarn som en gång stått här. I folkmun bar det dock namnet Pittlösa, eftersom de flesta som bodde här var frånskilda kvinnor. Den första tillflykten efter ett havererat äktenskap.

Och så herr Sorgsen då, lätt omdöpt på grund av sin melankoliska aura. Om han planerar att gifta om sig behöver han i alla fall inte gå över ån efter vatten, tänkte Barbarotti när han äntligen lyckats hitta rätt till en parkering för besökande.

Men det planerade han säkert inte. Åtminstone inte så länge han led av sviterna efter covid-19 och förmodligen inte senare heller. Det vilade något inåtvänt och hämmat över Sorgsen, de hade arbetat under samma tak i mer än tjugo år, och ändå kunde inte Barbarotti påstå att han kände sin kollega.
--------------------------

En mycket spännande bok, med krocketklubbor i centrum! 

Så länge örat kan lyssna, och ögonen se

Så länge örat kan lyssna,
och ögonen se,
så länge hjärtat kan slå,
vill jag vara stilla
innan jag börjar gå

att Hans maning i hjärtat
blir mig en väg
där jag kan vandra
i trygghet
finns det något större, så säg?

Jag får dela med andra
det som kommit inom,
ösa med glädje,
säga: Du Herre kom,
ge vidare det som kommit
från Gud
i lugnet, i stormen,
hörs Andens ljud.

Jesu röst
hörs i mitt bröst
skänker ljus och tröst
jag vilar,
vinter, vår, sommar eller höst

Tala Du
som bara Du kan
rör vid mig
som bara Du kan

Viska ditt ord av frid
i mitt inre
i mina tankar pågår en strid
jag överlämnar mig nu i Din hand
Du tar emot mig, en fridens strand.

Bruka mig
som bara Du kan
Andas genom mig
som bara Du kan

—------------------------------

Vi är Kristi vänner.

Ikaros

Jag läser om Ikaros i den grekiska mytologin:

Ikaros var en tragisk hjälte i grekisk mytologi, son till uppfinnaren Daidalos.

Ikaros fängslas tillsammans med sin far som fallit i onåd hos kung Minos på Kreta. Av vax och fjädrar tillverkar då Daidalos vingar åt dem båda och de rymmer flygande över havet. 

Daidalos varnar sin son för att flyga för nära solen eftersom det skulle smälta vaxet i vingarna. Ikaros lyssnar inte på sin far, mister sina vingar och störtar ner i Egeiska havet där han drunknar.

Berättelsen om Ikaros handlar om övermod och hybris. I samband med flygets utveckling har Ikaros också framställts som hjälten som försöker att flyga, oaktat att han misslyckas. (källa: Wikipedia)